Det var länge sedan jag hade så mycket PMS som idag, men konstigt vore väl annars. Kvällens gigantiska match mot Barca har jag väntat på sedan den där ödesdigra majkvällen 2006 då besvikelsens iskalla tystnad låg som en blöt filt över mig, när jag gick hem från Dennis efter Champions League-finalen. Den PCLD:n var inte att leka med.
Och givetvis regnade det den kvällen. Det var nästan poetiskt smärtsamt.
Nu är chansen till revansch här. Arsenal-Barca på Emirates och världens blickar vänds mot London. I alla fall den civiliserade världens blickar. Nej, nu ska vi inte vara sådana. King Kolo är en imperialistfri zon. Många blickar vänds mot Emiraten i kväll.
Jag har ägnat dagen åt tidsfördrivande saker som tentaskrivande och ett MSN-seminarium med Sara angående ordbajseriets ädla konst.
Jag var lite småtrött i morse eftersom att jag och Esh var hembjudna till Becks och hennes nya roommate Jenny på paj. Becks förrförrförra roommate Emma var också där och hon bjöd på muffins. Esh hade styrt upp en massa vin också, och då är man ju inte sämre än att man tar ett par glas. Jag var dock så pass mogen i mitt beteende att jag inte följde med ut på krogen efteråt, utan gick hem och började ladda inför tentan. Det hade dock varit kul att haka på, för vi hade en väldigt trevlig kväll.
Jag har känslan av att tentan gick bra, och när jag känner så brukar jag också ha klarat av den. Men jag kan erkänna att det var svaj på några av frågorna, så helt säker kan jag inte vara. Jag kom bara trea i tävlingen om vem som kunde lämna in tentan först, så det var lite bittert. Men nu kan jag släppa grammatiken igen, och glömma det jag har lärt mig för tredje gången.
Nu ska jag fortsätta slå ihjäl tiden inför The Big Game. Håll tummarna för mig.
Fotnot: PMS = Pre-Match Stress
onsdag 31 mars 2010
måndag 29 mars 2010
Språket är inte enkelt, men fantastiskt
Ovanstående rad är hämtad ur Bolanders Funktionell grammatik och är fruktansvärt provocerande när man börjar tentaplugga några dagar för sent, och inser att man inte kommer ihåg allting så bra som man borde av de två tidigare grammatikvändor man har haft under tiden i plugget. Språket är inte enkelt, men du kan dra åt helvete med dina klämkäcka, och misslyckade, försök till ordstäv. Det hade varit en bättre sak att skriva i grammatikboken.
Men riktigt så illa som jag ger sken av här är det faktiskt inte. Det var smått paniskt i början av dagen, men nu har jag suttit ett antal timmar så de där igenfrusna partierna av hjärnan börjar så sakteliga tina upp nu. Jag minns saker om verb som jag aldrig trodde jag skulle tänka på igen. Futurum preteritum och sånt. Ja, ni vet. Gammal skåpmat.
Tentan är inte förrän på onsdag, men tisdagen kommer att tillbringas ute i Heby med en vickdag igen så det kommer sannolikt inte att bli så mycket plugg gjort. Känner jag mig själv rätt kommer jag leta upp assistentgrabbarna och ägna mina lediga stunder åt att diskuteraProust fotboll.
Men riktigt så illa som jag ger sken av här är det faktiskt inte. Det var smått paniskt i början av dagen, men nu har jag suttit ett antal timmar så de där igenfrusna partierna av hjärnan börjar så sakteliga tina upp nu. Jag minns saker om verb som jag aldrig trodde jag skulle tänka på igen. Futurum preteritum och sånt. Ja, ni vet. Gammal skåpmat.
Tentan är inte förrän på onsdag, men tisdagen kommer att tillbringas ute i Heby med en vickdag igen så det kommer sannolikt inte att bli så mycket plugg gjort. Känner jag mig själv rätt kommer jag leta upp assistentgrabbarna och ägna mina lediga stunder åt att diskutera
söndag 28 mars 2010
Har aldrig gillat Birmingham
Det har varit en tung söndag, främst orsakat av fotbolleliga orsaker. Men vi tar det från början, det vill säga lördagen.
Jag åkte till Stockholm redan vid klockan åtta för att ta en förmiddagsfika med Josefin och hennes boyfriend Colin, som inte är gay trots att han bor i Brighton. Det var första gången jag träffade honom och det var en trevlig bekantskap. Josefin var också trevlig, som hon brukar.
Efter en halvtimme fick vi sällskap av Becks som fortfarande var lite svajig efter gårdagens bravader i Stockholmsnatten. Eller lite är nog fel ord. Ganska mycket svajig skulle jag vilja hävda. Men hon var också trevlig, så det var ingen som störde sig på det. Och med ingen menar jag mig själv för jag kan inte svara för Jos och Colin. Men dom borde vara vana vid Becks efter året i Brighton.
Vid elva lämnade jag Götgatanfiket och gick ner till O'Learys i Gamla Stan där Arsenal Swedens Stockholmsgäng brukar hålla till och sedan satt vi ett gäng och lanade under större delen av den tidiga eftermiddagen, och styrde med Arsenal.se.
Sedan spelade Arsenal mot Birmingham och då gick det som det brukar när Arsenal har chansen att slåss om guld och åker till St Andrews. Birmingham kvitterade i matchens sista minut och så var den kvällen förstörd. Folk åkte hem till höger och vänster, så det var bara att jag drog - som Oskar hade sagt. Jag var till och med hemma i tid för att se Millennium, vilket knappast var enligt planen. Planen var ju att stanna kvar och fira tre poäng.
Men det var kanske lika bra att jag inte fördrack mig på öl eftersom att jag själv hade match idag. Jag hade på förhand flaggat för att jag antagligen inte skulle orka 90 minuter, och det gjorde jag inte heller. Men på grund av ett par skador fick jag spela 90 minuter ändå, hur trött jag än var. Det var fler än jag som blev trötta, så vi förlorade matchen med 2-4. Aldrig kul att förlora, men det kändes ändå ganska bra - jag är så mycket bättre tränad nu än vad jag var inför förra säsongen.
Fast det går inte att komma ifrån smärtan som alltid kommer efter träningsmatcherna. Och seriematcherna också. Så resten av den här dagen har jag tillbringat med att tycka synd om mig själv och deppa lite i största allmänhet. Nu ska jag deppa vidare tills det är rimligt att gå till sängs.
Med hopp om bättre fotbollsklimat nästa vecka.
