Tänk dig hur en tibetansk munk i Nepal slår sig ner på en klipphäll, kanske tusen meter över havet på ett berg i Himalaya. Han sätter sig i skräddarsits och ser hur morgonens första solstrålar glittrar i solglasögonen på sherporna som är på väg upp mot granntoppen för att städa efter västerlänningarnas expeditioner. Han börjar stillsamt meditera, och det enda som hörs är hans nästan ljudlösa andning. Tänk dig det sammetslena lugnet. Tänk dig den totala harmonin.
Tänk sedan på den bildens raka motsats. Då ser du mig när jag just har vaknat den här onsdagsmorgonen och inser att jag är på vippen att försova mig, samt har exakt 13 minuter på mig att göra mig klar för att hinna med bussen. Tänk dig den totala disharmonin i hela scenariot.
Efter den starten på morgonen repade jag mig aldrig riktigt. Hela dagen blev stukad på något sätt. Det kan inga tysklektioner i världen ändra på.
Gårdagen var inte heller särskilt harmonisk då jag drabbades av svår framtidsångest på grund av alla oklarheter som augusti etcetera innebär. Men det är väl bara att ta fram favoritmantrat igen: Allting ordnar sig alltid. Till slut, kanske jag ska lägga till som en liten halvgardering.
Annars har huvudprojektet under de två senaste dagarna varit att läsa. Då menar jag inte töntig kurslitteratur för det är bara bögar som läser kurslitteratur, och jag förtränger dessutom framtida tentor den här veckan. Nej, totalt fokus har legat på John Ajvide Lindqvists nya roman Lilla Stjärna.
Trogna läsare av bloggen vet att Ajvide har varit en personlig favorit ända sedan jag analyserade Låt den rätte komma in i min uppsats om vampyrer för drygt två år sedan, och den nya boken gör mig verkligen inte besviken. Snarare tvärtom. Det är en väldigt välskriven roman, med trovärdiga karaktärer (för att vara Ajvide - han kan få en att köpa det mest osannolika) och ett bra driv i storyn nästan hela tiden. En mycket fin läsupplevelse, och den tog slut alldeles för snabbt.
Jag har inte känt lässug på väldigt länge, men den här boken har kanske fått mig på rätt köl igen så att jag äntligen kan ta tag i att läsa-bokstaplarna jag förvarar här och där i rummet. Nästa projekt blir att ge Island en allra sista chans med Beatlesmanifestet av Einar Már Gudmundsson. Om också den är en besvikelse graderar jag om Operation Vatnajökull till DEFCON 4.
I morgon ska jag se Good Bye Lenin, från minut 40 till minut 80 fyra gånger. Vem sa något om att läraryrket är så omväxlande?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar