Läser på Internet att kräftgången fortsätter för Södra Upsala, även när jag inte är med och fuckar upp backlinjen. Igår var mina lagkamrater i Knutby av alla jävla ställen och förlorade med 3-1. Säsongen är en rejäl missräkning så här långt med bara en vinst på de sex första matcherna, och nu ligger vi dessutom på jumboplats. Det värsta är att det knappast hade varit bättre om jag hade varit med, med tanke på mina insatser i de två matcher jag har spelat.
Men det är en liten tröst att Södra inte är först med att ha torskat i Knutby.
Had to do that one...
Har just spikat Melodikrysset helt på egen hand och med lite hjälp av han Google. Sara (Andersson, inte Svensson - vi har släppt Knutby nu) kommer inte tro mig när hon kommer hem från jobbet, så nästa vecka måste jag vinna Melodikryssetklockan som bevis. Det är fan min tur nu.
Idag ska jag på 60-årsskiva och fira min pappa. Det ryktas om fullt hus i Lambot, så det blir säkert kul. Men först ska jag lyssna på Tysklands bidrag till Schlager-EM. En skämslåt så god som någon skämslåt någonsin har varit.
lördag 29 maj 2010
fredag 28 maj 2010
Det blev Mourinho
Min taktik att vänta med läsning inför hemtentan verkar ha slagit väl ut. Jag har redan betat av en fråga (bortsett från diskussionsdelen), så jag har mycket goda förhoppningar om att det här ska lösa sig. Så som det alltid gör.
Dock kan jag stöta på problem längre fram i den här uppgiften, så vi ska nog inte ropa hej riktigt ännu. Å andra sidan, vad ska man med segrar till om man inte kan ta ut dem i förskott? Att ta ut segrar i efterskott leder bara till dammig nostalgi och det-var-bättre-förr-tänk. Som den jägare efter nya utmaningar jag är, ligger jag i linje med förskottsfirande.
En taktisk mästare och utmaningsjägare. Visst är jag klart jämförbar med José Mourinho?
Nu ska jag dock ta lite uppehåll från hemtentan och springa ner till tåget och vänta på att Hannes dyker upp med någon form av matsäck, som han brukar. Pappa fyller 60 år i morgon, så det ska bli ganska stort firande i Lambohov.
Men först ska jag ha en lugn fredagskväll med Sara.
Dock kan jag stöta på problem längre fram i den här uppgiften, så vi ska nog inte ropa hej riktigt ännu. Å andra sidan, vad ska man med segrar till om man inte kan ta ut dem i förskott? Att ta ut segrar i efterskott leder bara till dammig nostalgi och det-var-bättre-förr-tänk. Som den jägare efter nya utmaningar jag är, ligger jag i linje med förskottsfirande.
En taktisk mästare och utmaningsjägare. Visst är jag klart jämförbar med José Mourinho?
Nu ska jag dock ta lite uppehåll från hemtentan och springa ner till tåget och vänta på att Hannes dyker upp med någon form av matsäck, som han brukar. Pappa fyller 60 år i morgon, så det ska bli ganska stort firande i Lambohov.
Men först ska jag ha en lugn fredagskväll med Sara.
torsdag 27 maj 2010
Eller blir det bara Baresi av alltihop?
Nej, det gick inte så jävla bra det där. Det där med att plugga alltså. Idag har jag knappt fått ett enda någe gjort, utan bara hållit på med annat så som att starta Facebook-grupp och andra små roliga projekt på det där Internet. Det är bedrövligt att det ska vara så svårt att bara ta tag i sig själv och sätta igång. Imorrn då jävlar, som man säger.
Idag och igår har jag jobbat på en flygplats, och jag önskar av hela mitt hjärta att det fanns något roligt att rapportera därifrån. Det gör det inte...
I tisdags var Aspeqvist här på sitt årliga besök, som det får räknas som numera, och vi lyckades för första gången pricka in ett nationsbesök här i Uppsala. Vi har gjort några försök tidigare, men har av olika anledningar misslyckats grovt. Nu blev det uteplatsen på Orvars och några timmars snack över några 19-kronors samt en och annan trapistöl. Kul med en social aktivitet fast det inte var helg - tänk om folk var lite mindre upptagna under veckorna. Alltid kul att träffa Gamle Aspen, som vi inte kallade honom i mellan- och högstadiet. Men borde ha gjort.
