Jag har lite svårt för den här grabben. Hanförsöker vara Johan Palm, men utan Mjölbygrabbens sköna ironiska attityd. Nicklas är lite för medveten om att han är årets flickfavorit och döljer för dåligt att han vet om det. Det känns som att han försöker vara charmig, utan att vara det naturligt och försöker sig på alldeles för mycket publikfrieri. Men han ska ha cred för att han är så härligt tonårsklumpig.
Nicklas sjunger Black or white, en låt som jag mest minns från gympasalen på fritids i trean. Så det är lite Oboy-svettigt om man säger. Han gör låten lite valpigt, och är inte ens hälften så intensiv och koncis i sången som orginalartisten.
Betyg:
fredag 16 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar