Det är inte varje dag man hamnar mitt i en scen av Skrotnisse och Hans Vänner. På ett av mina otaliga motionspass passerade jag sjukhuset här i Uppsala där någon form av beredningsarbete pågår i och med att ett hus rivs.
När jag såg den stora maskinen äta sig igenom betong och armeringsjärn gick tankarna direkt till den hemska scenen där Bertil Enstöring är på väg att bli levande begravd i rivningskåken han har gömt sig i för att komma undan Ture Björkman (som Love var så rädd för). Ni vet ju alla vilken scen jag menar, för vi kollade ju alla på den inspelade VHS-kassetten med Skrotnisse gång på gång när vi var små.
Jag tycker att det är viktigt att ha sina referenser väl förankrade i barndomen. I barndomen eller i något fotbollsrelaterat. Det var väl det jag ville säga med det här inlägget.
...som faktiskt var, inser jag nu, bättre i mitt huvud än vad det blev på skärmen. Men men, Cesc Fabregas är inte heller matchens lirare varje match.
tisdag 9 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Dvd:n han fick i julklapp för några år sedan är fortfarande inplastad, somligt sitter i längre än annat.
Han är ond!
Skicka en kommentar