Extra: Sockerchocken tidigt i morse

Om man vill ha en god natts sömn är det en dålig idé att ägna kvällen och natten åt att äta orimliga mängder godis och dricka Coca-Cola. Men som tur var var jag inte ute efter en god natts sömn utan det var Oscars-galan jag var ute efter.

Det är ett märkligt land, USA, som aldrig kan sända något på vettiga tider. OS från den amerikanska filialen Kanada visades ju till exempel mestadels på natten, vilket gjorde att jag missade all hockey. Det är by far årtiondets största besvikelse så här långt.

Själva galan var ganska seg, så där som galor i regel är. Jag tycker att Jon Stewart skulle ha fått vara programledare igen, för Steve Martin och Alec Baldwin var ungefär Guldbaggegalanmässiga. Och det är inte en komplimang, vill jag förtydliga för alla Johan Glans-lovers därute. Jag kommer inte att peka ut någon, men ni vet själva vilka ni är.

Till slut vann The Foot Hurt Locker allting och jag och Sara kunde lägga oss. Men att somna efter att ha satt i sig en årsförbrukning plockgodis är inte det lättaste. Jag förstår att barn blir helt vilda när de äter godis, när man själv får sockersjuka light efter ett sådant här tabberas på en söndagsnatt.

I lördags inleddes annars helgens parad av hälsokost, med pizza och chips och allsköns onyttigheter. Det var dock en direkt effekt av fredagens begivenhet i den kungliga 'fvudstaden. Då fyllde nämligen Erik år, och eftersom att hans flickvän Jenny också fyller i dagarna blev det kalas. Temat var landet Afrika, så vi intog, efter ett par genuint afrikanska GT i lägenheten på Lilla Essingen, en buffé på en Etiopisk restaurang inne i citykärnan. Det var både gamla och nya bekantskaper med så det urartade i en mycket trevlig kväll.

Efter restaurangen begav vi oss till Strand, där det enligt ryktet skulle pågå någon form av afrikanskt rave. Som det überfan till Fucking Åmål är jag alltid öppen för att gå på rave, så det var ju inget att tveka på. Fast om det verkligen var ett rave vet jag inte. Det var mer som en vanlig klubb, och sådana älskar jag inte. Trots det var det trevligt, och det var extra trevligt att ingen tvingade upp mig på dansgolvet eftersom att jag aldrig dansar nykter eller berusad längre.

Kvällen var inte slut med taxiresan hem till Lilla Essingen, för Erik hade ordnat utmärkta förutsättningar för en efterfest. Det blev en utmärkt efterfest. När det började bli ljust ute somnade alla till höger och vänster och sedan blev det bakismorgon.

Ja, det var väl den helgen det lite löst sammanfattat. Har ni inga frågor så tycker jag att vi kan sluta där.