Vi höll låda på Yran

Jag är mycket sliten, men minst lika mycket nöjd. Det var en helg av fest, musik, skratt, lycka och lite naket i en fullkomlig glädjeYra. Östersund har återigen visat sig från sin bästa sida.

Vi trampade igång redan i torsdags med tåg från Uppsala till Norrlands skönaste stad (via Sundsvall - Norrlands rövhål). Jag och Esh mötte upp Jajje och John på stationen och Eshs bror Joel klev på i Söderhamn, där solen alltid skiner. Förutom ibland.

Vi tjyvdrack vår medhavda öl eftersom man bara fick förtära bistrons dricka ombord, men det var ganska städat. Det låg, som alltid under en just påbörjad resa, förväntan i luften, och folk var klassiskt övertända runt om i kupén. Någon däckade redan efter Sundsvall och någon annan sprang omkring med en syrgasmask. Vi lärde också känna Knarkar-Danne och Sara Iran.

Jesper mötte upp på stationen och hon var oerhört bakis. Men vi var glada att se henne ändå. Sedan körde hon hem oss där Kalle, Kartotek-Malin och mamma Karin väntade och fick igång grillen. Sedan var det bara att borra ner huvudet och försvinna in i dimman. Snart härjade vi ner till Yranområdet och kollade på Kent, Blondie och Justice. Jag återkommer till spelningarna i en egen post senare.

Nämnas kan dock min, Esh och Joels bar över-dans på Justice, där tröjorna dunkades i dammet som på en given signal. Kalle lyckades också dansa armen ur led på denna redan smått legendariska spelning.

På vägen hem körde vissa av oss traditionsenligt bar under till Malins förlägenhet/glädje. Kvällen rundades av med att Esh konsumerade kopiösa mängder vatten, vilket han sedan ältade i sedvanlig ordning. Han bjöd mig också på den inovativa mackan Tricoloren som består av mesost, vanlig ost och räksallad på ett polarbröd.

Fredagen var seg, men efter en öl på Stråket och en tyngre kebabtallrik var man med i matchen igen, och reda för kvällens satsning. Det blev en härlig eftermiddag på Karins uteplats, där Dagens var drinken som gällde. Vi kunde konstatera att Jespers kompis Emmas kille Peter var en fantastisk tråkig människa, och kom fram till att när han håller låda då är han inte festlig som alla andra - utan han står verkligen och bär på en låda. Detta utvecklades senare på kvällen till en fantastisk dans i vilken man medelst mim höll låda.

Artisterna för dagen var Lasse Winnerbäck, Säkert, Miss Li och Kleerup. Jag fick Kleerups svettiga keps som han slängde ut i publiken.

Mellan Säkert och Miss Li besökte vi en bar där vi överraskades av ett skyfall modell värre och sökte skydd genom att hoppa upp på bardisken i en obemannad bar. En vakt sa att vi inte fick sitta där.
-Vadå, sa Esh. Menar du att vi ska stå i regnet?
-Ja, det menar jag, sa vakten.
-Men du är ju en jävla fitta, sa Esh och blev naturligtvis utslängd med huvudet först.
Joel utnyttjade turbulensen som uppstod genom att hoppa in baren och norpa ett par cider. Broderligt samarbete, eller vad?

Några minuter senare hörde jag vakterna diskutera händelsen.
Den stora vakten: Jag såg att du slängde ut en kille förut.
Dvärgvakten: Ja, han kallade mig jävla fitta.
Den stora vakten: Det var ju högst omotiverat.
Då dog jag av en skrattattack till följd av deras sinnesslöa kanslisvenska.

Sedan var det bara att gå hem, uppleva nakenhet och somna som lillsked bredvid Esh.

På lördagen drog vi ut till Optand där Karls föräldrar bor. Vi träffade hans familj en stund och sedan blev det loghäng i Von Essens bar med rundpingis, drinkfestival och allt som hör till. Vi fick beröm av Karls mamma att vi var så städade i år jämför med i fjol. Tänk vilken skillnad ett år kan göra...

Det blev bussen in till stan för att se Markus Krunegård, Presidenttalet och Håkan Hellström. Håkan spelade Ramlar som andra låt, och någonstans där brände man sitt sista krut i det tilltagande kyliga regnet. Men så klart var jag bar över, och bondade snyggt med en okänd snubbe som följde mitt exempel.

Det var bedrövligt kallt och det var skönt att komma hem och tända en brasa och tagga ner. Trakasserierna mot Malin nådde nu enorma proportioner, och så här i efterhand tycker jag nästan synd om henne. Å andra sidan nära nog misshandlade hon mig ett flertal gånger i Optand så det kanske var rätt åt henne...

Dagens hemresa kan vi dra ett streck över. Det enda som kan sägas om den var att Jajje skar ihop och blev trött, samt att den aldrig tog slut. I moch för sig ringde plötsligt Lill-Esh och muntrade upp, så lite nöjd var jag allt. Och ja, jag somnade under Arsenals match som lägligt nog var på TV när jag kom hem.

Nog för att jag är sliten, men det var en grym helg. Jävlar vad vi höll låda.