Randoma måndagshändelser

- Men hej! Är du tillbaka?
- Ja, äntligen. Det var en jävla smäll jag åkte på. De tror att det rörde sig om ett virus som satte sig på lungorna, men de vet inte säkert för proverna visade ingenting.
- Men det var inte svininfluensan?
- Nej, det kunde de utesluta. Ingen baconfeber.
- Skönt att du är på benen i alla fall!
- Ja, verkligen. Det var riktigt segt till slut att bara ligga hemma och glo. Man tröttnar liksom på Sventh Heaven till slut.

Den konversationen, eller varianter på den med samma andemening, har jag haft cirka 20 gånger i dag och efter ett tag kände jag mig lika förutsägbar som en Jim Carrey-film. Men det var ju också väntat med en FAQ-session efter ett skadeuppehåll på tre veckor. Det trevligaste var att alla välkomnade mig tillbaka, och även eleverna tyckte att det var bra att jag var med i matchen igen.

Det var en förhållandevis lugn dag, och det var skönt att jag hade ett litet hum om vad jag skulle göra på de två lektioner jag hade i dag. De sista två lektionerna ströks turligt nog eftersom att det var teaterresa till Östervåla, detta uppländska kulturepicentrum. Pjäsen gick mig dock förbi på grund av vidsträckt trötthet, vilken i sin tur ledde till ett visst pappabeteende med insomningar där i den kriminellt sköna teaterfåtöljen. Men de andra tyckte att den var bra, så jag antar att den var det.

Idag har jag lärt mig att det engelska ordet random numera kan användas som ett svenskt verb. Mina elever fick välja bland ett antal dikter, och en av dem ville få detta bekräftat:
- Så man kan alltså randoma hära?

Epic fail, skulle man kunna kalla det om man vore språkpolis. Tur att jag inte är det, utan uppmuntrar all lek med språket som bara kan komma på fråga. Verbifiering av engelska ord är ju också ett växande fenomen - se bara hur ordet googla har vävts in i och smyckat den svenska språkdräkten.

Nu är jag trött, men inte värre än hur jag är en vanlig måndag. Det känns väldigt skönt att vara igång igen, även om jag var extremt trött i morse. Jag fick då anledning att ha en tung existentiell diskussion i halvtimme med min gamla vän snoozeknappen, och jag utgår från att vi kommer att ta upp den där vi slutade i morgon bitti.

I morgon är det en speciell dag, för då fyller Kennet Andersson 42 år.