Going down, going down, going down

Just det. Neråt ska jag. I landet alltså. Fast inte gå. Åka tåg.

Sitter i en ekande ödslig skola - det är ju fredag och klockan är över ett - och väntar på bussen till Sala, för att där ta tåget till Sara. Har ni tänkt på hur likt ortsnamnet Sala är tjejnamnet Sara? Det hade jag inte tänkt på förrän nu.

(Ja, det är lika bra att ni följer instinkten ni nu fick och slutar läsa. Det här inlägget blir inte bättre än så här är jag rädd.)

Fredagen flöt på så som fredagar gör, trots en smärre trötthet efter och trots fredagshetsiga elever. Nu är det verkligt skönt med helg, och det är faktiskt den bästa fredagskänslan på länge. Det hade varit gått med en öl eller ett glas vin, men nu är det faktiskt så att jag har vit månad och den planerar jag att fullfölja. Senaste gången jag drack öl var på Twelve Pins ganska nära Finsbury Park natten mot den 1 november.

*Konstpaus så att ni i intresseklubben ska hinna anteckna*

Ibland kan klockan gå så sjukt långsamt. Den gjorde det under den sista lektionen, och det gör den fortfarande. Av allt att döma kommer den att gå ännu långsammare i Sala där jag har en timmes väntan på tåget. Bra synk på bussar och tåg på det här stället. Not.

Men nu har jag slut på ingentinggrejer att skriva, så jag tar helg.