Svart och vitt

En människa är fylld av motstridiga känslor, ibland rena antiteserna. Detta vill jag illustrera på följande sätt:

Axel på jobbet. Notera de tomma, nästan livlösa ögonen och den uppgivna hållningen.

Axel efter 2-0 till Arsenal på San Siro. Notera det vibrerande gomseglet och den mentala extasen i blicken.

Det här inlägget föranleds av dagens förestående jobbpass. Och vid det här laget tror jag de flesta har förstått att jag inte älskar att jobba. Men det är väl synd att klaga, när det finns folk som är arbetslösa (eller finns det? Jag känner i alla fall ingen). Så jag klagar inte, men jag klagar lite, men man ska inte klaga för det är synd att klaga, för att citera Martin Kellerman.