Orden jag älskar att hata

Jag är verkligen ingen språkfascist. Tvärtom - jag uppmuntrar aktivt varje försök till språkliga innovationer, lek med låneord och andra nybildningar. Men det finns en sak jag aldrig kommer att acceptera i det svenska språket (förutom sär skrivningar) och det är när ord används i fel betydelse.

Jag tror att det är min pappa, journalisten, som har påverkat mig i min övertygelse, och det är säkerligen han som har uppmärksammat någon av dessa felaktigheter för mig.

Det första ordet jag stör mig på är användningen av legend. Alla vet ju att en legend är en en berättelse eller sägen som ofta har religiösa inslag. Legenden om Sankt Göran är ett exempel. Detta uttryck har dock kommit att överanvändas i ett annan värld, nämligen sportens. "Thierry Henry är en legend" läser man titt som tätt, och det jag undrar då är: Hur kan en person vara en sägen? En sportpersonlighet som har varit extremt duktig inom sin gren förvandlas plötsligt till en helgonberättelse. Det finns väl ingen människa som är det?

Nej, mer riktigt är att använda ordet legendar om man prompt måste tala i sådana slitna termer. Jag blev mycket glad när Aftonbladet för några år sedan plötsligt konsekvent började använda legendar i stället för legend i sina texter. Jag fick så oerhört mycket mer bäring i mina argument i många språkliga diskussioner då.

En annan problematik rör sammansatta ord. Jag hör ofta folk fråga "Så du är engelskalärare?" och även om jag uppenbarligen förstår vad de menar kan jag ändå bli störd. Jag undervisar i svenska och engelska, men är svensk- och engelsklärare. I sammansatta ord faller nämligen obetonade slutvokaler bort. Samma princip gäller vid engelskspråkig och skolgård - man säger ju inte engelskaspråkig och skolagård. Här är språkreglerna glasklara.

Dagens tredje och sista uttryck som jag kanske inte hatar, men ändå stör mig på är "gå av stapeln". Detta används ofta slarvigt för att uppge när någonting ska ske. Jag är inte den som tackar nej till en metafor eller två, men det hela blir skevt när nästan ingen vet vad metaforen betyder. Hur många har verkligen koll på vad "gå av stapeln" kommer från? Det är ursprungligen en term för sjösättning - båten går av stapeln - så varför det numera nästan bara används i samband med andra evenemang är något iögonfallande. Det här uttrycket är dock inte felaktigt eftersom att det har skett en betydelseöverföring, men det slentrianmässiga användandet av det är en nagel i ögat på mig.

Sedan tänkte jag ta upp det felaktiga i att säga "spendera tid", men där har tydligen SAOL godkänt spendera som en synonym till tillbringa. Då får jag naturligtvis vika mig. Någon måtta på lingvistikbögeriet får det vara.