Jag åkte till Stockholm redan vid klockan åtta för att ta en förmiddagsfika med Josefin och hennes boyfriend Colin, som inte är gay trots att han bor i Brighton. Det var första gången jag träffade honom och det var en trevlig bekantskap. Josefin var också trevlig, som hon brukar.
Efter en halvtimme fick vi sällskap av Becks som fortfarande var lite svajig efter gårdagens bravader i Stockholmsnatten. Eller lite är nog fel ord. Ganska mycket svajig skulle jag vilja hävda. Men hon var också trevlig, så det var ingen som störde sig på det. Och med ingen menar jag mig själv för jag kan inte svara för Jos och Colin. Men dom borde vara vana vid Becks efter året i Brighton.
Vid elva lämnade jag Götgatanfiket och gick ner till O'Learys i Gamla Stan där Arsenal Swedens Stockholmsgäng brukar hålla till och sedan satt vi ett gäng och lanade under större delen av den tidiga eftermiddagen, och styrde med Arsenal.se.
Sedan spelade Arsenal mot Birmingham och då gick det som det brukar när Arsenal har chansen att slåss om guld och åker till St Andrews. Birmingham kvitterade i matchens sista minut och så var den kvällen förstörd. Folk åkte hem till höger och vänster, så det var bara att jag drog - som Oskar hade sagt. Jag var till och med hemma i tid för att se Millennium, vilket knappast var enligt planen. Planen var ju att stanna kvar och fira tre poäng.
Men det var kanske lika bra att jag inte fördrack mig på öl eftersom att jag själv hade match idag. Jag hade på förhand flaggat för att jag antagligen inte skulle orka 90 minuter, och det gjorde jag inte heller. Men på grund av ett par skador fick jag spela 90 minuter ändå, hur trött jag än var. Det var fler än jag som blev trötta, så vi förlorade matchen med 2-4. Aldrig kul att förlora, men det kändes ändå ganska bra - jag är så mycket bättre tränad nu än vad jag var inför förra säsongen.
Fast det går inte att komma ifrån smärtan som alltid kommer efter träningsmatcherna. Och seriematcherna också. Så resten av den här dagen har jag tillbringat med att tycka synd om mig själv och deppa lite i största allmänhet. Nu ska jag deppa vidare tills det är rimligt att gå till sängs.
Med hopp om bättre fotbollsklimat nästa vecka.
fredag 26 mars 2010
And I say what about breakfast at Arlanda
Det som i kalendern var uppbokat som ledig fredag med pluggtouch byttes efter ett telefonsamtal, utan den minsta tvekan, ut mot ännu ett morgonpass på Sveriges mest namnkunniga flygplats. Jag säger aldrig nej till ett jobbpass, om det inte är Arsenalmatch vill säga. Eller om jag inte har något bättre för mig. Men det har jag ju nästan aldrig, så alltså säger jag i princip aldrig nej till ett jobbpass. Vilket jag också skrev från början. Alltså var den här utläggningen ganska onödig. Jag borde ha nöjt mig efter den andra meningen. Men ibland blir det såhär, det är inget att göra något åt. Inget att bittra över.
På fredagar serveras det frukost på jobbet, och det var något som jag alltid slog mynt av på den tiden när vi bemanningsföretagare kunde välja om vi ville jobba morgonpass eller kvällspass. Jag brukade alltid jobba två kvällspass under veckan för att sedan runda av med ett morgonpass på fredagen, eftersom att man fick frukost då. Smart tyckte jag.
Lite för smart visade det sig, för snart började de andra på jobbet se ett mönster och håna mig. Typ "Axel jobbar morgon, då måste det vara fredag igen" och liknande retsamma kommentarer. Dessa attacker gjorde storstilad återkomst idag, men jag lät dem hållas. Gratis mat har alltid varit och kommer alltid att vara en av de starkaste drivkrafterna i mitt liv.
För övrigt klarade jag mig faktiskt ifrån att ta en av mina patenterade tupplur extended version™ igår, vilket gjorde att jag somnade redan runt elvatiden. Fem timmars sömn före ett morgonpass - det har inte hänt många gånger tidigare.
Efter jobbet åkte jag och Esh och handlade på Maxi och sedan drog han igång ett långkok som står och puttrar och sprider en härlig doft i lägenheten just nu. Eftersom att jag enbart har ätit gratis frukost idag ser jag fram emot denna middag som om den vore den gräddigaste av potatisgratänger. Sedan ska jag unna mig ett glas vin eller två, men det blir lugnt och städat för i morgon ska jag till Stockholm för Arsenal Sweden-träff.
I nästa inlägg ska vi diskutera hur man effektivast skriver en så pratig och långrandig inledning som möjligt, utan att folk minns det när de kommer till slutet av texten.
På fredagar serveras det frukost på jobbet, och det var något som jag alltid slog mynt av på den tiden när vi bemanningsföretagare kunde välja om vi ville jobba morgonpass eller kvällspass. Jag brukade alltid jobba två kvällspass under veckan för att sedan runda av med ett morgonpass på fredagen, eftersom att man fick frukost då. Smart tyckte jag.
Lite för smart visade det sig, för snart började de andra på jobbet se ett mönster och håna mig. Typ "Axel jobbar morgon, då måste det vara fredag igen" och liknande retsamma kommentarer. Dessa attacker gjorde storstilad återkomst idag, men jag lät dem hållas. Gratis mat har alltid varit och kommer alltid att vara en av de starkaste drivkrafterna i mitt liv.
För övrigt klarade jag mig faktiskt ifrån att ta en av mina patenterade tupplur extended version™ igår, vilket gjorde att jag somnade redan runt elvatiden. Fem timmars sömn före ett morgonpass - det har inte hänt många gånger tidigare.
Efter jobbet åkte jag och Esh och handlade på Maxi och sedan drog han igång ett långkok som står och puttrar och sprider en härlig doft i lägenheten just nu. Eftersom att jag enbart har ätit gratis frukost idag ser jag fram emot denna middag som om den vore den gräddigaste av potatisgratänger. Sedan ska jag unna mig ett glas vin eller två, men det blir lugnt och städat för i morgon ska jag till Stockholm för Arsenal Sweden-träff.
I nästa inlägg ska vi diskutera hur man effektivast skriver en så pratig och långrandig inledning som möjligt, utan att folk minns det när de kommer till slutet av texten.
torsdag 25 mars 2010
Prischocken: Så drabbas jag
Nej, som sannolikhetsläran sa igår blev det ingen träning. Jag var för trött och seg, vilket jag har varit hela veckan, för att orka börja träna klockan 21.45. Det går liksom inte att motivera för sig själv när man ska vara på plats på flygplatsen klockan 0600 dagen efter. Idag hoppas jag dock kunna ge mig ut och jogga lite, för att piggna till igen.
