Man mår som man förtjänar brukar det heta. Men jag vet inte vad jag har gjort, mer än att dricka oerhörda mängder algagol, för att må så här dåligt. Dagen har ägnats åt sömn. Det är ungefär alles. Mat vill jag inte ens tänka på ännu, och då är klockan sju.
I går var jag också lite sliten eftersom att det var fredag i fredags. Men det var inte värre än att en pizza - Esh åt tre stycken - löste det problemet. Sedan kunde man dricka öl igen.
Vi tillbringade eftermiddagen framför dumburken där det rasade Premier League. Björn och Elin dök upp och sedan tittade även Jajje och John förbi. Deras exempel följdes av Kartoteks-Malin, hennes skånska vän, Jesper och Lill-Esh. Och Strandberg.
Det var en salig samling som gjorde sig redo för Vdala med andra ord. I och med att Arsenal enkelt vann mot Newcastle var stämningen på topp.
På Vdala träffade jag en hel del gamla bekanta, som exempelvis Karl von Essen. Särskilt roligt var det att springa på Anton från Linköping, som jag inte har träffat på en herrans massa år.
Nu ska jag fortsätta försöka sluta må så himla rövt och därefter gå och lägga mig. I morgon börjar plugget - det ska bli kul. Not.
söndag 31 augusti 2008
fredag 29 augusti 2008
Uppsala lever igen
I juni varje år dör den här staden, och jag med den i och med att jag antagligen har åtta-nio veckors godshanterande framför mig. Den förblir död under juli, men i första veckan av augusti brukar någonting börja hända.
Plötsligt ser man folk med ryggsäck komma cyklande i flock - undantagslöst tjattrande på något utländskt språk. Det är de internationella studenterna som börjar droppa in. Förundrad står man och ser efter dem där de dödsföraktande kastar sig ner för Carolinabacken.
Likt när flod ersätter ebb stiger sedan antalet studenter i staden under hela månaden för att i sista veckan i augusti explodera i fullkomlig tsunami av folk på skraltiga cyklar, till synes vanliga svenskar med kartor och nollningsutklädda osäkra ungdomar. Då börjar den här staden leva igen.
Nu blir det terminens första ÖG-fika. Om det finns något som är klassiskt - så är det just det.
Plötsligt ser man folk med ryggsäck komma cyklande i flock - undantagslöst tjattrande på något utländskt språk. Det är de internationella studenterna som börjar droppa in. Förundrad står man och ser efter dem där de dödsföraktande kastar sig ner för Carolinabacken.
Likt när flod ersätter ebb stiger sedan antalet studenter i staden under hela månaden för att i sista veckan i augusti explodera i fullkomlig tsunami av folk på skraltiga cyklar, till synes vanliga svenskar med kartor och nollningsutklädda osäkra ungdomar. Då börjar den här staden leva igen.
Nu blir det terminens första ÖG-fika. Om det finns något som är klassiskt - så är det just det.
tisdag 26 augusti 2008
Lika badsugen som kung Holger
När jag var liten lyssnade jag väldigt ofta på en musiksaga som jag hade fått på LP när jag fyllde sex år. Den heter David och pärlan och handlar om en hårt hållen pojke som bor tillsammans med genomstränge farbror Lage. David, det är så klart pojken, får sköta hushållet och tåla mycket spott och spe från sin farbror, som är vid den enväldige och grymme Kung Holgers hov.
En dag träffar David den talande grodan Eirind som ger honom en förtrollad pärla. Med hjälp av den kan David få sin vilja igenom mot vem som helst, och han lyckas tack vare pärlan befria Kung Holgers Slavar samt få Lage att sköta hushållet själv, vilket berättas genom en käck kuplett. Kung Holger får nys om pärlan - Lage skvallar naturligtvis, och med hjälp av landets skickligaste ficktjyv kidnappar kungen Eirind ur Davids ficka vid den stora befrielsefesten som det förut så kuvade folket håller till de fria slavarnas ära. David tvingas ge upp pärlan för att Kungen, med en hånskrattande Lage vid sin sida, inte ska avrätta Eirind på ett bestialiskt sätt.
Nu stundar onda tider, som slaven Sumar sjunger, när kungen har fått pärlan i sin makt och de mörka molnen drar in över landet. Men Holgers son Prins Aialon är en hyvens kille och tillsammans med David och Eirind smider han en mycket fräck plan. Varje dag doppar Kung Holger sin runda lekamen i havet vid sin privata strand, och detta endast iförd adamkostym och den blänkande pärlan. Det ska prinsen utnyttja.
Aialon ger sig tillsammans med den snälle slaven Sumar ut i en båt och fångar ett hiskeligt sjöodjur - ett sjöodjur som är tokig i allt som blänker. Och när Kung Holger, under glad och medryckande sång, tar sitt dagliga dopp släpper prinsen och Sumar besten fri. Den attackerar kungen som i dödsångest skriker på hjälp, varpå Aialon förmår sin far att kasta bort pärlan och odjuret försvinner/blir dödad.
Sen minns jag inte riktigt vad som händer, men jag tror att kung Holger avsätts, Lage får dra någon annanstans och Aialon blir kung. David tvingas kasta tillbaka pärlan i havet eftersom att den gör mer nytta än skada ("Havet ger, och havet tar" som grodan Eirind eller Aialon säger). Han måste också ta farväl av sin goda vän och groda för den måste vidare och hjälpa andra förtryckta satar. Vår huvudkaraktär blir emellertid bästa kompis med Sumar och Kung Aialon, och så lever de lyckliga i alla sina dagar.
Engagerad och kompetent berättare på denna fantastiska LP är ingen mindre än idolen och rövarhövdingen Mattis - Börje Ahlstedt.
Och med denna lilla parantes vill jag säga att jag precis som Kung Holger numera badar varje dag. Det är fett skönt att bo i ett hushåll med badkar för första gången på fem år. Om det finns fler likheter mellan mig och Holger (nedan längst till höger) låter jag dock andra avgöra.
Psst. Klicka pån för större bild.
En dag träffar David den talande grodan Eirind som ger honom en förtrollad pärla. Med hjälp av den kan David få sin vilja igenom mot vem som helst, och han lyckas tack vare pärlan befria Kung Holgers Slavar samt få Lage att sköta hushållet själv, vilket berättas genom en käck kuplett. Kung Holger får nys om pärlan - Lage skvallar naturligtvis, och med hjälp av landets skickligaste ficktjyv kidnappar kungen Eirind ur Davids ficka vid den stora befrielsefesten som det förut så kuvade folket håller till de fria slavarnas ära. David tvingas ge upp pärlan för att Kungen, med en hånskrattande Lage vid sin sida, inte ska avrätta Eirind på ett bestialiskt sätt.
Nu stundar onda tider, som slaven Sumar sjunger, när kungen har fått pärlan i sin makt och de mörka molnen drar in över landet. Men Holgers son Prins Aialon är en hyvens kille och tillsammans med David och Eirind smider han en mycket fräck plan. Varje dag doppar Kung Holger sin runda lekamen i havet vid sin privata strand, och detta endast iförd adamkostym och den blänkande pärlan. Det ska prinsen utnyttja.
Aialon ger sig tillsammans med den snälle slaven Sumar ut i en båt och fångar ett hiskeligt sjöodjur - ett sjöodjur som är tokig i allt som blänker. Och när Kung Holger, under glad och medryckande sång, tar sitt dagliga dopp släpper prinsen och Sumar besten fri. Den attackerar kungen som i dödsångest skriker på hjälp, varpå Aialon förmår sin far att kasta bort pärlan och odjuret försvinner/blir dödad.
Sen minns jag inte riktigt vad som händer, men jag tror att kung Holger avsätts, Lage får dra någon annanstans och Aialon blir kung. David tvingas kasta tillbaka pärlan i havet eftersom att den gör mer nytta än skada ("Havet ger, och havet tar" som grodan Eirind eller Aialon säger). Han måste också ta farväl av sin goda vän och groda för den måste vidare och hjälpa andra förtryckta satar. Vår huvudkaraktär blir emellertid bästa kompis med Sumar och Kung Aialon, och så lever de lyckliga i alla sina dagar.
Engagerad och kompetent berättare på denna fantastiska LP är ingen mindre än idolen och rövarhövdingen Mattis - Börje Ahlstedt.
Och med denna lilla parantes vill jag säga att jag precis som Kung Holger numera badar varje dag. Det är fett skönt att bo i ett hushåll med badkar för första gången på fem år. Om det finns fler likheter mellan mig och Holger (nedan längst till höger) låter jag dock andra avgöra.
Psst. Klicka pån för större bild.Tillbaka i studentlättjan
Härmed lovar jag högtidligt att jag under innevarande säsong kommer att njuta av varje sekund av studentlivet. För om ett år räknar jag med att ha ett jobb och därmed är ju livet slut.
Jag ser det som en förmån att få sova så länge man vill, även om jag blev väckt av ett jävla telefonsamtal hur tidigt som helst (10.00). Jag kommer aldrig få sova ut ordentligt.
Det är också en förmån att kunna göra surfrundan i upp till två timmar, och därefter lalla ut i köket och göra kaffe till lunch. Sedan kanske man kollar på SVT 24 ett tag på någon paneldebatt om Pragvåren -68, och följer upp detta med att analysera Bo-Inge Anderssons kommentarer om det demokratiska konventet i Amerikatt.
Sedan skriver man 100 ord i sin uppsats om Dvärgen, och nöjer sig med det dagsverket.
Om några timmar räknar jag med att vandra ner på stan och lämna in min punkterade cykel. Ett ytterst tungt projekt och därmed det enda jag kommer att utföra idag.
Jag ska njuta av varenda lat sekund det här året. Det lovar jag.
Jag ser det som en förmån att få sova så länge man vill, även om jag blev väckt av ett jävla telefonsamtal hur tidigt som helst (10.00). Jag kommer aldrig få sova ut ordentligt.
Det är också en förmån att kunna göra surfrundan i upp till två timmar, och därefter lalla ut i köket och göra kaffe till lunch. Sedan kanske man kollar på SVT 24 ett tag på någon paneldebatt om Pragvåren -68, och följer upp detta med att analysera Bo-Inge Anderssons kommentarer om det demokratiska konventet i Amerikatt.
Sedan skriver man 100 ord i sin uppsats om Dvärgen, och nöjer sig med det dagsverket.
Om några timmar räknar jag med att vandra ner på stan och lämna in min punkterade cykel. Ett ytterst tungt projekt och därmed det enda jag kommer att utföra idag.
Jag ska njuta av varenda lat sekund det här året. Det lovar jag.
Positivt med lön, negativt med hantverkare
Skönt att för första gången sedan Majlönen ha mer än 2000:- kvar på kontot när alla räkningar och andra betalningar är avklarade. Det är sådant som motverkar ångest, stress och dylika mindre angenäma tillstånd.
Något som dock inte motverkar ångest, stress och dylika mindre angenäma tillstånd är att bli väckt klockan nio av att någon hetsringer på dörren. Och vem är det normalt sett som hetsringer på dörren tidigt på morgonen? Just det, hantverkaren. Vad ville han och hans kumpaner då? Oklart. Som fucking vanligt.
Jag tror att Uppsalas hantverkare har bildat en pakt. De vet att jag gillar att tonårssova när jag är ledig, och därför turas de om att kolla upp mitt veckoschema och prickar därmed varenda sovmorgon jag har. Varför skulle de annars stövla in i mitt liv utan att göra något i lägenheten gång efter gång?
Hantverkare alltså... Pöh. Jag säger pöh.
Skönt med en ledig dag efter förra veckans bilturné genom Skandinavien. Hann fixa så kallade ärenden och skicka ut Arsenalbiljetter till folk. Och så tränade jag fotboll, men dra åt helvete så dålig jag var. Skyller på att jag är skadad. Högra skinkan smärtar.
Något som dock inte motverkar ångest, stress och dylika mindre angenäma tillstånd är att bli väckt klockan nio av att någon hetsringer på dörren. Och vem är det normalt sett som hetsringer på dörren tidigt på morgonen? Just det, hantverkaren. Vad ville han och hans kumpaner då? Oklart. Som fucking vanligt.
Jag tror att Uppsalas hantverkare har bildat en pakt. De vet att jag gillar att tonårssova när jag är ledig, och därför turas de om att kolla upp mitt veckoschema och prickar därmed varenda sovmorgon jag har. Varför skulle de annars stövla in i mitt liv utan att göra något i lägenheten gång efter gång?
Hantverkare alltså... Pöh. Jag säger pöh.
Skönt med en ledig dag efter förra veckans bilturné genom Skandinavien. Hann fixa så kallade ärenden och skicka ut Arsenalbiljetter till folk. Och så tränade jag fotboll, men dra åt helvete så dålig jag var. Skyller på att jag är skadad. Högra skinkan smärtar.
söndag 24 augusti 2008
Göteborg, Ålborg, Flensburg, Stockholm
Jag har varit på bilsemester i norra Europa. Detta i Arsenal Swedens namn.
Anledningen till min och Landers tripp var att Frankrikes landslag spelade match i Göteborg, detta helvete på jorden, och i och med att alla franska spelare spelar eller har spelat i Arsenal var detta ett unikt tillfälle för att få till intervjuer. Mycket riktigt fick Lander en pratstund med Gael Clichy, men någon mer spelare hann han inte med. Han fick dock bra material av den gode vänsterbacken.
Efter Sverige-Frankrike åt vi chips på hotellet på Avenyyyyyyn. Det var mycket gott.
Någon kärlek för Göteborg kände jag inte den här gången heller. Jag vet inte vad det beror på, men jag tror det är alla trådbussar som man blir överkörd av hela tiden. Det är samma sak i Norrköping. Jag hatar trådbussar så hemskt mycket.
Sedan styrde vi hyrbilen mot sydost.
-Men åkte ni inte ner i Kattegat då? frågar ni nu.
-Vi tog ju Stena Line så klart, din dummerjöns, svarar jag.
Alltid kul att åka båt, och få känna vinden i ansiktet igen.
Vi kom fram till Ålborg och gjorde en lång intervju med Bruce Rioch som tränade Arsenal under en säsong på 90-talet. Han var väldigt trevlig, och bjöd på en hel del fina citat. Det var en gemytligt stämning i klubben som är regerande dansk mästare och det var skönt att för en gångs skull få till en intervju utan en massa krångel. Till och med Andreas Johansson var trevligt. Fast lite dryg också.
Sedan blåste vi ner genom Jylland, som måste vara den tråkigaste delen av Skandinavien. Hela vägen såg likadan ut - bara en massa ängar. Har de inga städer i Danmark?
Målet var Tyskland på grund av den svenska alkoholpolitiken. Vi skulle handla alltså. Det blev Flensostburg som övernattningsstad, och där avnjöt vi en fantastisk wienerschnitzel och några glas av det lokala ölet. Vi bodde på norra Europas oskönaste hotell i vad som kändes som en båthytt.
I fredags åkte vi till Sverige, via ett pitstopp på Bordershop i Puttgarten. Där handlade jag stora mängder alkohol - fyra flak öl, två bib vin och tre flaskor sprit. Allt för det facila priset av drygt 800 kronor.
Resan upp till Stockholm var smådryg, och stördes av att en bil brann upp utanför Norrköping under stor dramatik. Men vi kom fram till slut och checkade in på ett hotell vid T-centralen. Vårat rum var stort nog för att inhysa en badmintonbana, och det var på nivån att man gick vilse på vägen till toaletten.
Igår höll Arsenal Sweden årsmöte på O'Learys Götgatan, och det slutade som vanligt i ett mindre fylleslag. Och då är jag så klart inte den som är den. Arsenal torskade dock matchen så det lade ju lite sardin på stämningen ett tag. Men sånt är livet - ibland vinner man och ibland förlorar man. Man får ta en match i taget helt enkelt. Det är ju alltid kul att göra mål, men huvudsaken är att laget vinner. Det finns fler fiskar i havet. Och så vidare, och så vidare.
Nu, efter en inte helt laglig körning till Uppsala, ligger Lander däckad på min soffa och jag slökollar på Premier League. En klassisk bakissöndag med pizza och cola fick runda av den här veckan på resande fot. Det känns bra tycker jag.
Anledningen till min och Landers tripp var att Frankrikes landslag spelade match i Göteborg, detta helvete på jorden, och i och med att alla franska spelare spelar eller har spelat i Arsenal var detta ett unikt tillfälle för att få till intervjuer. Mycket riktigt fick Lander en pratstund med Gael Clichy, men någon mer spelare hann han inte med. Han fick dock bra material av den gode vänsterbacken.
Efter Sverige-Frankrike åt vi chips på hotellet på Avenyyyyyyn. Det var mycket gott.
Någon kärlek för Göteborg kände jag inte den här gången heller. Jag vet inte vad det beror på, men jag tror det är alla trådbussar som man blir överkörd av hela tiden. Det är samma sak i Norrköping. Jag hatar trådbussar så hemskt mycket.
Sedan styrde vi hyrbilen mot sydost.
-Men åkte ni inte ner i Kattegat då? frågar ni nu.
-Vi tog ju Stena Line så klart, din dummerjöns, svarar jag.
Alltid kul att åka båt, och få känna vinden i ansiktet igen.
Vi kom fram till Ålborg och gjorde en lång intervju med Bruce Rioch som tränade Arsenal under en säsong på 90-talet. Han var väldigt trevlig, och bjöd på en hel del fina citat. Det var en gemytligt stämning i klubben som är regerande dansk mästare och det var skönt att för en gångs skull få till en intervju utan en massa krångel. Till och med Andreas Johansson var trevligt. Fast lite dryg också.
Sedan blåste vi ner genom Jylland, som måste vara den tråkigaste delen av Skandinavien. Hela vägen såg likadan ut - bara en massa ängar. Har de inga städer i Danmark?
Målet var Tyskland på grund av den svenska alkoholpolitiken. Vi skulle handla alltså. Det blev Flensostburg som övernattningsstad, och där avnjöt vi en fantastisk wienerschnitzel och några glas av det lokala ölet. Vi bodde på norra Europas oskönaste hotell i vad som kändes som en båthytt.
I fredags åkte vi till Sverige, via ett pitstopp på Bordershop i Puttgarten. Där handlade jag stora mängder alkohol - fyra flak öl, två bib vin och tre flaskor sprit. Allt för det facila priset av drygt 800 kronor.
Resan upp till Stockholm var smådryg, och stördes av att en bil brann upp utanför Norrköping under stor dramatik. Men vi kom fram till slut och checkade in på ett hotell vid T-centralen. Vårat rum var stort nog för att inhysa en badmintonbana, och det var på nivån att man gick vilse på vägen till toaletten.
Igår höll Arsenal Sweden årsmöte på O'Learys Götgatan, och det slutade som vanligt i ett mindre fylleslag. Och då är jag så klart inte den som är den. Arsenal torskade dock matchen så det lade ju lite sardin på stämningen ett tag. Men sånt är livet - ibland vinner man och ibland förlorar man. Man får ta en match i taget helt enkelt. Det är ju alltid kul att göra mål, men huvudsaken är att laget vinner. Det finns fler fiskar i havet. Och så vidare, och så vidare.
Nu, efter en inte helt laglig körning till Uppsala, ligger Lander däckad på min soffa och jag slökollar på Premier League. En klassisk bakissöndag med pizza och cola fick runda av den här veckan på resande fot. Det känns bra tycker jag.
onsdag 20 augusti 2008
I Sveriges framstjärt
Jag är i Göteborg. Detta bestämdes hastigt och lustigt igår då jag och Lander beslutade att få till lite intervjuer med Arsenalspelare i Frankrikes landslag.
Kul att vara tillbaka i Göteborg, rövhålet nummer ett i Sverige. Jag får alltid panikångest av den här staden, mest på grund av att det är helt omöjligt att köra bil här men också för att folk är så jävla goa. Man bör vara stel, tråkig och asocial som i alla andra svenska städer istället.
Och så klart hatar jag staden på grund av fiaskot i Gothia Cup 1998.
I morgon blir det Ålborg, Danmark och intervju med Arsenals förra manager Bruce Rioch som numera är tränare i Superligan. Också ett äventyr. Sedan får vi se om det blir en sväng till Hamburg eller Köpenhamn eller någon bordershop med billig öl. Allt är spontant planerat och det blir som det blir. Tur att min aspergers är under kontroll numera.
Nu blir det en sväng på stan och sedan Ullevi och Sverige-Spanien. Det är bättre än att jobba i alla fall.
Kul att vara tillbaka i Göteborg, rövhålet nummer ett i Sverige. Jag får alltid panikångest av den här staden, mest på grund av att det är helt omöjligt att köra bil här men också för att folk är så jävla goa. Man bör vara stel, tråkig och asocial som i alla andra svenska städer istället.
Och så klart hatar jag staden på grund av fiaskot i Gothia Cup 1998.
I morgon blir det Ålborg, Danmark och intervju med Arsenals förra manager Bruce Rioch som numera är tränare i Superligan. Också ett äventyr. Sedan får vi se om det blir en sväng till Hamburg eller Köpenhamn eller någon bordershop med billig öl. Allt är spontant planerat och det blir som det blir. Tur att min aspergers är under kontroll numera.
Nu blir det en sväng på stan och sedan Ullevi och Sverige-Spanien. Det är bättre än att jobba i alla fall.
måndag 18 augusti 2008
Hon är så oskönt sund
Jag minns att jag har haft ett ganska hätskt utfall mot Susanna Kallur för kanske tre år sedan, då hon satt uppklistrad överallt och gjorde reklam för müsli eller bröd eller flingor eller nåt. Jag störde mig på att hon såg så sjukt sund och vältränad ut, medan jag såg osund och otränad ut efter ett års studentliv utan ett enda träningspass.
Kan fortfarande störa mig på att hon är så vältränad och att jag är så otränad, men jag har lärt mig leva med det vid det här laget. Det jag dock inte visste är att hon verkar vara mer än lovligt korkad.
För visst är det så, på 100 meter häck, att man ska ÖVER häckarna och inte under dem? Det vet ju till och med jag och jag håller inte ens på med friidrott. Säger som Luks: Märkligt.
