Ur hälsomässig synpunkt har den här hösten varit under all jävla kritik för mig. De dagar då jag har känt mig helt hundraprocentig under de två senaste månaderna går att räkna på en hand, annars är det alltid något mer eller mindre störande som naggar mig i kanten. Det är lungor som krånglar, halsbränna från helvetet och illamående. Det börjar minst sagt bli drygt att vara Lill-Erik in disguise.
Den senaste krämpan som har drabbat mig är så kallad hosta. Den yttrar sig så att de först börjar kittla i bröstet och därefter följer en till tre luftexplosioner som från lungorna via luftstrupen fortplantas till stämbanden. Hostan får sedan assonans i mungrottan, innan den vräks ut i vår gemensamma luft med en hastighet av cirka tusen km/h. Ni känner säkert till principen.
Dessutom känner jag mig allmänt trött också, men det var ju knappast oväntat efter en London-weekend. Det var bättre när jag pluggade, för då kunde jag alltid softa duktigt i veckan efter en Englandsresa. Så här med några månaders distans framstår plugglivet som en ren dans på trosor, men då tänker jag naturligtvis inte på alla dödliga deadlines, allt man borde ta tag i och all den usla ekonomin. Jag får sluta åka till London helt enkelt.
Annars har jag insett poängen med att visa film på lektionerna. Man behöver inte förbereda ett enda någe. Men jag ska skärpa mig, jag lovar. Sjuorna hade faktiskt prov före lovet, och gjorde det jättebra så ni kan väl unna dem att kolla på Walk the Line? Annars är ni väldigt små människor.
Den här veckan har jag också blivit bjuden på tjejmiddag. Det var udda. Jag har dock planer i helgen eftersom att vampyrtjejen kommer hit.
Självklart kommer jag inte sluta åka till London. Det var det dummaste jag har hört.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar