Törnrosa sov i hundra år

Söndagen var en sådan där dag som man bara vill skicka tillbaka i fejkad obruten förpackning och hoppas på att man får pengarna tillbaka. Den var med andra ord väldigt ovärd.

Den inleddes ungefär kl 03.00 med fyllesamtal efter fyllesamtal från Hannes. Det var inte direkt en ultimat uppladdning inför ett arbetspass som inleds kl 05.00. Man tar gärna varje minut man kan i sömnväg inför ett sådant. När Hannes ringde för tredje gången skickade jag ett kort SMS: "Sluta ring. Jag ska upp o jobba." varpå han givetvis ringde upp igen. Vad var det i "Sluta ring" han inte förstod? Jag svarade och förklarade ovänligt men bestämt att hans samtal just den här morgonen var oönskade. Annars är de alltid välkomna.

Klassisk buss 801 ut till fraktterminalen på Stockholm ARN och ett jobbpass som varade i elva timmar. Fyra av dessa tillbringades halvsovandes på en inte alls ergonomisk stol i lunchrummet då vi väntade på försenade lastbilar som skulle komma med fler paket. Paket, ofta med påskriften "Aktas! Glas", som jag hade i uppgift att sortera och därefter kasta på stengolvet i den fragila avdelningen.

Kl 16.00 smet jag från jobbet för att hinna hem till Chelsea-Arsenal. Det var okej, för chefen såg mig inte.

Esh med lillebror och Erra i släptåg kom förbi och gav mig två öl och chips och sedan förlorade Arsenal. Det var underbart att skåda och när jag skriver så är jag, för den som inte förstod det, mer ironisk än The Whos Roger Daltry, 63 år, som på Roskilde -07 sjöng: "I hope I die before I get old".

Därefter somnade jag som ett litet barn på soffan. Klockan midnatt vaknade jag, avlägsnade vissa klädesplagg, tog en Panodil mot värk i skallen och förflyttade mig till sängen där jag genast somnade om. Sedan sov jag djupare än en Törnrosa på sömntabletter. När jag vaknade idag var klockan 13.00. Jag trodde att de skämtade med mig, men faktum kvarstår - jag sov i 16 timmar. Närmare koma än så går det nog inte att komma.

Men utvilad blev jag i alla fall.