Kan fortfarande störa mig på att hon är så vältränad och att jag är så otränad, men jag har lärt mig leva med det vid det här laget. Det jag dock inte visste är att hon verkar vara mer än lovligt korkad.
För visst är det så, på 100 meter häck, att man ska ÖVER häckarna och inte under dem? Det vet ju till och med jag och jag håller inte ens på med friidrott. Säger som Luks: Märkligt.
Trädgårds är ett avslutat kapitel
Det fanns alla förutsättningar för att flyttstädningen skulle bli extremt tråkig, och förväntningarna infriades på varje punkt. Särskilt tråkigt var att skrubba kalk från kaklet i duschen samt fönsterputsen. Elementtvätten var också ett lågvattenmärke i mitt liv.
Men nu är det över.
I morse lämnade jag in nycklarna och därmed är epoken Trädgårdgatan över. Det var trots allt lite vemodigt att lämna rummet för sista gången, men sedan jag kastat en blick mot köket - fortfarande långt ifrån färdigrenoverat - insåg jag hur skönt det ska bli att slippa just den aspekten av korridorslivet. Och när jag tänker efter kommer det att bli skönt att slippa varje aspekt av korridorslivet.
Det enda jag kommer att sakna med trädgårds är läget. Detta i och med att jag bor så SJUKT långt från stan numera, det är nästan orimligt så långt det är. Men man får, som Lars von Trier brukar säga, ta det goda med det onda.
Den här veckan ska jag skriva en uppsats om Dvärgen, för det orkade jag inte göra i juni på grund av att det var galet högt tempo i skolan då. Men jag tror jag börjar med den i morgon. Eller manana, manana som vie brukar saj.
Men nu är det över.
I morse lämnade jag in nycklarna och därmed är epoken Trädgårdgatan över. Det var trots allt lite vemodigt att lämna rummet för sista gången, men sedan jag kastat en blick mot köket - fortfarande långt ifrån färdigrenoverat - insåg jag hur skönt det ska bli att slippa just den aspekten av korridorslivet. Och när jag tänker efter kommer det att bli skönt att slippa varje aspekt av korridorslivet.
Det enda jag kommer att sakna med trädgårds är läget. Detta i och med att jag bor så SJUKT långt från stan numera, det är nästan orimligt så långt det är. Men man får, som Lars von Trier brukar säga, ta det goda med det onda.
Den här veckan ska jag skriva en uppsats om Dvärgen, för det orkade jag inte göra i juni på grund av att det var galet högt tempo i skolan då. Men jag tror jag börjar med den i morgon. Eller manana, manana som vie brukar saj.
söndag 17 augusti 2008
Det är kallt nästan höst nu
Först vill jag nämna två saker.
1.) De får gärna dra igång elementen på Norrlandsgårdarna. Trodde jag skulle slippa frysa i hemmet sedan jag lämnat Trädgårds. But nein. Istappar-i-skägget-festival igen.
2.) Det är heeelt värdelöst att vara pank. Vill. Ha. Lön. Nu. För. Helvete.
Premiär i Premier League igår, och denna högtidsstund firade jag tillsammans med Fred the Head och Smögen i ett korridorsrum på Kantorn. Trevligt, kantat med lite lidande så som det sig bör när Arsenal spelar.
Efter matchen blev det en kväll som Bertil Enstöring eftersom att ingen ville leka med mig samt att de som ville skulle gå ut på lokal. Inga pengar i kombination med ovilja att gå ut fick mig att stanna hemma framför tv:n/datorn med fyra påsar chips. En så kallad ganska värdelös lördag med andra ord, men vem har sagt att just du kom till världen för att få solsken och lycka på färden?
I fredags blev jag på nåder inbjuden på någon form av födelsedagsskiva vid Esplanaden. Den var ganska sugig och en jävla hund sprang omkring och gjorde att det var helt omöjligt att slappna av. Jag har sagt det förr: Djur, vad fan är dom bra för? Men det var kul att träffa Esh och Nickel i alla fall.
Nu ska jag ner till korridoren och flyttstäda. Är inte alls det minsta sugen på det. Inte alls. Flyttstädning kan dra. Var är Josefin när man behöver henne? Hennes städning av mitt förra rum på Stockrosgatan höll ju värdsklass. Sluta åk till Brighton. Är ni 15 år och på språkresa eller?
PS. Kerstin: Det finns två populärkulturella refenser och en mer finkulturell referens i det här inlägget. Hittar du alla?
1.) De får gärna dra igång elementen på Norrlandsgårdarna. Trodde jag skulle slippa frysa i hemmet sedan jag lämnat Trädgårds. But nein. Istappar-i-skägget-festival igen.
2.) Det är heeelt värdelöst att vara pank. Vill. Ha. Lön. Nu. För. Helvete.
Premiär i Premier League igår, och denna högtidsstund firade jag tillsammans med Fred the Head och Smögen i ett korridorsrum på Kantorn. Trevligt, kantat med lite lidande så som det sig bör när Arsenal spelar.
Efter matchen blev det en kväll som Bertil Enstöring eftersom att ingen ville leka med mig samt att de som ville skulle gå ut på lokal. Inga pengar i kombination med ovilja att gå ut fick mig att stanna hemma framför tv:n/datorn med fyra påsar chips. En så kallad ganska värdelös lördag med andra ord, men vem har sagt att just du kom till världen för att få solsken och lycka på färden?
I fredags blev jag på nåder inbjuden på någon form av födelsedagsskiva vid Esplanaden. Den var ganska sugig och en jävla hund sprang omkring och gjorde att det var helt omöjligt att slappna av. Jag har sagt det förr: Djur, vad fan är dom bra för? Men det var kul att träffa Esh och Nickel i alla fall.
Nu ska jag ner till korridoren och flyttstäda. Är inte alls det minsta sugen på det. Inte alls. Flyttstädning kan dra. Var är Josefin när man behöver henne? Hennes städning av mitt förra rum på Stockrosgatan höll ju värdsklass. Sluta åk till Brighton. Är ni 15 år och på språkresa eller?
PS. Kerstin: Det finns två populärkulturella refenser och en mer finkulturell referens i det här inlägget. Hittar du alla?
fredag 15 augusti 2008
Sover som aldrig förr
Jag har en ny säng. Den har jag köpt - ännu ej betalt dock pga av mitt finasiella helvete - av Jaydeep och Johanna. Den utklassar min gamla med 19-17 i avgörande set och jag sover som en köng i den.
Men en annan viktig anledning till bättre sömn är att det är så tyst. På trädgårds hörde det till vanligheterna att vakna av skrik, sång, bråk, cyklar som vältes, parkeringsautomater som stenades, uteserveringar som förstördes och annat som hör hemgång från BJ eller Flustret till. Där blåste också en och annan larmande ambulans förbi cirka 10-15 gånger per dygn. Och då och då stövlade ju hantverkare in i rummet och bytte element. Värst av allt: Nordman spelade på Flurran en gång.
Allt det där slipper jag nu. Det är som att bo på landet. Jag vaknar nästan av att det är för tyst nu för tiden.
Detta lägger jag i plusskålen för nya lägenheten. Studentvägen-Trädgårds 2-1.