Helt utan fotboll blev jag dock inte, då jag drömde att jag spelade i någon märklig match i natt. Jag minns inte vad som hände eller hur det gick, men jag vattnade helt genomsvettig så jag måste ha gjort en godkänd kämpainsats i alla fall. Eller så var jag väldigt otränad, och svettades enligt principen flåstjock gubbe. Jag vill helst inte tro det sistnämnda.
Eller så börjar det bli läge att sänka temperaturen på elementet. Det börjar nog bli vår trots allt. Ymniga svettningar är ju ett säkert vårtecken om något.
Klockan 4.20 lämnade jag den inte alls oangenäma omfamningen sängen lockade med och försökte skaka liv i mig själv. Det gick sådär, och det är i lägen som dessa jag saknar kaffe så erhört mycket. Hur ska det gå om jag får jobba morgonveckor i sommar?
På jobbet har det varit lugna puckar. Jag drabbades dessvärre av en stor motgång när jag skulle köpa den traditionella niomackan på terminal 4. Till min glädje hade de favoritciabattan med kycklingbaconfyllning, men till min fasa kostade hela härligheten inte den vanliga tjugolappen utan priset var chockhöjt med 15 %. Där stod jag och skramlade hopplöst med mina futtiga fyra femkronor och såg dum ut. Jag är borta i ett halvår och vad händer? Ocker! Hela jävla verksamheten på flygplatsen går åt helvete. Ska jag behöva släpa med mig ett kilo mynt varje morgon i fortsättningen?
Inte konstigt att resten av arbetspasset blev avslaget efter den käftsmällen.
Nu ska jag jobba klart här framför datan och sedan ska jag hem och ta en av mina patenterade tupplur extended version™. Den har drivit mig ända sedan jag inte kunde drivas av niomackan.
Helt utan fotboll blev jag dock inte, då jag drömde att jag spelade i någon märklig match i natt. Jag minns inte vad som hände eller hur det gick, men jag vattnade helt genomsvettig så jag måste ha gjort en godkänd kämpainsats i alla fall. Eller så var jag väldigt otränad, och svettades enligt principen flåstjock gubbe. Jag vill helst inte tro det sistnämnda.
Eller så börjar det bli läge att sänka temperaturen på elementet. Det börjar nog bli vår trots allt. Ymniga svettningar är ju ett säkert vårtecken om något.
Klockan 4.20 lämnade jag den inte alls oangenäma omfamningen sängen lockade med och försökte skaka liv i mig själv. Det gick sådär, och det är i lägen som dessa jag saknar kaffe så erhört mycket. Hur ska det gå om jag får jobba morgonveckor i sommar?
På jobbet har det varit lugna puckar. Jag drabbades dessvärre av en stor motgång när jag skulle köpa den traditionella niomackan på terminal 4. Till min glädje hade de favoritciabattan med kycklingbaconfyllning, men till min fasa kostade hela härligheten inte den vanliga tjugolappen utan priset var chockhöjt med 15 %. Där stod jag och skramlade hopplöst med mina futtiga fyra femkronor och såg dum ut. Jag är borta i ett halvår och vad händer? Ocker! Hela jävla verksamheten på flygplatsen går åt helvete. Ska jag behöva släpa med mig ett kilo mynt varje morgon i fortsättningen?
Inte konstigt att resten av arbetspasset blev avslaget efter den käftsmällen.
Nu ska jag jobba klart här framför datan och sedan ska jag hem och ta en av mina patenterade tupplur extended version™. Den har drivit mig ända sedan jag inte kunde drivas av niomackan.
onsdag 24 mars 2010
Dagens sifo
Det blev inte så mycket gjort igår efter den effektiva inledningen. En av mina patenterade tupplur extended version slog undan benen på mig, och efter den var det inte tal om att göra ett enda något. Mer än en tjock gryta köttfärssås. Men inget mer skolrelaterat i alla fall.
Det tänkte jag ta itu med idag, efter en sväng ut till Heby och några vikarielektioner. En av mina patenterade tupplur extended version slog dock undan benen på mig, och efter den var det inte tal om att göra ett enda något.
Jag funderar dock på att gå och träna, men eftersom att träningen är slut tre kvart före midnatt samt att jag ska kliva upp vid fyrasnåret i morgon bitti vet jag inte hur genomtänkt det känns. Å andra sidan kommer jag knappast vara sömnig efter eftermiddagens vilfiasko, men jag avvaktar ett litet tag till med beslutet.
Just nu är det 60 % - 40 % i nejsidans favör.
Det tänkte jag ta itu med idag, efter en sväng ut till Heby och några vikarielektioner. En av mina patenterade tupplur extended version slog dock undan benen på mig, och efter den var det inte tal om att göra ett enda något.
Jag funderar dock på att gå och träna, men eftersom att träningen är slut tre kvart före midnatt samt att jag ska kliva upp vid fyrasnåret i morgon bitti vet jag inte hur genomtänkt det känns. Å andra sidan kommer jag knappast vara sömnig efter eftermiddagens vilfiasko, men jag avvaktar ett litet tag till med beslutet.
Just nu är det 60 % - 40 % i nejsidans favör.
tisdag 23 mars 2010
Hopp-chip-chi-bumba
Efter en dags sympatihängighet med min flickvän som blev sjuk efter att jag hade åkt från Linköping igår är jag på benen igen. Idag har jag redan hunnit med en massa mailande, några telefonsamtal och att skicka in två uppgifter för förra kursen. Nu är jag klar med alla uppgifter från introduktionskursen, vilket devalverar den till been there, done that-stadiet. Såtillvida det inte blir omtenta alltså.
Jag tillbringade alltså helgen hos Sara och trots att vi hade flera utflykter för oss hann vi ta det lite lugnt också. I fredags var det plugg i några timmar innan det blev vinande framför tv:n och i lördags åkte vi till Åtvidaberg för att fira tvååringen Jonna samt skotta bort snön från Kopparvallen inför premiären. Det var en massa släktingar där (hos Jonna, inte på Kopparvallen), så jag följde Saras pappa Rolfs exempel och bänkade mig framför tv:n där det var skidtävling. Då behövde man inte prata så mycket med de okända.
Maria, Saras syster och mamma till Jonna, hade bakat sjukt gott bröd som jag föråt mig på under resten av dagen. Jag måste ha receptet. Idag bakade jag scones bara för att stilla abstinensen något.
