Söndag som ett paddfläsk

Det har gått, kanske inte i 180 km/h, men väl i 90 km/h under de senaste dagarna. Mycket roliga aktiviteter och ett relativt fullspäckat schema.

Detta har hänt:

I torsdags tog jag det lugnt fram till lunch och sedan mötte jag upp Karl som var i Uppsala på finbesök, och vi styrde upp en klassisk ÖG-fika. Dennis anslöt liksom Jesper-Anna och Lill-Esh. Den lilla pojken var väldigt trött och man fick inte ett vettigt ljud ur honom, medan Lill-Esh sov. Det var trevligt att träffa dem, även om det blev väl mycket snack om husbygge för att jag skulle känna att jag bidrog med något till samtalet. De har ju mycket gemensamt, Karl och Dennis, bor hos svärföräldrarna och bygger hus och så. Det gör inte jag som bekant.

Efter fikat tog jag tåget till Stockholm där jag mötte Sara. Efter en öl på ett snobbigt ställe gick vi till Dramaten för att kolla på Killinggängets pjäs Drömmen om Herrön. Det var bättre än vad jag hade förväntat mig. Gänget gjorde upp med sig själva, både som grupp och som individer och det var roligt att förutom Henrik Schyffert, Robert Gustavsson och Johan Rheborg, se både Martin Luuk och Andres Lokko på scenen. Det var humoristiskt men även allvarligt, och jag blev inte besviken.

I fredags steg vi upp i grisottan och tog tåget till Linköping. Saras bror Andreas och hans fru Victoria hade bjudit in till middag, och det var inte vilken middag som helst, utan en femrätters. Det har jag inte fått förut. Vi åkte ut på landet i Bersbo utanför Åtvidaberg till deras nyrenoverade hus och det blev en väldigt trevlig kväll. Vi fick mycket god mat och drack gott vin (trots att vi var i Bersbo. Get it? Bärs... Hehe. Förlåt.) och det hela var gemytligt. Jag ser fram emot att komma ut i lugnet där på landet igen och grilla i sommar.

Och ja, jag är 355 år gammal och uppskattar lugn och ro numera.

Efter en bättre frukost fick vi skjuts tillbaka in till stan och sedan var det fri lek under eftermiddagen, innan vi tog sikte på nästa gren av Saras släkt. Kusin Matilda har fyllt 23 år så nu skulle hon firas i timmarna tre. Som vanligt var det dock Saras systerdotter Jonna som stal showen med sin fascination för mobiltelefoner och skor.

På kvällen höll vi oss hemma framför Stjärnorna på slottet och Spotify. Och vi åt inte chips för första gången ever. Vilken jävla karaktär.

Vi åt ostbågar i stället.

Idag ska jag inte göra något alls, utan bara ligga som ett paddfläsk på soffan och titta på tv alternativt datan. Det är jag värd.