Men en annan viktig anledning till bättre sömn är att det är så tyst. På trädgårds hörde det till vanligheterna att vakna av skrik, sång, bråk, cyklar som vältes, parkeringsautomater som stenades, uteserveringar som förstördes och annat som hör hemgång från BJ eller Flustret till. Där blåste också en och annan larmande ambulans förbi cirka 10-15 gånger per dygn. Och då och då stövlade ju hantverkare in i rummet och bytte element. Värst av allt: Nordman spelade på Flurran en gång.
Allt det där slipper jag nu. Det är som att bo på landet. Jag vaknar nästan av att det är för tyst nu för tiden.
Detta lägger jag i plusskålen för nya lägenheten. Studentvägen-Trädgårds 2-1.
torsdag 14 augusti 2008
Vars bokar man massage?
The pain. Oh the pain.
Jag spelade match i går. Senaste gången jag gjorde en fotbollsträning var på sin höjd i maj. Det är med andra ord inte konstigt att exakt varje muskel i min arma kropp värker nu dagen efter kvällen före. Har till och med träningsvärk i armarna då jag tog hand om upp till tio inkast i går.
Men det var trots allt en bra match med Södramått mätt och vi klarade kryss. Jag var oerhört nära att ådra mig kramp i slutet av matchen då jag helt tog slut. Frågade domaren hur långt det var kvar av matchen och när han sa att det var 20 minuter kvar trodde jag han skämtade. När han efter vad som kändes som en timme sa att det fortfarande var fyra minuter kvar grät jag inombords. Utombords gjorde jag en glidtackling till, samtidigt som jag bad till Oden om att slippa kramp.
Nu ska jag fortsätta bygga diskberg. Det har jag inte fått göra sedan 2006 and I fuckin love it.
Jag spelade match i går. Senaste gången jag gjorde en fotbollsträning var på sin höjd i maj. Det är med andra ord inte konstigt att exakt varje muskel i min arma kropp värker nu dagen efter kvällen före. Har till och med träningsvärk i armarna då jag tog hand om upp till tio inkast i går.
Men det var trots allt en bra match med Södramått mätt och vi klarade kryss. Jag var oerhört nära att ådra mig kramp i slutet av matchen då jag helt tog slut. Frågade domaren hur långt det var kvar av matchen och när han sa att det var 20 minuter kvar trodde jag han skämtade. När han efter vad som kändes som en timme sa att det fortfarande var fyra minuter kvar grät jag inombords. Utombords gjorde jag en glidtackling till, samtidigt som jag bad till Oden om att slippa kramp.
Nu ska jag fortsätta bygga diskberg. Det har jag inte fått göra sedan 2006 and I fuckin love it.
onsdag 13 augusti 2008
Å andra sidan...
...behöver jag inte gå genom en sjukhuskulvertlång korridor för att hämta kaffe längre, så det jämnar kanske ut sig i längden.
Det är så SJUKT långt
Det här med att flytta börjar framstå som en osedvanligt dålig idé. Visst är lägenheten en fullträff och jag älskar att ha så pass stora utrymmen att röra mig på samt att ha ett eget kök. Men lägenheten ligger ju tre dagsmarscher från stan.
Det är på nivån att man måste ha tält och sovsäck och övernatta i Engelska Parken när man går till och från lägenheten. Det är så långt att man måste ha matsäck med sig och kunna överlevnadsknep i fall det blir dåligt väder och man blir fast. Det är så långt att om man rakar sig när man är hemma, så har skägget vuxit ut igen när man är nere på stan.
Det är med andra ord helt orimligt långt att gå. Hur ska jag palla detta?
Jag tycker inte att jag var bortskämd med korridorens läge. Ni kan vara bortskämda.
Det är på nivån att man måste ha tält och sovsäck och övernatta i Engelska Parken när man går till och från lägenheten. Det är så långt att man måste ha matsäck med sig och kunna överlevnadsknep i fall det blir dåligt väder och man blir fast. Det är så långt att om man rakar sig när man är hemma, så har skägget vuxit ut igen när man är nere på stan.
Det är med andra ord helt orimligt långt att gå. Hur ska jag palla detta?
Jag tycker inte att jag var bortskämd med korridorens läge. Ni kan vara bortskämda.
tisdag 12 augusti 2008
måndag 11 augusti 2008
Var bor du? Studentvägen...
Se rubben ovan. Så får jag svara numera. Kvar i mitt korridorsrum - tekniskt sett är det mitt fram till och med sista augusti - finns nu bara lite rengöringsmedel. Och en hel del damm. Någon dag ska jag flyttstäda...
Flytten är alltså avklarat och tack vare rask och mycket uppskattad hjälp från Jajje, lillebror Hannes, Trolldegs-Oskar, Hellman och Emma från LKPG var vi klara med allt bärande och körande på drygt två timmar. Enda gången det var ett kritiskt läge var när jag skulle backa upp lastbilen till ingången vid korridoren, men efter några justeringar och våldsam gasning framför en förundrad publik på Christer Fågelsången kom jag typ som rätt. Det var inget pinsamt alls.
Det var grymt skönt när allt var uppe i lägenheten och bilen var inlämnad. Då fick jag öl.
Sedan var det bara att styra kosan mot Uppsala Reggaefestival och avnjuta lite soft knarkarmusik. Vi knarkar dock inte, för sådant håller inte lärar- o psykologstudenter samt SKL-anställda på med. Det var en riktigt schysst kväll och jag fick mersmak inför nästa års festival. Fast en dag är nog tillräckligt vad man orkar med när allt är baktakt. Jag vill minnas en frän attack mot baktakt från undertecknad vid den tredje dagen på reggaefestivalen Summerjam i Tyskland 2003...
Söndagen var improduktiv, och allt jag gjorde var att koppla igång internet samt packa upp köket. På kvällen dök Nettan upp och då hängde vi mest framför tvn och sippade på en och annan öl samt åt dajmtårta för att fira Antonio Banderas födelsedag. För man måste ha ett skäl för att få äta dajmtårta.
Idag kom mamma och pappa förbi och lastade av Love och Kerrans bord som de så snällt har skänkt bort. Fick även ett par växter, vinglas och en matta så nu är lägenheten lite mer pimpad. Jag och pärona gick och käkade en klassisk Rififi innan vi tog en spontan sväng till Uppsala Bögar och tittade på kungagravarna där. Good day out.
Nu sitter jag i mitt vardagsrum och tittar ut över rönnbärsträden där utanför. I horisonten ser jag domkyrkans tvillingtorn. Jag känner mig mycket tillfreds med den synen. Det känns fantastiskt att äntligen ha flyttat in.
Flytten är alltså avklarat och tack vare rask och mycket uppskattad hjälp från Jajje, lillebror Hannes, Trolldegs-Oskar, Hellman och Emma från LKPG var vi klara med allt bärande och körande på drygt två timmar. Enda gången det var ett kritiskt läge var när jag skulle backa upp lastbilen till ingången vid korridoren, men efter några justeringar och våldsam gasning framför en förundrad publik på Christer Fågelsången kom jag typ som rätt. Det var inget pinsamt alls.
Det var grymt skönt när allt var uppe i lägenheten och bilen var inlämnad. Då fick jag öl.
Sedan var det bara att styra kosan mot Uppsala Reggaefestival och avnjuta lite soft knarkarmusik. Vi knarkar dock inte, för sådant håller inte lärar- o psykologstudenter samt SKL-anställda på med. Det var en riktigt schysst kväll och jag fick mersmak inför nästa års festival. Fast en dag är nog tillräckligt vad man orkar med när allt är baktakt. Jag vill minnas en frän attack mot baktakt från undertecknad vid den tredje dagen på reggaefestivalen Summerjam i Tyskland 2003...
