Ge massa massage

Eftersom att jag var tvungen att per telefon guida Hannes hem från Stockholm igår natt var jag återigen Trötter på jobbet. Men efter lunch kom jag på att skolan faktiskt har ett vilorum, och att inte utnyttja det i min utsatta situation hade ju varit rent löjeväckande.

Så, när jag hade ett hål i schemat kände jag att det var dags för en åktur på den fantastiska massagestavenstolen som är placerad i vilorummet. Jag visste precis vilka knappar jag skulle trycka på för att få full release en avslappnande kvart. Först on-knappen, sen 15-minutersprogrammet. Det gjorde susen, och jag piggnade till igen. I kväll är målet att somna före klockan tolv, så att jag är förhållandevis pigg när de filmar insidan av mig i morgon bitti.

I går var eleverna måndagsvarulvar så det var inget roligt att jobba, men i dag verkar fullmånen ha lagt sig och de betedde sig normalt igen. Då var det kul att jobba.

Jag började visa Ondskan för mina åttor (klassisk uppgift: läs boken, se filmen, jämför. Sk lsj-pedagogik) och jag var tvungen att bita mig lite i läppen när den här scenen dök upp:



Den har jag sett orimligt många gånger och under en period på ett par månader runt årsskiftet 2006-2007 var den där peka-med-hela-handen-han-är-bög-gesten den enda formen av kommunikation jag hade med mina vänner här i Uppsala. Björn använde den till och med på sig själv en gång när han blev alltför blödig över en favoritskiva. Den riktiga scenen där Gustaf visar Andreas runt på skolan är inte direkt humoristisk, så eleverna hade nog undrat över mitt förstånd om jag hade suttit och fnissat där.

Annars var dagens roligaste ögonblick då sjuorna stämde upp i spontan talkör. De ville (så klart) sluta tidigare, så jag frågade om de verkligen hade lärt sig alla glosorna som de hade fått i läxa vilket var betinget för de som var klara med dagens uppgifter.
- Ja, ljög de unisont.
- Så då skulle vi alltså kunna hålla förhöret redan nu? genmälde jag.
- Ja!
- Ja, men då har vi det då!
- Nej!
- Okej då. Ni får sluta.
Jag kände mig lite som Brian i Life of Brian där han, efter att ha blivit misstagen att vara den nya Messias, håller tal till massorna om att de alla är unika individer, varpå alla svarar i kör:
- Yes, we are all different!
Utom en som säger:
- I'm not.

Eh ja, det är roligare i själva filmen. I guess you had to be there...

Nej, det var allt för i dag. Nu ska jag vänta på kick-off i 45 minuter.