...jo förresten. Piloterna, tror jag, på Skyways strejkade idag. Det är ju något som ni fackligt intresserade bloggläsare antagligen ser som en rolig flygplansrapport. Och ni fackligt intresserade utgör faktiskt en kvalificerad majoritet av läsarna av den här alltmer tvivelaktiga e-publikationen, om jag nu är rätt underrättad. Och är jag inte rätt underrättad får ni skylla på Google Analytics och inte på mig.
Oj, jag kritiserade Google. Nu kommer jag bli avstängd.
I morgon ska jag börja skriva hemtenta. Då får vi också besked huruvida min taktik med att vänta med att läsa litteraturen var ett smart sätt att spara in tid, eller om jag har gjort bort mig helt enkelt.
Idag och igår har jag jobbat på en flygplats, och jag önskar av hela mitt hjärta att det fanns något roligt att rapportera därifrån. Det gör det inte...
I tisdags var Aspeqvist här på sitt årliga besök, som det får räknas som numera, och vi lyckades för första gången pricka in ett nationsbesök här i Uppsala. Vi har gjort några försök tidigare, men har av olika anledningar misslyckats grovt. Nu blev det uteplatsen på Orvars och några timmars snack över några 19-kronors samt en och annan trapistöl. Kul med en social aktivitet fast det inte var helg - tänk om folk var lite mindre upptagna under veckorna. Alltid kul att träffa Gamle Aspen, som vi inte kallade honom i mellan- och högstadiet. Men borde ha gjort.
...jo förresten. Piloterna, tror jag, på Skyways strejkade idag. Det är ju något som ni fackligt intresserade bloggläsare antagligen ser som en rolig flygplansrapport. Och ni fackligt intresserade utgör faktiskt en kvalificerad majoritet av läsarna av den här alltmer tvivelaktiga e-publikationen, om jag nu är rätt underrättad. Och är jag inte rätt underrättad får ni skylla på Google Analytics och inte på mig.
Oj, jag kritiserade Google. Nu kommer jag bli avstängd.
I morgon ska jag börja skriva hemtenta. Då får vi också besked huruvida min taktik med att vänta med att läsa litteraturen var ett smart sätt att spara in tid, eller om jag har gjort bort mig helt enkelt.
tisdag 25 maj 2010
måndag 24 maj 2010
En klassisk ettfemma
Aj.
Mitt högerben mår inte så bra ikväll. Det har fått både en lårkaka och en vadkaka samt en stämpling på foten. Jag tror jag har brutit det där benet i foten som engelsmännen alltid bryter inför fotbolls-VM. Metatarsel tror jag det heter. Eller så är jag bara lite öm. Men det är synd att klaga för det finns de som har det värre, så jag klagar bara lite.
Du som tänkte i flera led har redan räknat ut att jag har spelat fotbollsmatch ikväll, och för er andra: Jag har spelat fotbollsmatch i kväll. Det gick oerhört dåligt då vi förlorade med 1-5. Visserligen mot ett topplag, men det är aldrig bra att släppa in så många mål. Till råga på allt missar jag matchen mot Knutby på fredag eftersom att jag ska ner till Linköping och fira pappas 60-årsdag. Fatta vilka blogguppslag jag går miste om.
Bittert. Både förlusten och missen av Knutby.
Idag har jag fått manodepressiv tentaångest. Ibland känns det som att jag har en möjlighet att klara av tentan i - det säger ganska mycket om min chans att fixa det här i och med att jag alltid måste tänka efter för att komma på vilket jävla ämne det är jag har tenta i - fonetik. Ibland känns det som att det är helt kört, och att jag inte ens behöver göra ett försök att skriva den.
Jag har gjort en Hannes helt enkelt. Han var helt övertygad om att han skulle gå in och totalt dominera när han började spela handboll i tolvårsåldern, för han hade ju sett "Love och Axel spela så himla många gånger". När han väl kom ut på banan insåg han att det inte riktigt var så lätt att dominera fullständigt i praktiken.
