Två Grisar och En Fågel eller Holmertzinho

Man får välja valfri titel på det här inlägget idag. Eller inte valfri i ordets rätta bemärkelse - valet står mellan de ovanstående tu. Vi vill ju inte ha någon total valfrihet va. Man är ju inte folkpartist va.

Det var en bra helg i Linköping, men den tog slut alldeles för snabbt. Det var verkligen tråkigt att hoppa på X2000 efter att bara ha träffat Sara i vad som kändes som fem minuter. Nu är det två veckor tills vi ses igen, vilket är för lång tid. Det var en deppig resa i det oljiga oktobermörkret och det hjälpte inte ens att tröstätdricka chips och Coca-Cola från Bistron.

I dag har jag inte haft en enda måndagsångest för typ första gången någonsin. Anledningen är så klart att det är vecka 44.
-Jaha, säger alla som inte är lärare och därmed inte begagnar sig av det här veckosystemet utan mer utgår från datum.
-Och? tillägger de sedan jag inte utvecklar direkt då jag inte har tolkat deras "jaha" som en fråga.

Vecka 44 är alltså höstlovet och det innebär tvådagarsvecka för oss som inte är elever. Härligt nog skulle dagen tillbringas i Uppsala, så jag kunde gå till jobbet för första gången på många år. Ohärligt nog skulle vi samlas vid ILU (SSFSF), eller Seminariet som de tydligen säger nuförtiden. Vilket är en smula bögt. Som tur var skulle vi inte vara i den förhatliga borgen där blivande lärare misshandlas mentalt, utan vi gick till närliggande Fyrishov, stadens innesportcentra och simhall.

På förmiddagen var det en föreläsning om att man ska undvika att diskriminera folk, vilket jag redan visste så det var lite onödigt. Vid lunch gick jag förbi läkaren och fick en remiss till så kallad gastroskopi, vilket innebär att de filmar inne i min mage, eftersom att jag mår illa med jämna och ojämna mellanrum. Jag lovar att lägga upp filmen här på bloggen sen.

På eftermiddagen fick vi relaxa i Fyrishovs relaxavdelning, innan jag likt en Michael Phelps eller en Motalabo for fram och tillbaka i 25-metersbassängen 25 gånger. Den som kan sin huvudräkning vet då att jag simmade 50 längder, vilket är 1,25 km. Det hela tog 40 minuter, och det är inte upp till mig att bedöma huruvida det är en bra tid eller inte. Det är upp till experterna. Hans Chrunak till exempel. Det enda jag vet är att jag inte kommer att kunna lyfta armarna i morgon, för så här långt har jag inte simmat sedan jag i ett anfall av ungdomlig hybris i Linköpings simhall 2004 simmade 100 längder under samma sittning.

En avslappnande bastu och en promenad senare var jag hemma. Jag bjöd mig själv på en pastasås bestående av hyvlad gris, odefinierade delar av gris nedmalda och intryckta i tarmskinn samt kyckling. Tre sorters dött djur alltså, och sältan från baconet gifte sig vackert med kycklingens lena rondör och hettan från chorizon. Allt toppades av lök och paprika och chili-creme fraiche. Tänk dig det godaste du har ätit, mutiplicera med tusen - och du är ändå inte i närheten av den här smakupplevelsen. Det blev återigen rumba i munnen.

Nu ska jag jobba en dag till. Sen blir det semester. Smaka på det!