På kvällen firade vi att Arsenal gick upp i tillfällig serieledning med att äta hälsosnacks - morötter och gurka och, håll i er nu, blomkål - med dip istället för chips. Det är verkligen inte samma sak, men efter ICA:s diss i förra veckan är det bara att lägga om kosten även på helgerna. Tråkigt nog.
I söndags var jag nöjd över att jag var i regniga Linköping istället för Uppsala där kung Bore återigen dansade rumba i Engelska Parken. Han håller fortfarande någon form av efterfest för inte fan har han släppt sitt grepp om staden. Glaciären Pollurjökull, som hade börjat krympa, här nere på gården är återigen tillbaka i sin fulla prakt och hoppet om att få fira april i vårsol börjar blekna. Det blir att sikta in sig på ett nytt mål. I maj kommer väl ändå snön smälta undan, och våren titta fram? Det är väl ett acceptabelt mål?
Det blev en sväng till Lambohov och trerätters söndagsmiddag hos mamma och pappa. Sara fick äntligen äran att höra det klassiska pappaskriket som ofta gör sig gällande i sportsammanhang. Den här gången var det en spelare i Guif som missade ett friläge. Men sen vann dom, så då var han nöjd.
Nu ska jag överväga att eventuellt börja fundera på att starta förberedelserna inför nästa veckas tenta i grammatik. Om någon timme sådär, tror jag.
Jag tillbringade alltså helgen hos Sara och trots att vi hade flera utflykter för oss hann vi ta det lite lugnt också. I fredags var det plugg i några timmar innan det blev vinande framför tv:n och i lördags åkte vi till Åtvidaberg för att fira tvååringen Jonna samt skotta bort snön från Kopparvallen inför premiären. Det var en massa släktingar där (hos Jonna, inte på Kopparvallen), så jag följde Saras pappa Rolfs exempel och bänkade mig framför tv:n där det var skidtävling. Då behövde man inte prata så mycket med de okända.
Maria, Saras syster och mamma till Jonna, hade bakat sjukt gott bröd som jag föråt mig på under resten av dagen. Jag måste ha receptet. Idag bakade jag scones bara för att stilla abstinensen något.
På kvällen firade vi att Arsenal gick upp i tillfällig serieledning med att äta hälsosnacks - morötter och gurka och, håll i er nu, blomkål - med dip istället för chips. Det är verkligen inte samma sak, men efter ICA:s diss i förra veckan är det bara att lägga om kosten även på helgerna. Tråkigt nog.
I söndags var jag nöjd över att jag var i regniga Linköping istället för Uppsala där kung Bore återigen dansade rumba i Engelska Parken. Han håller fortfarande någon form av efterfest för inte fan har han släppt sitt grepp om staden. Glaciären Pollurjökull, som hade börjat krympa, här nere på gården är återigen tillbaka i sin fulla prakt och hoppet om att få fira april i vårsol börjar blekna. Det blir att sikta in sig på ett nytt mål. I maj kommer väl ändå snön smälta undan, och våren titta fram? Det är väl ett acceptabelt mål?
Det blev en sväng till Lambohov och trerätters söndagsmiddag hos mamma och pappa. Sara fick äntligen äran att höra det klassiska pappaskriket som ofta gör sig gällande i sportsammanhang. Den här gången var det en spelare i Guif som missade ett friläge. Men sen vann dom, så då var han nöjd.
Nu ska jag överväga att eventuellt börja fundera på att starta förberedelserna inför nästa veckas tenta i grammatik. Om någon timme sådär, tror jag.
torsdag 18 mars 2010
Korv, kolesterol och friterat
Måste bara avhandla detta innan jag viker ner mig i natt. Jag fick hem senaste numret av ICA:s fanzine Buffé i dag. Det får alla som liksom vi gamla stötar äger ett ICA-kort. Med den följer alltid en värdecheck och också chansen att köpa vissa utvalda produkter till rabatterat pris i någon form av personligt riktad reklam.
Det går alltså till så här, tror jag, att ICA scannar av mina inköp, och ser vad det är jag gillar att köpa, och dessa varor får jag sedan köpa billigare, Vad var då mina sex varor? Vi tar det i listform, för det gillar alla.
Det går alltså till så här, tror jag, att ICA scannar av mina inköp, och ser vad det är jag gillar att köpa, och dessa varor får jag sedan köpa billigare, Vad var då mina sex varor? Vi tar det i listform, för det gillar alla.
- Choritzo
- Påläggskorv
- Matlagningsgrädde
- Smör
- Ägg
- Chips
onsdag 17 mars 2010
Fler comebacker än Foppa
Sagan om konungens återkomst var det kanske inte frågan om, men återkomst är ordet på allas läppar för tillfället. Och med allas läppar menar jag givetvis mina egna. Det har nämligen handlat om återkomst i både Heby och på Arlanda under de senaste två dagarna.
Igår var det uppstigning barnsligt tidigt men istället för att vänta framför TV-shop på att Barntrean med Skurt och Ingamaj skulle börja fick jag kolla på text-tv live innan nyhetsmorgon började, varpå det bara var att löpa till bussen. Alltså en ganska exakt kopia av hur mina mornar såg ut i höstas. Just den aspekten av arbetslivet saknar jag inte det minsta.
Det var kul att vara tillbaka i Heby, och jag fick ett gott mottagande av lärarna och ett åtminstone ljummet mottagande av eleverna. Men det var flera stycken som faktiskt inte var tonårssura när de såg mig, så det får jag ju ta som en verklig komplimang. Ungdomarna brukar ju inte direkt sockra med positiva omdömen om man uttrycker sig milt.
Dagen flöt på utan missöden och jag hade några väldigt lugna och snälla klasser. Så kan alltså skolverksamhet också yttra sig. Intressant. Jag åtog mig också ytterligare vickdagar under våren, så det blir fler utflykter i verkligheten framöver.
Idag var det också tidig väckning eftersom att några uttag skulle bytas ut, så det var ju en ganska obekväm start på dagen att sömndrucken släppa in en hantverkare i lägenheten. En promenad och en sväng till skolan senare blev det stress ner till bussen - jag hann precis - och ut till Stockholm ARN. Det var med blandade känslor jag klev in på flygplatsen igen, för det är ju något av en missräkning. Jag hade hoppats att ha ett riktigt jobb vid det här laget, men nu är det som det är. Samtidigt fick jag ett ganska gott mottagande även där så något har jag i alla fall lyckats med på mina arbetsplatser.
Trots att det var över ett halvår sedan jag jobbade på plattan var det förvånansvärt lätt att komma in i lunken igen. Jag körde trucken med den sömngångaraktiga säkerhet hos ett barn som har lärt sig någonting utantill, så det blev inga missöden här heller. Men jag har en lång sommar framför mig, och borde redan nu börja samla på mig tips om bra hemsidor att läsa när Internet tar slut under andra arbetsdagen. Några tips?
Som avslutning på dagen slängde jag ihop en portion chevre chaud. Det var en mycket delikat encore.
Igår var det uppstigning barnsligt tidigt men istället för att vänta framför TV-shop på att Barntrean med Skurt och Ingamaj skulle börja fick jag kolla på text-tv live innan nyhetsmorgon började, varpå det bara var att löpa till bussen. Alltså en ganska exakt kopia av hur mina mornar såg ut i höstas. Just den aspekten av arbetslivet saknar jag inte det minsta.
Det var kul att vara tillbaka i Heby, och jag fick ett gott mottagande av lärarna och ett åtminstone ljummet mottagande av eleverna. Men det var flera stycken som faktiskt inte var tonårssura när de såg mig, så det får jag ju ta som en verklig komplimang. Ungdomarna brukar ju inte direkt sockra med positiva omdömen om man uttrycker sig milt.
Dagen flöt på utan missöden och jag hade några väldigt lugna och snälla klasser. Så kan alltså skolverksamhet också yttra sig. Intressant. Jag åtog mig också ytterligare vickdagar under våren, så det blir fler utflykter i verkligheten framöver.
Idag var det också tidig väckning eftersom att några uttag skulle bytas ut, så det var ju en ganska obekväm start på dagen att sömndrucken släppa in en hantverkare i lägenheten. En promenad och en sväng till skolan senare blev det stress ner till bussen - jag hann precis - och ut till Stockholm ARN. Det var med blandade känslor jag klev in på flygplatsen igen, för det är ju något av en missräkning. Jag hade hoppats att ha ett riktigt jobb vid det här laget, men nu är det som det är. Samtidigt fick jag ett ganska gott mottagande även där så något har jag i alla fall lyckats med på mina arbetsplatser.
Trots att det var över ett halvår sedan jag jobbade på plattan var det förvånansvärt lätt att komma in i lunken igen. Jag körde trucken med den sömngångaraktiga säkerhet hos ett barn som har lärt sig någonting utantill, så det blev inga missöden här heller. Men jag har en lång sommar framför mig, och borde redan nu börja samla på mig tips om bra hemsidor att läsa när Internet tar slut under andra arbetsdagen. Några tips?
Som avslutning på dagen slängde jag ihop en portion chevre chaud. Det var en mycket delikat encore.
måndag 15 mars 2010
2007 - var har du tagit vägen nu?
Min vana trogen når jag dygnets piggkulmen cirka kl 23.00 även idag. I vanliga fall är det inte något problem då jag sällan har tider att passa på förmiddagarna. Detta är dock inget vanligt fall, då jag följer min lillebrors exempel och åker iväg och vikarierar i morgon. Back to the Heby högstadium alltså, men bara för en dag.
Jag har fått något av ett jobbryck den här veckan då jag också ska ut till Stockholm ARN på onsdag för ett klassiskt fyratimmarspass av godshantering. Can't wait.
Helt plötsligt känns det som 2007 igen. Bortsett från att jag har sämre syn och mer halsbränna och en snygg tjej. Annars är allt som för tre år sedan. Kanske borde flytta tillbaka till ÖG-korridoren också för att fullborda regredieringen.
Men det är ju alltid bra att tjäna en extra slant. Sommaren kommer inom några månader och då brukar min ekonomiska status likna Somalias. Den ofinns.
Nej, dags att ställa alarmet på 05.30. Det förtjänar jag efter flera månader av sovmornar.
Jag har fått något av ett jobbryck den här veckan då jag också ska ut till Stockholm ARN på onsdag för ett klassiskt fyratimmarspass av godshantering. Can't wait.
Helt plötsligt känns det som 2007 igen. Bortsett från att jag har sämre syn och mer halsbränna och en snygg tjej. Annars är allt som för tre år sedan. Kanske borde flytta tillbaka till ÖG-korridoren också för att fullborda regredieringen.
Men det är ju alltid bra att tjäna en extra slant. Sommaren kommer inom några månader och då brukar min ekonomiska status likna Somalias. Den ofinns.
Nej, dags att ställa alarmet på 05.30. Det förtjänar jag efter flera månader av sovmornar.
söndag 14 mars 2010
Socialt umgänge, en revival
Jag hade tänkt att kolla på Voddler så här på den trötta söndagskvällen, men Voddler funkade inte så jag får fortsätta kolla Internet trots att Internet tog slut redan vid 15-tiden i eftermiddags. Internet kan vara väldigt tråkigt vissa dagar. Men dom som jobbar där måste ju också ha rätt till dåliga dagar, för det har vi ju alla då och då.
Helgen har inte alls varit särskilt lugn. Det började med att jag skrev tenta i fredags och jag antar att jag spikade den för det brukar jag ju göra på tentor. Kommer faktiskt inte ihåg när jag inte fick alla rätt på en tenta. Bortsett från fornsvenskan då. Och de jag skrev på engelskan. Och de jag skrev förra våren. När jag tänker efter så har jag nog aldrig haft alla rätt, och med tanke på mitt svar på fråga fyra i fredags lär så inte bli fallet bli för den nu aktuella tentan heller.
Tenta ska enligt lagen firas med tentafest, men eftersom att jag vägrar socialisera med min klass fick jag lösa det på egen hand. Björn var ölsugen så vi gick till Orvars för just deras öl. Det var trevligt att hänga lite med honom, det blir alldeles för sällan vi ses.
På kvällen kollade jag på På Spåret och hoppades på Peters lag, men det gick ju inte alls bra. Kul för Marcus Birro att han kunde svaret på en fråga, så att han får känna sig delaktig i Johanna Koljonens seger. Jag pratade med Heikki (Heikko? Namn, alltså. Vilket jävla påfund.), min gamla rumskamrat från Stockrosgatan, och han berättade att han gick i gymnasiet med henne i Finland och att hon var en väldig älskvärd person som alla gillade. Tvärtemot ryktena som sprids alltså. Edit: Här är rätt länk. Jag är analfabet vad gäller ctrlC+crtlV.
I lördags höll jag låg profil större delen av dagen och ägnade den åt det alla lördagar borde ägnas åt: Fotboll på tv. Jag betade av tre matcher, där höjdpunkten givetvis var Arsenals sena avgörande mot Hull. Det var en frustrerad väntan på segermålet.
