Robinson Cruse hade en slav som hette Fredag. Min slavdrivare heter Måndag. Högst ironiskt.
Och sjukt långsökt.
I går var det nog den sämsta arbetsdagen på hela sommaren. Efter överdosen av glädje i Östersund mötte måndagen mig med en rak höger över näsbenet. Och för att riktigt sparka på den som låg och käkade asfalt styrde hon upp ett regn, vars make jag inte har sett sedan Roskilde, som piskade över mig där jag gick och höll lådor på Arlanda.
Bitterheten nådde marvinska proportioner. Och det säger inte lite, som alla Douglas Adams-kännare vet.
Eller ska jag kanske skriva iorska proportioner eftersom att alla mina vänners kulturella kapital slutade fyllas på i samband med Disneyklubben... Jag var, hur som helst, äckligt bitter.
Idag är jag inte alls lika bitter, för nu har jag börjat ladda för den stora flytten som sker på lördag. Jag har genomfört en utrensning i rummet som gick under parollen "Allt ska bort" och nu har jag snart inga grejer att flytta. Lite möbler bara, men annars är det mesta kastat.
Man får ju ändå inte ta med sig något utom sin själ när man dör, som Yoko sa till John Lennon. Med den avslutande pretentiösa referensen tackar jag för mig och återkommer i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Usch, gillar inte när du hetsar om att man inte kanske inte fattar dina referenser... takterna sitter fortfarande i från grundskolan när jag var en riktig viktigpetter med handen i vädret hela tiden. Med detta sagt vill jag säga: jag fattade marvin... och bannar mig själv för att jag måste kommentera det.
ooh, en sak till: du har väl inte rensat bort mina Larsson-böcker i din iver att slippa bära en massa? Då klår jag dig.
Jag skrev "mina vänner" inte min familj. Den högaktar jag.
Och dina Milleniumböcker finns i tryggt förvar.
Skicka en kommentar