Jag gick in i den här kursen med inställningen att jag skulle totalt dominera eftersom att jag "har läst fonetik på engelskan". När jag väl har börjat kolla på gamla tentor insåg jag att det inte riktigt var så lätt att dominera fullständigt i praktiken. I morgon blir det en mördarpluggdag - kör för fa-an Britt-Marie!
Mitt högerben mår inte så bra ikväll. Det har fått både en lårkaka och en vadkaka samt en stämpling på foten. Jag tror jag har brutit det där benet i foten som engelsmännen alltid bryter inför fotbolls-VM. Metatarsel tror jag det heter. Eller så är jag bara lite öm. Men det är synd att klaga för det finns de som har det värre, så jag klagar bara lite.
Du som tänkte i flera led har redan räknat ut att jag har spelat fotbollsmatch ikväll, och för er andra: Jag har spelat fotbollsmatch i kväll. Det gick oerhört dåligt då vi förlorade med 1-5. Visserligen mot ett topplag, men det är aldrig bra att släppa in så många mål. Till råga på allt missar jag matchen mot Knutby på fredag eftersom att jag ska ner till Linköping och fira pappas 60-årsdag. Fatta vilka blogguppslag jag går miste om.
Bittert. Både förlusten och missen av Knutby.
Idag har jag fått manodepressiv tentaångest. Ibland känns det som att jag har en möjlighet att klara av tentan i - det säger ganska mycket om min chans att fixa det här i och med att jag alltid måste tänka efter för att komma på vilket jävla ämne det är jag har tenta i - fonetik. Ibland känns det som att det är helt kört, och att jag inte ens behöver göra ett försök att skriva den.
Jag har gjort en Hannes helt enkelt. Han var helt övertygad om att han skulle gå in och totalt dominera när han började spela handboll i tolvårsåldern, för han hade ju sett "Love och Axel spela så himla många gånger". När han väl kom ut på banan insåg han att det inte riktigt var så lätt att dominera fullständigt i praktiken.
Jag gick in i den här kursen med inställningen att jag skulle totalt dominera eftersom att jag "har läst fonetik på engelskan". När jag väl har börjat kolla på gamla tentor insåg jag att det inte riktigt var så lätt att dominera fullständigt i praktiken. I morgon blir det en mördarpluggdag - kör för fa-an Britt-Marie!
söndag 23 maj 2010
I natt ska böckerna jaga mig med yxa
Söndagen den 23 maj har gått ut på enda sak. Att fly pluggandet hals över huvud. Jag har gjort allt det klassiska man gör för att slippa plugga, allt utom Den Stora Utrensningen.
Dagen började med en bättre sovmorgon, tills det att Bosse Bofink som har slagit läger i rönnbärsträdet utanför mitt fönster tyckte att det var nog och började föra ett jävla liv. Det var inte utan att jag kände mig som Nicke Lill-Troll där ett tag innan jag vaknade till liv. Så jag läspade fram ett "Mossa, mossa på er alla mänskobarn" till datan jag hade somnat ifrån bredvid sängen och steg upp och gjorde morgonte.
Därefter letade jag upp uppgiften till i morgon och följde upp detta med att lägga den åt sidan ett tag. För innan jag kunde sätta igång med det var jag tvungen att städa rummet eftersom att det såg för bedrövligt ut, och för att kunna städa rummet var jag tvungen att tvätta kläder samt sortera viktiga papper.
Som alltid när man sorterar viktiga papper snubblar man över viktiga papper som man har glömt bort att man har letat efter, så det tog sin lilla tid att reda ut allting. Men efter några timmar såg jag golvet igen och efter ytterligare en var det helt plötsligt någon form av struktur i min hylla. Vackert.
Samtidigt genomförde jag en helt och hållet prickfri tvättning. Allt blev rent och inget missfärgat. Dessvärre tror jag att jag har fått med mig en av Saras strumpor hem. Den behåller jag som gisslan tills hon kommer hit nästa gång.
När rummet var städat hade jag kunnat börja plugga, men då kände jag ett oerhört starkt behov av att gå ut och powerwalka lite, och jag antar att ni redan här har räknat ut hur mycket läsning jag har fått gjort idag.