Saker som flög genom vardagsrummet vid olika missade målchanser:
Efter segern, när jag hade lugnat ner mig framför de avslutande låtarna i schlager-SM, snörade jag på mig de gamla hockeyrören och skred bort till Jajje på de isade gatorna. Han och Johanna samt Jeppe och Rebecka hade schlager/charadkväll. Det var trevligt att hänga där lite. Kul med sociala aktiviteter efter en vecka utan någon som helst social stimulans. Fast charader är inte min starkaste gren - inte Jajjes heller uppenbarligen.
Idag har jag mest varit trött. Det blir lätt så när man somnar vid fyrahugget. Jag vaknade elva, sen sov jag lite till på den tidiga eftermiddagen, kollade på AIK, sov lite till, åt korvstroganoff och sedan hade jag tänkt kolla på Voddler. Men det gick ju åt helvete. Det blev att uppdatera bloggen istället så att Hannes blir nöjd igen. Han har sjuka krav på uppdateringstakten här. Det är en orimlig arbetsbörda - han måste komma ihåg att jag är upptagen med att inte ha ett liv.
Helgen har inte alls varit särskilt lugn. Det började med att jag skrev tenta i fredags och jag antar att jag spikade den för det brukar jag ju göra på tentor. Kommer faktiskt inte ihåg när jag inte fick alla rätt på en tenta. Bortsett från fornsvenskan då. Och de jag skrev på engelskan. Och de jag skrev förra våren. När jag tänker efter så har jag nog aldrig haft alla rätt, och med tanke på mitt svar på fråga fyra i fredags lär så inte bli fallet bli för den nu aktuella tentan heller.
Tenta ska enligt lagen firas med tentafest, men eftersom att jag vägrar socialisera med min klass fick jag lösa det på egen hand. Björn var ölsugen så vi gick till Orvars för just deras öl. Det var trevligt att hänga lite med honom, det blir alldeles för sällan vi ses.
På kvällen kollade jag på På Spåret och hoppades på Peters lag, men det gick ju inte alls bra. Kul för Marcus Birro att han kunde svaret på en fråga, så att han får känna sig delaktig i Johanna Koljonens seger. Jag pratade med Heikki (Heikko? Namn, alltså. Vilket jävla påfund.), min gamla rumskamrat från Stockrosgatan, och han berättade att han gick i gymnasiet med henne i Finland och att hon var en väldig älskvärd person som alla gillade. Tvärtemot ryktena som sprids alltså. Edit: Här är rätt länk. Jag är analfabet vad gäller ctrlC+crtlV.
I lördags höll jag låg profil större delen av dagen och ägnade den åt det alla lördagar borde ägnas åt: Fotboll på tv. Jag betade av tre matcher, där höjdpunkten givetvis var Arsenals sena avgörande mot Hull. Det var en frustrerad väntan på segermålet.
Saker som flög genom vardagsrummet vid olika missade målchanser:
- En tidningshög
- Ett postit-block
- Ett par jeans
- En innesko
Efter segern, när jag hade lugnat ner mig framför de avslutande låtarna i schlager-SM, snörade jag på mig de gamla hockeyrören och skred bort till Jajje på de isade gatorna. Han och Johanna samt Jeppe och Rebecka hade schlager/charadkväll. Det var trevligt att hänga där lite. Kul med sociala aktiviteter efter en vecka utan någon som helst social stimulans. Fast charader är inte min starkaste gren - inte Jajjes heller uppenbarligen.
Idag har jag mest varit trött. Det blir lätt så när man somnar vid fyrahugget. Jag vaknade elva, sen sov jag lite till på den tidiga eftermiddagen, kollade på AIK, sov lite till, åt korvstroganoff och sedan hade jag tänkt kolla på Voddler. Men det gick ju åt helvete. Det blev att uppdatera bloggen istället så att Hannes blir nöjd igen. Han har sjuka krav på uppdateringstakten här. Det är en orimlig arbetsbörda - han måste komma ihåg att jag är upptagen med att inte ha ett liv.
lördag 13 mars 2010
Det er et yndigt land
Jag har alltid gillat Danmark. Särskilt när danskarna avgör mot Hull i 93:e minuten. Come on lads!
onsdag 10 mars 2010
Det er dejligt!
Jag har alltid gillat Danmark. Särskilt när danskarna skjuter upp PCLD:n mågra veckor. Om nio dagar lottas kvartsfinalerna.
tisdag 9 mars 2010
En viktig milstolpe
I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde att jag vikarierade på Heby (vilket jag också ska nästa vecka), men att jag gjorde det utan att bära byxor. Jag var dock inte helt ankeborg, för jag hade underbyxor på mig. Det känns skönt att äntligen kunna boka av utan-byxor-på-jobbet-drömmen, som ju är en klassisk nästan-mardröm.
Den enda gången tidigare jag har upplevt något sådant hände det på riktigt. En gång, när det var sommar och varmt i Lambohov, råkade jag ha på mig inga byxor när jag gick ut på gården. Det är sånt som händer alla sex-sjuåringar någon gång. Även den gången räddade mig underbyxorna från en ännu mer genant situation.
Den enda gången tidigare jag har upplevt något sådant hände det på riktigt. En gång, när det var sommar och varmt i Lambohov, råkade jag ha på mig inga byxor när jag gick ut på gården. Det är sånt som händer alla sex-sjuåringar någon gång. Även den gången räddade mig underbyxorna från en ännu mer genant situation.
Kålle! Var ä Bärtil?
Det är inte varje dag man hamnar mitt i en scen av Skrotnisse och Hans Vänner. På ett av mina otaliga motionspass passerade jag sjukhuset här i Uppsala där någon form av beredningsarbete pågår i och med att ett hus rivs.
När jag såg den stora maskinen äta sig igenom betong och armeringsjärn gick tankarna direkt till den hemska scenen där Bertil Enstöring är på väg att bli levande begravd i rivningskåken han har gömt sig i för att komma undan Ture Björkman (som Love var så rädd för). Ni vet ju alla vilken scen jag menar, för vi kollade ju alla på den inspelade VHS-kassetten med Skrotnisse gång på gång när vi var små.
Jag tycker att det är viktigt att ha sina referenser väl förankrade i barndomen. I barndomen eller i något fotbollsrelaterat. Det var väl det jag ville säga med det här inlägget.
...som faktiskt var, inser jag nu, bättre i mitt huvud än vad det blev på skärmen. Men men, Cesc Fabregas är inte heller matchens lirare varje match.
När jag såg den stora maskinen äta sig igenom betong och armeringsjärn gick tankarna direkt till den hemska scenen där Bertil Enstöring är på väg att bli levande begravd i rivningskåken han har gömt sig i för att komma undan Ture Björkman (som Love var så rädd för). Ni vet ju alla vilken scen jag menar, för vi kollade ju alla på den inspelade VHS-kassetten med Skrotnisse gång på gång när vi var små.
