Jag tittar ut i glipan mellan rullgardinen och fönsterkarmen. Det enda jag ser är fyra nyanser av brungrått och några skrumpnande, vattenskadade rönnbär som kämpar för att hänga kvar. Det här borde vara tillräckligt för att jag ska krypa ner under täcket igen, vända mig in mot väggen och sova bort ännu en dag av skithösten. Men jag har ingen lust att sova mer nu.
En anledning till det kan vara att jag faktiskt börjar bli piggare igen. Igår orkade jag till och med gå ner till Apoteket (eller vad det heter nu för tiden) och även om jag höll pensionärstempo så var jag inte helt utmattad när jag kom hem. I torsdags räckte det med att steka pyttipanna för att jag skulle vara tvungen att ligga ner i ett dygn. Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra i morgon - men händer inget akut under söndagen blir det nog jobb.
Det blev alltså en helg där det hände fuck all. Det har varit extremt långtråkigt och deprimerande, men så är det ibland. Jag minns en helg för ganska exakt ett år sedan då jag precis hade fått min data stulen. Jag var helt utelämnad till lördags-tv och ensamhet - så det var ju någon form av världsrekord i deppighet. Riktigt så jävligt har det inte varit den här helgen.
Nu måste jag försöka hitta på något kul att göra. Något kul inomhus, för ut i brunvädret tänker jag inte kommendera mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar