En klassisk ettfemma

Aj.

Mitt högerben mår inte så bra ikväll. Det har fått både en lårkaka och en vadkaka samt en stämpling på foten. Jag tror jag har brutit det där benet i foten som engelsmännen alltid bryter inför fotbolls-VM. Metatarsel tror jag det heter. Eller så är jag bara lite öm. Men det är synd att klaga för det finns de som har det värre, så jag klagar bara lite.

Du som tänkte i flera led har redan räknat ut att jag har spelat fotbollsmatch ikväll, och för er andra: Jag har spelat fotbollsmatch i kväll. Det gick oerhört dåligt då vi förlorade med 1-5. Visserligen mot ett topplag, men det är aldrig bra att släppa in så många mål. Till råga på allt missar jag matchen mot Knutby på fredag eftersom att jag ska ner till Linköping och fira pappas 60-årsdag. Fatta vilka blogguppslag jag går miste om.

Bittert. Både förlusten och missen av Knutby.

Idag har jag fått manodepressiv tentaångest. Ibland känns det som att jag har en möjlighet att klara av tentan i - det säger ganska mycket om min chans att fixa det här i och med att jag alltid måste tänka efter för att komma på vilket jävla ämne det är jag har tenta i - fonetik. Ibland känns det som att det är helt kört, och att jag inte ens behöver göra ett försök att skriva den.

Jag har gjort en Hannes helt enkelt. Han var helt övertygad om att han skulle gå in och totalt dominera när han började spela handboll i tolvårsåldern, för han hade ju sett "Love och Axel spela så himla många gånger". När han väl kom ut på banan insåg han att det inte riktigt var så lätt att dominera fullständigt i praktiken.

Jag gick in i den här kursen med inställningen att jag skulle totalt dominera eftersom att jag "har läst fonetik på engelskan". När jag väl har börjat kolla på gamla tentor insåg jag att det inte riktigt var så lätt att dominera fullständigt i praktiken. I morgon blir det en mördarpluggdag - kör för fa-an Britt-Marie!