Jag tycker att det är viktigt att ha sina referenser väl förankrade i barndomen. I barndomen eller i något fotbollsrelaterat. Det var väl det jag ville säga med det här inlägget.
...som faktiskt var, inser jag nu, bättre i mitt huvud än vad det blev på skärmen. Men men, Cesc Fabregas är inte heller matchens lirare varje match.
måndag 8 mars 2010
Extra: Sockerchocken tidigt i morse
Om man vill ha en god natts sömn är det en dålig idé att ägna kvällen och natten åt att äta orimliga mängder godis och dricka Coca-Cola. Men som tur var var jag inte ute efter en god natts sömn utan det var Oscars-galan jag var ute efter.
Det är ett märkligt land, USA, som aldrig kan sända något på vettiga tider. OS från den amerikanska filialen Kanada visades ju till exempel mestadels på natten, vilket gjorde att jag missade all hockey. Det är by far årtiondets största besvikelse så här långt.
Själva galan var ganska seg, så där som galor i regel är. Jag tycker att Jon Stewart skulle ha fått vara programledare igen, för Steve Martin och Alec Baldwin var ungefär Guldbaggegalanmässiga. Och det är inte en komplimang, vill jag förtydliga för alla Johan Glans-lovers därute. Jag kommer inte att peka ut någon, men ni vet själva vilka ni är.
Till slut vann TheFoot Hurt Locker allting och jag och Sara kunde lägga oss. Men att somna efter att ha satt i sig en årsförbrukning plockgodis är inte det lättaste. Jag förstår att barn blir helt vilda när de äter godis, när man själv får sockersjuka light efter ett sådant här tabberas på en söndagsnatt.
I lördags inleddes annars helgens parad av hälsokost, med pizza och chips och allsköns onyttigheter. Det var dock en direkt effekt av fredagens begivenhet i den kungliga 'fvudstaden. Då fyllde nämligen Erik år, och eftersom att hans flickvän Jenny också fyller i dagarna blev det kalas. Temat var landet Afrika, så vi intog, efter ett par genuint afrikanska GT i lägenheten på Lilla Essingen, en buffé på en Etiopisk restaurang inne i citykärnan. Det var både gamla och nya bekantskaper med så det urartade i en mycket trevlig kväll.
Efter restaurangen begav vi oss till Strand, där det enligt ryktet skulle pågå någon form av afrikanskt rave. Som det überfan till Fucking Åmål är jag alltid öppen för att gå på rave, så det var ju inget att tveka på. Fast om det verkligen var ett rave vet jag inte. Det var mer som en vanlig klubb, och sådana älskar jag inte. Trots det var det trevligt, och det var extra trevligt att ingen tvingade upp mig på dansgolvet eftersom att jag aldrig dansar nykter eller berusad längre.
Kvällen var inte slut med taxiresan hem till Lilla Essingen, för Erik hade ordnat utmärkta förutsättningar för en efterfest. Det blev en utmärkt efterfest. När det började bli ljust ute somnade alla till höger och vänster och sedan blev det bakismorgon.
Ja, det var väl den helgen det lite löst sammanfattat. Har ni inga frågor så tycker jag att vi kan sluta där.
Det är ett märkligt land, USA, som aldrig kan sända något på vettiga tider. OS från den amerikanska filialen Kanada visades ju till exempel mestadels på natten, vilket gjorde att jag missade all hockey. Det är by far årtiondets största besvikelse så här långt.
Själva galan var ganska seg, så där som galor i regel är. Jag tycker att Jon Stewart skulle ha fått vara programledare igen, för Steve Martin och Alec Baldwin var ungefär Guldbaggegalanmässiga. Och det är inte en komplimang, vill jag förtydliga för alla Johan Glans-lovers därute. Jag kommer inte att peka ut någon, men ni vet själva vilka ni är.
Till slut vann The
I lördags inleddes annars helgens parad av hälsokost, med pizza och chips och allsköns onyttigheter. Det var dock en direkt effekt av fredagens begivenhet i den kungliga 'fvudstaden. Då fyllde nämligen Erik år, och eftersom att hans flickvän Jenny också fyller i dagarna blev det kalas. Temat var landet Afrika, så vi intog, efter ett par genuint afrikanska GT i lägenheten på Lilla Essingen, en buffé på en Etiopisk restaurang inne i citykärnan. Det var både gamla och nya bekantskaper med så det urartade i en mycket trevlig kväll.
Efter restaurangen begav vi oss till Strand, där det enligt ryktet skulle pågå någon form av afrikanskt rave. Som det überfan till Fucking Åmål är jag alltid öppen för att gå på rave, så det var ju inget att tveka på. Fast om det verkligen var ett rave vet jag inte. Det var mer som en vanlig klubb, och sådana älskar jag inte. Trots det var det trevligt, och det var extra trevligt att ingen tvingade upp mig på dansgolvet eftersom att jag aldrig dansar nykter eller berusad längre.
Kvällen var inte slut med taxiresan hem till Lilla Essingen, för Erik hade ordnat utmärkta förutsättningar för en efterfest. Det blev en utmärkt efterfest. När det började bli ljust ute somnade alla till höger och vänster och sedan blev det bakismorgon.
Ja, det var väl den helgen det lite löst sammanfattat. Har ni inga frågor så tycker jag att vi kan sluta där.
torsdag 4 mars 2010
Ryktet om vårens ankomst överdrivet
Jag har just gått vägen hem från gymmet, och jag fick slå mig fram genom det snödrev som föll från himlen. Flingorna var stora som CD-skivor (kids, minns ni dem?) och jag fick använda min väska som en machete för att ens ta mig fram. Det där med att våren skulle vara på väg kan jag härmed i de skarpaste ordalag dementera.
Samtidigt är det kul att följa Vatnajökulls lillasyster Pollurjökulls utveckling här nedanför på innergården. Den har nu förtärt en försvarlig del av det nedlagda (?) dagiset och börjar röra sig oroväckande nära Tjuven. Var ska man då få sina pizzor ifrån? Lilla Huset? Skulle inte tro det va...
Idag fick jag, trots allt, lite gjort i skolan. Det var inte det bästa jag har skrivit i hela mitt liv, men om man inte gör en restuppgift för ett missat seminarium halvhjärtat bör man uppsöka närmaste kardiolog. Därefter betade jag av ytterligare ett träningspass, och nu kan jag nog påstå att jag har fått lite rutin i träningen i alla fall. Igår var jag dessutom ute och sprang en slinga på en timma, så visst har vi ett embryo till kondition där.
