Hopp-chip-chi-bumba

Efter en dags sympatihängighet med min flickvän som blev sjuk efter att jag hade åkt från Linköping igår är jag på benen igen. Idag har jag redan hunnit med en massa mailande, några telefonsamtal och att skicka in två uppgifter för förra kursen. Nu är jag klar med alla uppgifter från introduktionskursen, vilket devalverar den till been there, done that-stadiet. Såtillvida det inte blir omtenta alltså.

Jag tillbringade alltså helgen hos Sara och trots att vi hade flera utflykter för oss hann vi ta det lite lugnt också. I fredags var det plugg i några timmar innan det blev vinande framför tv:n och i lördags åkte vi till Åtvidaberg för att fira tvååringen Jonna samt skotta bort snön från Kopparvallen inför premiären. Det var en massa släktingar där (hos Jonna, inte på Kopparvallen), så jag följde Saras pappa Rolfs exempel och bänkade mig framför tv:n där det var skidtävling. Då behövde man inte prata så mycket med de okända.

Maria, Saras syster och mamma till Jonna, hade bakat sjukt gott bröd som jag föråt mig på under resten av dagen. Jag måste ha receptet. Idag bakade jag scones bara för att stilla abstinensen något.

På kvällen firade vi att Arsenal gick upp i tillfällig serieledning med att äta hälsosnacks - morötter och gurka och, håll i er nu, blomkål - med dip istället för chips. Det är verkligen inte samma sak, men efter ICA:s diss i förra veckan är det bara att lägga om kosten även på helgerna. Tråkigt nog.

I söndags var jag nöjd över att jag var i regniga Linköping istället för Uppsala där kung Bore återigen dansade rumba i Engelska Parken. Han håller fortfarande någon form av efterfest för inte fan har han släppt sitt grepp om staden. Glaciären Pollurjökull, som hade börjat krympa, här nere på gården är återigen tillbaka i sin fulla prakt och hoppet om att få fira april i vårsol börjar blekna. Det blir att sikta in sig på ett nytt mål. I maj kommer väl ändå snön smälta undan, och våren titta fram? Det är väl ett acceptabelt mål?

Det blev en sväng till Lambohov och trerätters söndagsmiddag hos mamma och pappa. Sara fick äntligen äran att höra det klassiska pappaskriket som ofta gör sig gällande i sportsammanhang. Den här gången var det en spelare i Guif som missade ett friläge. Men sen vann dom, så då var han nöjd.

Nu ska jag överväga att eventuellt börja fundera på att starta förberedelserna inför nästa veckas tenta i grammatik. Om någon timme sådär, tror jag.