Söndagen var improduktiv, och allt jag gjorde var att koppla igång internet samt packa upp köket. På kvällen dök Nettan upp och då hängde vi mest framför tvn och sippade på en och annan öl samt åt dajmtårta för att fira Antonio Banderas födelsedag. För man måste ha ett skäl för att få äta dajmtårta.
Idag kom mamma och pappa förbi och lastade av Love och Kerrans bord som de så snällt har skänkt bort. Fick även ett par växter, vinglas och en matta så nu är lägenheten lite mer pimpad. Jag och pärona gick och käkade en klassisk Rififi innan vi tog en spontan sväng till Uppsala Bögar och tittade på kungagravarna där. Good day out.
Nu sitter jag i mitt vardagsrum och tittar ut över rönnbärsträden där utanför. I horisonten ser jag domkyrkans tvillingtorn. Jag känner mig mycket tillfreds med den synen. Det känns fantastiskt att äntligen ha flyttat in.
lördag 9 augusti 2008
Då kör vi gör vi
Allt är packat - nu återstår det bara att lyckas hämta bilen. Nu jävlar ska här flyttas. Boom boom, swoop swoop! In i kaklet bara. Igenom kaklet! Kom igen nu göbba!
fredag 8 augusti 2008
Det ÄR kul att flytta
Flytten har nu gått in i den fasen där man önskar att man kunde warpa sig en vecka framåt i tiden så att man slipper hålla på och packa, jaga banankartonger, göra adressändringar på en miljard ställen, fixa nytt Canal+-abonnemang, bryta ryggen för man packar för tungt, inse hur dålig man är på att städa när man ser allt damm bakom saker samt försöka hitta folk som vill hjälpa till och bära. Vissa har ju inte en handbollsklubb i ryggen som backar upp i samband med flytt...
Men annars är jag helnöjd.
Snart ska jag dessutom få inreda lägenheten. Jag tänker Tema: Grekrestaurang. Lite vitkalkade väggar, ett stengolv, blåa dukar och sedan zorba, zorba, zorba i sorround-systemet. Esh godkände förslaget strax före spelningen med Markus Krunegård i lördags kväll.
Det ser dock lovande ut. Det som återstår att packa ner och kläder och sånt där löst plock som man inte vet var man ska göra av, så det här ska jag nog lösa under dagen. Först ska jag bara cykla upp med lite kläder till lägenheten för att frigöra en väska.
Man är inte Uppsalastudent om man inte någon gång har gjort en cykelflytt.
Det ÄR kul att flytta. Bit ihop nu, Kolo.
Men annars är jag helnöjd.
Snart ska jag dessutom få inreda lägenheten. Jag tänker Tema: Grekrestaurang. Lite vitkalkade väggar, ett stengolv, blåa dukar och sedan zorba, zorba, zorba i sorround-systemet. Esh godkände förslaget strax före spelningen med Markus Krunegård i lördags kväll.
Det ser dock lovande ut. Det som återstår att packa ner och kläder och sånt där löst plock som man inte vet var man ska göra av, så det här ska jag nog lösa under dagen. Först ska jag bara cykla upp med lite kläder till lägenheten för att frigöra en väska.
Man är inte Uppsalastudent om man inte någon gång har gjort en cykelflytt.
Det ÄR kul att flytta. Bit ihop nu, Kolo.
torsdag 7 augusti 2008
tisdag 5 augusti 2008
Misshandlad av måndag
Robinson Cruse hade en slav som hette Fredag. Min slavdrivare heter Måndag. Högst ironiskt.
Och sjukt långsökt.
I går var det nog den sämsta arbetsdagen på hela sommaren. Efter överdosen av glädje i Östersund mötte måndagen mig med en rak höger över näsbenet. Och för att riktigt sparka på den som låg och käkade asfalt styrde hon upp ett regn, vars make jag inte har sett sedan Roskilde, som piskade över mig där jag gick och höll lådor på Arlanda.
Bitterheten nådde marvinska proportioner. Och det säger inte lite, som alla Douglas Adams-kännare vet.
Eller ska jag kanske skriva iorska proportioner eftersom att alla mina vänners kulturella kapital slutade fyllas på i samband med Disneyklubben... Jag var, hur som helst, äckligt bitter.
Idag är jag inte alls lika bitter, för nu har jag börjat ladda för den stora flytten som sker på lördag. Jag har genomfört en utrensning i rummet som gick under parollen "Allt ska bort" och nu har jag snart inga grejer att flytta. Lite möbler bara, men annars är det mesta kastat.
Man får ju ändå inte ta med sig något utom sin själ när man dör, som Yoko sa till John Lennon. Med den avslutande pretentiösa referensen tackar jag för mig och återkommer i morgon.
Och sjukt långsökt.
I går var det nog den sämsta arbetsdagen på hela sommaren. Efter överdosen av glädje i Östersund mötte måndagen mig med en rak höger över näsbenet. Och för att riktigt sparka på den som låg och käkade asfalt styrde hon upp ett regn, vars make jag inte har sett sedan Roskilde, som piskade över mig där jag gick och höll lådor på Arlanda.
Bitterheten nådde marvinska proportioner. Och det säger inte lite, som alla Douglas Adams-kännare vet.
Eller ska jag kanske skriva iorska proportioner eftersom att alla mina vänners kulturella kapital slutade fyllas på i samband med Disneyklubben... Jag var, hur som helst, äckligt bitter.
Idag är jag inte alls lika bitter, för nu har jag börjat ladda för den stora flytten som sker på lördag. Jag har genomfört en utrensning i rummet som gick under parollen "Allt ska bort" och nu har jag snart inga grejer att flytta. Lite möbler bara, men annars är det mesta kastat.
Man får ju ändå inte ta med sig något utom sin själ när man dör, som Yoko sa till John Lennon. Med den avslutande pretentiösa referensen tackar jag för mig och återkommer i morgon.
måndag 4 augusti 2008
Recension: Storsjöyran
Torsdag
Lördag
Sedan var det dags för Ewert Ljusbergs traditionella tal. Men trots dissningar av Sundsvall och brats var det ett stort antiklimax. Och den där nazistiska patriotiska, på gränsen til otäcka, stämningen ville inte infinna sig. Han gjorde bort sig helt enkelt. Man får inte hålla ett tal så dåligt.
Min egen insats är jag nöjd med. Bar över-dans på både Justice och Håkan samt en infångad keps (sluta älta det där nu - du är ju värre än Esh) får ses som mer än godkänt. Vurpan/dykningen strax före Krunegård sänker dock betyget, liksom de oerhört sega hemvandringar.
Betyg:
Kvällens första spelning stod Kent för och de gör ju alltid stabila konserter. Men trots den grymma avslutningen med 747 och Mannen i den vita hatten når inte bandet upp till något högre betyg. Det beror dock lika mycket på scenen på Stortorget som på Kent, för det är sällan en spelning blir riktigt bra där.
Betyg:
Efter ett pitstopp på Stråket väntade Blondie, men där blev det en stor besvikelse. Det bandet har verkligen inte åldrats med värdighet och gjorde några riktigt platta inledande versioner av One way or another och Heart of glass. Nej, det var skräp rakt igenom. Skämmes, Debbie.
Betyg:
Kvällens sista akt blev Justice i Badhusparken, och det var dagens höjdpunkt. Det var bra fart på publiken och vi upprättade ett eget dansgolv en bit bak. Då och då nådde nivån upp till ett riktigt lyckat ÖG- eller Vdaladansgolv, och då är i alla fall jag mer än nöjd. Electronica kan vara fett najs med rätt förutsättningar.