Vad har då resten av den här dagen att bjuda på? Först blir det matlagning, och sedan är det bara att bänka sig framför TV4 Sport och kvällens handbollsmatch mellan IFK Kristianstad och ett annat lag som jag inte kommer ihåg nu. Blir roligare att följa matchen nu när jag har träffat flera av spelarna, och till och med brutit pizza tillsammans med några av dem. Och alla känner ju till ordspråket om den brutna pizzan.
Fan, det börjar gå utför ännu mer med mitt minne. Nu kommer jag inte ens ihåg namn på idrottslag längre. Det här håller inte.
Samtidigt är det kul att följa Vatnajökulls lillasyster Pollurjökulls utveckling här nedanför på innergården. Den har nu förtärt en försvarlig del av det nedlagda (?) dagiset och börjar röra sig oroväckande nära Tjuven. Var ska man då få sina pizzor ifrån? Lilla Huset? Skulle inte tro det va...
Idag fick jag, trots allt, lite gjort i skolan. Det var inte det bästa jag har skrivit i hela mitt liv, men om man inte gör en restuppgift för ett missat seminarium halvhjärtat bör man uppsöka närmaste kardiolog. Därefter betade jag av ytterligare ett träningspass, och nu kan jag nog påstå att jag har fått lite rutin i träningen i alla fall. Igår var jag dessutom ute och sprang en slinga på en timma, så visst har vi ett embryo till kondition där.
Vad har då resten av den här dagen att bjuda på? Först blir det matlagning, och sedan är det bara att bänka sig framför TV4 Sport och kvällens handbollsmatch mellan IFK Kristianstad och ett annat lag som jag inte kommer ihåg nu. Blir roligare att följa matchen nu när jag har träffat flera av spelarna, och till och med brutit pizza tillsammans med några av dem. Och alla känner ju till ordspråket om den brutna pizzan.
Fan, det börjar gå utför ännu mer med mitt minne. Nu kommer jag inte ens ihåg namn på idrottslag längre. Det här håller inte.
Behöver en deadline
Istället för att plugga har jag idag:
- Tagit sovmorgon
- Ätit frukost
- Surfat på Internet
- Diskat
- Ätit lunch
- Läst tidningen
- Lyssnat på de bästa låtarna ur musikalavsnittet i Scrubs
- Bokat om en tid för läkarundersökning
- Öppnat mappen märkt skola
- Stängt mappen märkt skola
- Surfat på Internet
onsdag 3 mars 2010
Om min lärare förklarade
Reglerna för fotboll är enkla om man redan förstår dem så att säga. Men för någon som inte förstår dem måste vara väldigt tydlig redan från början. Så om vi börjar med huvudsyftet. Det är alltså, precis som i ishockey att göra fler mål än motståndarlaget, fast man har boll istället för en puck. Fast först gör man avspark, en gång i andra halvlek och en i första halvlek. Eller vad säger jag? Första halvlek kommer ju först. Eller gör den det? Jo, så är det. Var var jag? Just det, mål. Man ska göra flest mål. Och man får inte använda händerna, utan det är bara fötterna. Fast nu ljög jag för er, målvakten får ju använda händerna. Båda målvakterna alltså. Nej, det är inte två målvakter på planen. Eller om man räknar båda lagen är det ju två målvakter i och för sig. Man ingen annan får ta med händerna. Förutom när det är inkast. Om man tar med händerna får man ofta varning. Det kan man också få om man fäller en spelare i motståndarlaget, men även om man fäller en spelare i sitt eget lag. Ni hänger med va? Bra. När man har fällt någon kan man också få rött kort, men det får man också om man får sitt andra gula kort. Det finns olika sorters frisparkar, indirekt och direkt. Skillnaden är att på direkt frispark får man skjuta in bollen i mål direkt utan att någon annan spelare rör bollen, men när den är indirekt måste en annan spelare röra bollen innan den går i mål. När det blir frispark i straffområdet, till exempel när målvakten tar upp bollen vid en bakåtpass är den direkt…förlåt indirekt. Vad sa du? Ja, det skulle jag ju sagt så klart. Sitt första gula kort får man när man blir varnad. En varning är samma som ett gult kort. En annan regelförseelse är offside. Det går till så här…
Byt ut fotboll mot svenska språkets grammatik, så förstår du nog ungefär hur dagens seminarium var.
Byt ut fotboll mot svenska språkets grammatik, så förstår du nog ungefär hur dagens seminarium var.
måndag 1 mars 2010
King Kolo is a pen's pal
Efter ett mindre slagsmål med snoozeknappen i morse vaknade jag till liv lite för sent för att jag skulle hinna gå ut och gå. Men det var lika bra eftersom att istiden nu har kommit in i fas två då glaciärerna börjar bildas. Vatnajökulls lillasyster börjar så sakta torna upp sig på innergården nedanför mitt fönster.
Istället läste jag halvhjärtat två kapitel till dagens seminarium och gick sedan dubbelvikt genom stormen till SVC. Seminariet var genomuselt, och jag vet fortfarande inte vad det handlade om. Det mest intressanta som hände var att jag lyckades skruva sönder min penna och sedan inte fick ihop delarna igen på nästan en kvart. Triumfen var total när det väl lyckades. Sen var det bara att återgå till att titta på klockan och sucka över seminariets meningslöshet.
Kvällen har ägnats åt supporterklubbsbusiness med telefonmöte, protokollskrivande och artikelskrivande. En mycket produktiv kväll, och det är bara att fortsätta på den inslagna banan i morgon då ett gäng biljetter ska skickas ut.
I morgon tror jag att jag tar sovmorgon. Tisdagar är ändå tråkiga.
Istället läste jag halvhjärtat två kapitel till dagens seminarium och gick sedan dubbelvikt genom stormen till SVC. Seminariet var genomuselt, och jag vet fortfarande inte vad det handlade om. Det mest intressanta som hände var att jag lyckades skruva sönder min penna och sedan inte fick ihop delarna igen på nästan en kvart. Triumfen var total när det väl lyckades. Sen var det bara att återgå till att titta på klockan och sucka över seminariets meningslöshet.
Kvällen har ägnats åt supporterklubbsbusiness med telefonmöte, protokollskrivande och artikelskrivande. En mycket produktiv kväll, och det är bara att fortsätta på den inslagna banan i morgon då ett gäng biljetter ska skickas ut.
I morgon tror jag att jag tar sovmorgon. Tisdagar är ändå tråkiga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