Och sedan blev det kväll med allt vad det innebär av matlagning, tv-tittande, diskning, telefonerande, fukostinköp inför morgondagen och det tredje med det fjärde. Fly pluggandet var det ja.
Jag kan redan nu se nattens mardröm framför mig. Fast det var längesedan jag vaknade skrikande, så det är kanske dags för en sådan ångestnatt igen.
I övrigt har helgen varit mycket städad. I fredags satt jag och Lander hemma hos honom i Västerås och styrde med supporterklubben, och vi fick en hel del gjort. Vi hann dessutom med att se en division V-match i Tillberga (ja, precis bredvid anstalten (här avbryts bloggskrivandet i cirka en kvart då King Kolo fastnade på kriminalvårdens hemsida)).
Ni ser ju själva hur den här dagen är. Vafan, kriminalvården liksom. Tentaplugg är ett opium för slösurfandet.
Nu är den stora frågan: När sker Den Stora Utresningen? Hemtentan inleds på fredag, och den andra tentan är nästa fredag. Mitt tips: Torsdag.
Dagen började med en bättre sovmorgon, tills det att Bosse Bofink som har slagit läger i rönnbärsträdet utanför mitt fönster tyckte att det var nog och började föra ett jävla liv. Det var inte utan att jag kände mig som Nicke Lill-Troll där ett tag innan jag vaknade till liv. Så jag läspade fram ett "Mossa, mossa på er alla mänskobarn" till datan jag hade somnat ifrån bredvid sängen och steg upp och gjorde morgonte.
Därefter letade jag upp uppgiften till i morgon och följde upp detta med att lägga den åt sidan ett tag. För innan jag kunde sätta igång med det var jag tvungen att städa rummet eftersom att det såg för bedrövligt ut, och för att kunna städa rummet var jag tvungen att tvätta kläder samt sortera viktiga papper.
Som alltid när man sorterar viktiga papper snubblar man över viktiga papper som man har glömt bort att man har letat efter, så det tog sin lilla tid att reda ut allting. Men efter några timmar såg jag golvet igen och efter ytterligare en var det helt plötsligt någon form av struktur i min hylla. Vackert.
Samtidigt genomförde jag en helt och hållet prickfri tvättning. Allt blev rent och inget missfärgat. Dessvärre tror jag att jag har fått med mig en av Saras strumpor hem. Den behåller jag som gisslan tills hon kommer hit nästa gång.
När rummet var städat hade jag kunnat börja plugga, men då kände jag ett oerhört starkt behov av att gå ut och powerwalka lite, och jag antar att ni redan här har räknat ut hur mycket läsning jag har fått gjort idag.
Och sedan blev det kväll med allt vad det innebär av matlagning, tv-tittande, diskning, telefonerande, fukostinköp inför morgondagen och det tredje med det fjärde. Fly pluggandet var det ja.
Jag kan redan nu se nattens mardröm framför mig. Fast det var längesedan jag vaknade skrikande, så det är kanske dags för en sådan ångestnatt igen.
I övrigt har helgen varit mycket städad. I fredags satt jag och Lander hemma hos honom i Västerås och styrde med supporterklubben, och vi fick en hel del gjort. Vi hann dessutom med att se en division V-match i Tillberga (ja, precis bredvid anstalten (här avbryts bloggskrivandet i cirka en kvart då King Kolo fastnade på kriminalvårdens hemsida)).
Ni ser ju själva hur den här dagen är. Vafan, kriminalvården liksom. Tentaplugg är ett opium för slösurfandet.
Nu är den stora frågan: När sker Den Stora Utresningen? Hemtentan inleds på fredag, och den andra tentan är nästa fredag. Mitt tips: Torsdag.
torsdag 20 maj 2010
Sök glosor, sööök
Ingen försovning idag, så det var med lugn och harmoni jag satte mig på bussen i morse. Jag var dock besviken då jag inte hade någon Ajvidebok att läsa. Han skriver så himla långsamt. Typ en ny bok vartannat år. Jag skriver blogg minst varje dag (eh, kind of (mer än Josefin och Becks i alla fall)) utan att ha det som jobb så det borde inte vara några problem för honom att producera snabbare.
Dagen flöt på som dagarna gör när man visar samma film om och om igen. Endast en liten plump i protokollet uppstod då alla tv-vagnar och projektorer var upptagna under en av lektionerna, så jag gjorde det enda rätta och skickade ut kidsen att leta efter glosor på skolgården. Alltså skriva de tyska orden för olika substantiv i verkligheten.
Efter en skön tupplur på bussen hem, jag önskade att bussen aldrig skulle komma fram, såg jag fram emot en lat eftermiddag. Då messade Hannes och bad mig vara med i hans studentlag som hade personalbrist, så det var bara att jogga bort till Fyrishov och återse Studentserien. Det var kul att åter spela en sådan match även om jag saknade Dennis dubbarna först-tacklingar, som alltid startade smågruff. Vi klarade 2-2 mot ett rosa lag trots att vi var en man kort, och Hannes visade vägen genom att göra 1-0 efter en läcker frisparksvariant. Kul!
Kvällen har ägnats åt TV främst, och bara för en liten stund sedan, under TV4:s Herman-Lindqvist-fast-m e r-populärvetenskapligt-program, insåg jag hur fruktansvärt lik Sveriges landsfader Birger Jarl, eller BJ som jag brukar kalla honom, var den nutida skådisen Willem Dafoe. Alike as berries! Kind of.
Dagen flöt på som dagarna gör när man visar samma film om och om igen. Endast en liten plump i protokollet uppstod då alla tv-vagnar och projektorer var upptagna under en av lektionerna, så jag gjorde det enda rätta och skickade ut kidsen att leta efter glosor på skolgården. Alltså skriva de tyska orden för olika substantiv i verkligheten.
Efter en skön tupplur på bussen hem, jag önskade att bussen aldrig skulle komma fram, såg jag fram emot en lat eftermiddag. Då messade Hannes och bad mig vara med i hans studentlag som hade personalbrist, så det var bara att jogga bort till Fyrishov och återse Studentserien. Det var kul att åter spela en sådan match även om jag saknade Dennis dubbarna först-tacklingar, som alltid startade smågruff. Vi klarade 2-2 mot ett rosa lag trots att vi var en man kort, och Hannes visade vägen genom att göra 1-0 efter en läcker frisparksvariant. Kul!
Kvällen har ägnats åt TV främst, och bara för en liten stund sedan, under TV4:s Herman-Lindqvist-fast-m e r-populärvetenskapligt-program, insåg jag hur fruktansvärt lik Sveriges landsfader Birger Jarl, eller BJ som jag brukar kalla honom, var den nutida skådisen Willem Dafoe. Alike as berries! Kind of.
onsdag 19 maj 2010
Stora sekatören slipas
Tycker inte om att uppfostra med hjälpa av hot, men...
Becks! Josefin! Snart åker ni ut från länklistan. Nu är ni så goda och sätter ni fart igen.
Becks! Josefin! Snart åker ni ut från länklistan. Nu är ni så goda och sätter ni fart igen.
A day in the life of a bokslukare
Tänk dig hur en tibetansk munk i Nepal slår sig ner på en klipphäll, kanske tusen meter över havet på ett berg i Himalaya. Han sätter sig i skräddarsits och ser hur morgonens första solstrålar glittrar i solglasögonen på sherporna som är på väg upp mot granntoppen för att städa efter västerlänningarnas expeditioner. Han börjar stillsamt meditera, och det enda som hörs är hans nästan ljudlösa andning. Tänk dig det sammetslena lugnet. Tänk dig den totala harmonin.
Tänk sedan på den bildens raka motsats. Då ser du mig när jag just har vaknat den här onsdagsmorgonen och inser att jag är på vippen att försova mig, samt har exakt 13 minuter på mig att göra mig klar för att hinna med bussen. Tänk dig den totala disharmonin i hela scenariot.
Efter den starten på morgonen repade jag mig aldrig riktigt. Hela dagen blev stukad på något sätt. Det kan inga tysklektioner i världen ändra på.
Gårdagen var inte heller särskilt harmonisk då jag drabbades av svår framtidsångest på grund av alla oklarheter som augusti etcetera innebär. Men det är väl bara att ta fram favoritmantrat igen: Allting ordnar sig alltid. Till slut, kanske jag ska lägga till som en liten halvgardering.
