Trött, men lycklig

Så var jag tillbaka på jobbet igen, och det kändes väldigt bra. Jag sov visserligen så uselt att jag till och med drömde om att jag sov uselt, så jag var dubbelt trött när jag vaknade. Jag snoozade desperat några gånger innan jag insåg att livssituationen inte skulle påverkas av ytterligare fem minuter under mitt paradistäcke.

-Fy i hela jävla fan, suckade jag när jag vingade ut till duschen på nyvakna Bambiben.

Men efter det blev det bara bättre. Det sista som krävdes, nu när jag inte kan dricka kaffe längre, var en snabbare joggingtur till busshållplatsen. Jag förstår inte hur det kan bli stressigt varje dag. Det är inte rimligt. Någon måste göra något åt det.

På jobbet kände jag till en början lite angst, eftersom att jag var totalt oförberedd inför dagens lektioner. Det var bara att tänka på fötterna, som engelsmännen säger, och improvisera. Jag måste säga att det funkade riktigt bra, och jag har återigen fått vatten på det-är-onödigt-att-förbereda-för-mycket-kvarnen. Dagens sista lektion var en sådan där trevlig liten detalj, där jag tror att både jag och eleverna hade kul. Under sådana pass undrar jag hur det kommer sig att folk överhuvudtaget vill jobba med annat än undervisning. Sedan har man niorna och kommer på varför folk överhuvudtaget vill jobba med annat än undervisning.

Idag har jag också blivit kallad "böglärare" av en elev som inte fick godkänt på en uppsats. Jag vet inte om han påstod på att jag är en lärare som undervisar bögar, eller en som lär ut hur man är bög. Eleven stormade, ja stormade så stolar och bänkar flög, ut ur klassrummet så jag hann inte fråga vad han egentligen menade. Får återkomma till det helt enkelt.

På bussen hem gjorde sig den dubbelt usla nattsömnen påmind, och jag slocknade som stubinen på en defekt nyårsraket. Skillnaden på mig och raketen är att mig hade man kunna gått fram och petat på, och till och med lutat sig över, utan att jag hade exploderat. Medvetslös är nog rätt ord. När jag vaknade var bussen nästan framme och jag övervägde allvarligt att åka med den ner till stan, bara för att få sova i tio minuter till. Jag insåg att jag redan hade haft den fruktlösa interndiskussionen om "bara fem minuter till" en gång idag så jag hoppade av i novemberpisset.

I kväll är målet att förbränna noll kalorier. Jag ska inte anstränga mig ett enda någe.