Min dator har spunnit som en katt i två års tid. Den har ytterst sällan hängt sig som Svullo/Micke Ljungberg, och alltid utfört de kommandon jag har kommenderat.
Tills nu. Den här helgen tokskriver jag uppsats om vampyrer och är smått stressad att få den klar i tid till måndag. Då börjar naturligtvis datorn krångla. Den är segare än ett tretimmarsseminarium på Littvet, hänger sig oftare än Svullo/Micke Ljungberg/Saddam och beter sig allmänt tjurigt. Och, det ska jag be att få tala om, det är det sista jag önskar att den ska göra den här helgen. För helvete.
Så här frustrerad har jag inte varit sedan jag inte kom ut på det där internet under en tvåtimmarsperiod i vintras. Och det värsta är att datorn inte fattar när man skäller ut den, eller hotar med kompanistryk. Den bara står där och surrar monotont och ser dum ut. Fy fan för den.
Ibland är livet en hynda. Och sen dör man.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar