Magkänslan slår till

Jag fick vara på topp en dag, sen slog min elaka lekamen ner mig till marken igen. I dag har min mage och jag inte alls varit vänner, eftersom att den har orsakat både illamående, halsbränna och sura uppstötningar hela dagen. Det har inte ens hjälp att käka min nya favoriträtt, åksjuketabletten Postafen som annars brukar vara en livräddare. Nej, det är bara att hoppas på en bättre torsdag.

Jag har en obehaglig undersökning inbokad i nästa vecka då de ska filma i min mage på något sätt. Då kanske de kan hitta något fel på mig, för hittills har ju läkarna bara konstaterat att alla mina värden, EKG:er och pulsar är helt i sin ordning. Trots det är det ju något som slaskar, så jag hoppas att kameramännen hittar något så att jag kan få behandling.

Jag vill ju kunna dricka kaffe igen utan att må illa, för jag saknar hela proceduren med bryggandet, brännandet på tungan och det sköna känslan av koffeinfylla. Men det är kanske dumt att börja igen nu när jag har vant mig av vid det bruna guldet. Det märkliga är att jag fortfarande kan få skräckhugg när jag ser att kaffet är slut här hemma, och måste hindra mig själv från att köpa nytt.

För övrigt lovar jag att lägga upp magfilmen på YouTube så alla kan få se hur jag ser ut inuti. Det lär vara en syn för gudar.

Och nej, de ska inte gå in från baksidan. De gör det i munn'n.