Betyg:
Fredag
Lagom-Lasse Winnerbäck inledde fredagen, och det var knappast den bästa spelningen med den Vidingsjöättade uteliggar-wannaben jag har sett. Visserligen har han ett gäng sköna livelåtar som Hugger i sten och Elden, så det blir alltid tryck och duetten med Miss Li var naturligtvis vacker. Men jag hade trots det förväntat mig mer. Det blir inte ens en klassisk Lasse-trea i betyg.
Betyg:
Säkert däremot uppfyllde varenda högt ställd förväntan jag hade. Enda gången det gnisslade var i Markus Krunegård-duetten Det kommer bara leda till nåt ont då gitarristen gick in istället för Krunkan och gjorde en darrig insats. I övrigt var allting top of the line, och kärlek rakt igenom. Bäst: Allt som är ditt och Vi kommer att dö samtidigt.
Betyg:
Efter Annika kunde det bara gå utför, men Miss Li gjorde sannerligen ett strålande jobb för att hyvla ner skidbacken till ett minimum av lutning. Efter halv-fiaskot på Katalin i våras var jag inte så laddad inför spelningen, men efter bara ett par låtar så var hon den gamla vanliga Linda igen med allt positivt det innebär.
Betyg:
Betyg:
Efter ett pitstopp på Stråket väntade Blondie, men där blev det en stor besvikelse. Det bandet har verkligen inte åldrats med värdighet och gjorde några riktigt platta inledande versioner av One way or another och Heart of glass. Nej, det var skräp rakt igenom. Skämmes, Debbie.
Betyg:
Kvällens sista akt blev Justice i Badhusparken, och det var dagens höjdpunkt. Det var bra fart på publiken och vi upprättade ett eget dansgolv en bit bak. Då och då nådde nivån upp till ett riktigt lyckat ÖG- eller Vdaladansgolv, och då är i alla fall jag mer än nöjd. Electronica kan vara fett najs med rätt förutsättningar.
Betyg:
Fredag
Lagom-Lasse Winnerbäck inledde fredagen, och det var knappast den bästa spelningen med den Vidingsjöättade uteliggar-wannaben jag har sett. Visserligen har han ett gäng sköna livelåtar som Hugger i sten och Elden, så det blir alltid tryck och duetten med Miss Li var naturligtvis vacker. Men jag hade trots det förväntat mig mer. Det blir inte ens en klassisk Lasse-trea i betyg.
Betyg:
Säkert däremot uppfyllde varenda högt ställd förväntan jag hade. Enda gången det gnisslade var i Markus Krunegård-duetten Det kommer bara leda till nåt ont då gitarristen gick in istället för Krunkan och gjorde en darrig insats. I övrigt var allting top of the line, och kärlek rakt igenom. Bäst: Allt som är ditt och Vi kommer att dö samtidigt.
Betyg:
Efter Annika kunde det bara gå utför, men Miss Li gjorde sannerligen ett strålande jobb för att hyvla ner skidbacken till ett minimum av lutning. Efter halv-fiaskot på Katalin i våras var jag inte så laddad inför spelningen, men efter bara ett par låtar så var hon den gamla vanliga Linda igen med allt positivt det innebär.
Betyg:
Kvällen avslutades med Kleerup som gästades kort av gangstarapparen Ken Ring. Kleerup har en del att lära av Justice vad det gäller klubbakter, men han har material som håller för en schysst spelning. Trots att ingen av hans gästsångerskor fanns med. Och så fick jag ju hans keps. Bara det är ju värt minst en Kolo.
Betyg: Lördag
Den sista kvällen inleddes av en ganska oskön Markus Krunegård. Han kändes för kaxig på något sätt, och inte glimten-i-ögat-kaxig som Howlin' Pelle. Men Jag är en vampyr är en av årets bästa låtar, så helt värdelöst var det inte.
Betyg:
Sedan var det dags för Ewert Ljusbergs traditionella tal. Men trots dissningar av Sundsvall och brats var det ett stort antiklimax. Och den där nazistiska patriotiska, på gränsen til otäcka, stämningen ville inte infinna sig. Han gjorde bort sig helt enkelt. Man får inte hålla ett tal så dåligt.
Betyg:
Yrans avslutande spelning för mig blev Håkan Hellström som levererade bra kvalitet på Stortorget. Han rev av Ramlar som låt två, och efter en sådan inledning är det svårt att stegra spelningen ytterligare varför det blev något av vattentramp emellanåt. Men med låtar som Brännö Serenad, Kom igen Lena och så klart Känn ingen sorg går det inte att vara dålig. Det blev en värdig avslutning på en suverän yra.
Betyg:
Min egen insats är jag nöjd med. Bar över-dans på både Justice och Håkan samt en infångad keps (sluta älta det där nu - du är ju värre än Esh) får ses som mer än godkänt. Vurpan/dykningen strax före Krunegård sänker dock betyget, liksom de oerhört sega hemvandringar.
Betyg:
söndag 3 augusti 2008
Vi höll låda på Yran
Jag är mycket sliten, men minst lika mycket nöjd. Det var en helg av fest, musik, skratt, lycka och lite naket i en fullkomlig glädjeYra. Östersund har återigen visat sig från sin bästa sida.
Vi trampade igång redan i torsdags med tåg från Uppsala till Norrlands skönaste stad (via Sundsvall - Norrlands rövhål). Jag och Esh mötte upp Jajje och John på stationen och Eshs bror Joel klev på i Söderhamn, där solen alltid skiner. Förutom ibland.
Vi tjyvdrack vår medhavda öl eftersom man bara fick förtära bistrons dricka ombord, men det var ganska städat. Det låg, som alltid under en just påbörjad resa, förväntan i luften, och folk var klassiskt övertända runt om i kupén. Någon däckade redan efter Sundsvall och någon annan sprang omkring med en syrgasmask. Vi lärde också känna Knarkar-Danne och Sara Iran.
Jesper mötte upp på stationen och hon var oerhört bakis. Men vi var glada att se henne ändå. Sedan körde hon hem oss där Kalle, Kartotek-Malin och mamma Karin väntade och fick igång grillen. Sedan var det bara att borra ner huvudet och försvinna in i dimman. Snart härjade vi ner till Yranområdet och kollade på Kent, Blondie och Justice. Jag återkommer till spelningarna i en egen post senare.
Nämnas kan dock min, Esh och Joels bar över-dans på Justice, där tröjorna dunkades i dammet som på en given signal. Kalle lyckades också dansa armen ur led på denna redan smått legendariska spelning.
På vägen hem körde vissa av oss traditionsenligt bar under till Malins förlägenhet/glädje. Kvällen rundades av med att Esh konsumerade kopiösa mängder vatten, vilket han sedan ältade i sedvanlig ordning. Han bjöd mig också på den inovativa mackan Tricoloren som består av mesost, vanlig ost och räksallad på ett polarbröd.
Fredagen var seg, men efter en öl på Stråket och en tyngre kebabtallrik var man med i matchen igen, och reda för kvällens satsning. Det blev en härlig eftermiddag på Karins uteplats, där Dagens var drinken som gällde. Vi kunde konstatera att Jespers kompis Emmas kille Peter var en fantastisk tråkig människa, och kom fram till att när han håller låda då är han inte festlig som alla andra - utan han står verkligen och bär på en låda. Detta utvecklades senare på kvällen till en fantastisk dans i vilken man medelst mim höll låda.
Artisterna för dagen var Lasse Winnerbäck, Säkert, Miss Li och Kleerup. Jag fick Kleerups svettiga keps som han slängde ut i publiken.
Mellan Säkert och Miss Li besökte vi en bar där vi överraskades av ett skyfall modell värre och sökte skydd genom att hoppa upp på bardisken i en obemannad bar. En vakt sa att vi inte fick sitta där.
-Vadå, sa Esh. Menar du att vi ska stå i regnet?
-Ja, det menar jag, sa vakten.
-Men du är ju en jävla fitta, sa Esh och blev naturligtvis utslängd med huvudet först.
Joel utnyttjade turbulensen som uppstod genom att hoppa in baren och norpa ett par cider. Broderligt samarbete, eller vad?
Några minuter senare hörde jag vakterna diskutera händelsen.
Den stora vakten: Jag såg att du slängde ut en kille förut.
Dvärgvakten: Ja, han kallade mig jävla fitta.
Den stora vakten: Det var ju högst omotiverat.
Då dog jag av en skrattattack till följd av deras sinnesslöa kanslisvenska.
Sedan var det bara att gå hem, uppleva nakenhet och somna som lillsked bredvid Esh.
På lördagen drog vi ut till Optand där Karls föräldrar bor. Vi träffade hans familj en stund och sedan blev det loghäng i Von Essens bar med rundpingis, drinkfestival och allt som hör till. Vi fick beröm av Karls mamma att vi var så städade i år jämför med i fjol. Tänk vilken skillnad ett år kan göra...
Det blev bussen in till stan för att se Markus Krunegård, Presidenttalet och Håkan Hellström. Håkan spelade Ramlar som andra låt, och någonstans där brände man sitt sista krut i det tilltagande kyliga regnet. Men så klart var jag bar över, och bondade snyggt med en okänd snubbe som följde mitt exempel.
Det var bedrövligt kallt och det var skönt att komma hem och tända en brasa och tagga ner. Trakasserierna mot Malin nådde nu enorma proportioner, och så här i efterhand tycker jag nästan synd om henne. Å andra sidan nära nog misshandlade hon mig ett flertal gånger i Optand så det kanske var rätt åt henne...
Dagens hemresa kan vi dra ett streck över. Det enda som kan sägas om den var att Jajje skar ihop och blev trött, samt att den aldrig tog slut. I moch för sig ringde plötsligt Lill-Esh och muntrade upp, så lite nöjd var jag allt. Och ja, jag somnade under Arsenals match som lägligt nog var på TV när jag kom hem.
Nog för att jag är sliten, men det var en grym helg. Jävlar vad vi höll låda.
Vi trampade igång redan i torsdags med tåg från Uppsala till Norrlands skönaste stad (via Sundsvall - Norrlands rövhål). Jag och Esh mötte upp Jajje och John på stationen och Eshs bror Joel klev på i Söderhamn, där solen alltid skiner. Förutom ibland.
Vi tjyvdrack vår medhavda öl eftersom man bara fick förtära bistrons dricka ombord, men det var ganska städat. Det låg, som alltid under en just påbörjad resa, förväntan i luften, och folk var klassiskt övertända runt om i kupén. Någon däckade redan efter Sundsvall och någon annan sprang omkring med en syrgasmask. Vi lärde också känna Knarkar-Danne och Sara Iran.
Jesper mötte upp på stationen och hon var oerhört bakis. Men vi var glada att se henne ändå. Sedan körde hon hem oss där Kalle, Kartotek-Malin och mamma Karin väntade och fick igång grillen. Sedan var det bara att borra ner huvudet och försvinna in i dimman. Snart härjade vi ner till Yranområdet och kollade på Kent, Blondie och Justice. Jag återkommer till spelningarna i en egen post senare.
Nämnas kan dock min, Esh och Joels bar över-dans på Justice, där tröjorna dunkades i dammet som på en given signal. Kalle lyckades också dansa armen ur led på denna redan smått legendariska spelning.
På vägen hem körde vissa av oss traditionsenligt bar under till Malins förlägenhet/glädje. Kvällen rundades av med att Esh konsumerade kopiösa mängder vatten, vilket han sedan ältade i sedvanlig ordning. Han bjöd mig också på den inovativa mackan Tricoloren som består av mesost, vanlig ost och räksallad på ett polarbröd.
Fredagen var seg, men efter en öl på Stråket och en tyngre kebabtallrik var man med i matchen igen, och reda för kvällens satsning. Det blev en härlig eftermiddag på Karins uteplats, där Dagens var drinken som gällde. Vi kunde konstatera att Jespers kompis Emmas kille Peter var en fantastisk tråkig människa, och kom fram till att när han håller låda då är han inte festlig som alla andra - utan han står verkligen och bär på en låda. Detta utvecklades senare på kvällen till en fantastisk dans i vilken man medelst mim höll låda.
Artisterna för dagen var Lasse Winnerbäck, Säkert, Miss Li och Kleerup. Jag fick Kleerups svettiga keps som han slängde ut i publiken.
Mellan Säkert och Miss Li besökte vi en bar där vi överraskades av ett skyfall modell värre och sökte skydd genom att hoppa upp på bardisken i en obemannad bar. En vakt sa att vi inte fick sitta där.
-Vadå, sa Esh. Menar du att vi ska stå i regnet?
-Ja, det menar jag, sa vakten.
-Men du är ju en jävla fitta, sa Esh och blev naturligtvis utslängd med huvudet först.
Joel utnyttjade turbulensen som uppstod genom att hoppa in baren och norpa ett par cider. Broderligt samarbete, eller vad?
Några minuter senare hörde jag vakterna diskutera händelsen.
Den stora vakten: Jag såg att du slängde ut en kille förut.
Dvärgvakten: Ja, han kallade mig jävla fitta.
Den stora vakten: Det var ju högst omotiverat.
Då dog jag av en skrattattack till följd av deras sinnesslöa kanslisvenska.
Sedan var det bara att gå hem, uppleva nakenhet och somna som lillsked bredvid Esh.
På lördagen drog vi ut till Optand där Karls föräldrar bor. Vi träffade hans familj en stund och sedan blev det loghäng i Von Essens bar med rundpingis, drinkfestival och allt som hör till. Vi fick beröm av Karls mamma att vi var så städade i år jämför med i fjol. Tänk vilken skillnad ett år kan göra...
Det blev bussen in till stan för att se Markus Krunegård, Presidenttalet och Håkan Hellström. Håkan spelade Ramlar som andra låt, och någonstans där brände man sitt sista krut i det tilltagande kyliga regnet. Men så klart var jag bar över, och bondade snyggt med en okänd snubbe som följde mitt exempel.
Det var bedrövligt kallt och det var skönt att komma hem och tända en brasa och tagga ner. Trakasserierna mot Malin nådde nu enorma proportioner, och så här i efterhand tycker jag nästan synd om henne. Å andra sidan nära nog misshandlade hon mig ett flertal gånger i Optand så det kanske var rätt åt henne...
Dagens hemresa kan vi dra ett streck över. Det enda som kan sägas om den var att Jajje skar ihop och blev trött, samt att den aldrig tog slut. I moch för sig ringde plötsligt Lill-Esh och muntrade upp, så lite nöjd var jag allt. Och ja, jag somnade under Arsenals match som lägligt nog var på TV när jag kom hem.
Nog för att jag är sliten, men det var en grym helg. Jävlar vad vi höll låda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
