I juni varje år dör den här staden, och jag med den i och med att jag antagligen har åtta-nio veckors godshanterande framför mig. Den förblir död under juli, men i första veckan av augusti brukar någonting börja hända.
Plötsligt ser man folk med ryggsäck komma cyklande i flock - undantagslöst tjattrande på något utländskt språk. Det är de internationella studenterna som börjar droppa in. Förundrad står man och ser efter dem där de dödsföraktande kastar sig ner för Carolinabacken.
Likt när flod ersätter ebb stiger sedan antalet studenter i staden under hela månaden för att i sista veckan i augusti explodera i fullkomlig tsunami av folk på skraltiga cyklar, till synes vanliga svenskar med kartor och nollningsutklädda osäkra ungdomar. Då börjar den här staden leva igen.
Nu blir det terminens första ÖG-fika. Om det finns något som är klassiskt - så är det just det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar