Vill man ha en perfekt start på dagen ska man inte göra en gastroskopiundersökning. Tänk dig att du ska svälja en cirka en centimeter bred slang, och samtidigt försöka komma ihåg att andas och slappna av. Då får du en ganska exakt bild av hur en sådan undersökning går till. Angenämt är inte ens efternamnet.
Som tur var pågick själva slangandet bara i några minuter, men under den tiden hann jag framställa så märkliga ljud att ord inte kan beskriva dem. Det var ett hulkande som jag inte har hört maken till sedan den där gången för säkert 15 år sedan, då Love hade varit på fest och "druckit ifatt" eftersom att de andra hade börjat innan han kom och sedan lidit av svår alkoholförgiftning i vardagsrummet hela natten.
När de var klara med att våldföra sig i och omkring mina inre organ och jag hade torkat kräkreflextårarna fick jag prata med doktorn, och det de hade hittat var - naturligtvis - ingenting. Det är självklart ett bra tecken att alla prover jag tar och undersökningarna experterna gör bara visar normala värden, men samtidigt får jag ingen förklaring till mina dyspeptiska besvär. Magkatarr är den senaste gissningen, så jag får prata med min husläkare (nej, inte Dr Esh) och ta reda på vad nästa steg blir.
Jävla konstig kropp jag har. Den fungerar inte som den ska, men de hittar inget fel på den. Jag trodde att jag inte var majoriteten av Dennis livsförbrukning av mobiltelefoner, men för all del. Jag kan ha fel.
Som ni förstår fick den starten på dagen mig lite ur gängorna, så undervisningen blev lite hipp som happ. Tur att det finns DVD, som jag brukar säga.
Ikväll tror jag att jag skippar att gå ut och gå. Vädret är lika inbjudande som en gastroskopiundersökning, så det blir nog någon form av tv-tittande i kombination med surfande. Vardagar är rätt tråkiga när allting kommer omkring, men snart är det torsdag och alla vet att torsdagen är inledningen på fredagen. Och vad händer på fredag? Ryktet säger att det bjuds på potatisgratäng i Linköping då.
Fredag kan inte komma snabbt nog.
onsdag 25 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skönt att de inte hittade nåt på sätt och vis. Det var faktiskt bara 11 år och 10 månader sedan, vilket gör det hela ännu mer tragiskt.
Ditt fel att mamma aldrig köpte ut åt mig och Axel.
Skicka en kommentar