Annars har huvudprojektet under de två senaste dagarna varit att läsa. Då menar jag inte töntig kurslitteratur för det är bara bögar som läser kurslitteratur, och jag förtränger dessutom framtida tentor den här veckan. Nej, totalt fokus har legat på John Ajvide Lindqvists nya roman Lilla Stjärna.
Trogna läsare av bloggen vet att Ajvide har varit en personlig favorit ända sedan jag analyserade Låt den rätte komma in i min uppsats om vampyrer för drygt två år sedan, och den nya boken gör mig verkligen inte besviken. Snarare tvärtom. Det är en väldigt välskriven roman, med trovärdiga karaktärer (för att vara Ajvide - han kan få en att köpa det mest osannolika) och ett bra driv i storyn nästan hela tiden. En mycket fin läsupplevelse, och den tog slut alldeles för snabbt.
Jag har inte känt lässug på väldigt länge, men den här boken har kanske fått mig på rätt köl igen så att jag äntligen kan ta tag i att läsa-bokstaplarna jag förvarar här och där i rummet. Nästa projekt blir att ge Island en allra sista chans med Beatlesmanifestet av Einar Már Gudmundsson. Om också den är en besvikelse graderar jag om Operation Vatnajökull till DEFCON 4.
I morgon ska jag se Good Bye Lenin, från minut 40 till minut 80 fyra gånger. Vem sa något om att läraryrket är så omväxlande?
Tänk sedan på den bildens raka motsats. Då ser du mig när jag just har vaknat den här onsdagsmorgonen och inser att jag är på vippen att försova mig, samt har exakt 13 minuter på mig att göra mig klar för att hinna med bussen. Tänk dig den totala disharmonin i hela scenariot.
Efter den starten på morgonen repade jag mig aldrig riktigt. Hela dagen blev stukad på något sätt. Det kan inga tysklektioner i världen ändra på.
Gårdagen var inte heller särskilt harmonisk då jag drabbades av svår framtidsångest på grund av alla oklarheter som augusti etcetera innebär. Men det är väl bara att ta fram favoritmantrat igen: Allting ordnar sig alltid. Till slut, kanske jag ska lägga till som en liten halvgardering.
Annars har huvudprojektet under de två senaste dagarna varit att läsa. Då menar jag inte töntig kurslitteratur för det är bara bögar som läser kurslitteratur, och jag förtränger dessutom framtida tentor den här veckan. Nej, totalt fokus har legat på John Ajvide Lindqvists nya roman Lilla Stjärna.
Trogna läsare av bloggen vet att Ajvide har varit en personlig favorit ända sedan jag analyserade Låt den rätte komma in i min uppsats om vampyrer för drygt två år sedan, och den nya boken gör mig verkligen inte besviken. Snarare tvärtom. Det är en väldigt välskriven roman, med trovärdiga karaktärer (för att vara Ajvide - han kan få en att köpa det mest osannolika) och ett bra driv i storyn nästan hela tiden. En mycket fin läsupplevelse, och den tog slut alldeles för snabbt.
Jag har inte känt lässug på väldigt länge, men den här boken har kanske fått mig på rätt köl igen så att jag äntligen kan ta tag i att läsa-bokstaplarna jag förvarar här och där i rummet. Nästa projekt blir att ge Island en allra sista chans med Beatlesmanifestet av Einar Már Gudmundsson. Om också den är en besvikelse graderar jag om Operation Vatnajökull till DEFCON 4.
I morgon ska jag se Good Bye Lenin, från minut 40 till minut 80 fyra gånger. Vem sa något om att läraryrket är så omväxlande?
måndag 17 maj 2010
Tänkte att man kunde grilla
Det kom visst ingen vår i år
Han tvekade vid grinden
Klia' sig i rufsigt hår
Och snart var han borta med vinden
Så är det. Nu när kung Bore äntligen fann för gott att abdikera, hoppade de (vilka de nu är) över våren och gick direkt på sommaren. Och med tanke på hur usla somrarna brukar vara numera gäller det att passa på. Det blir bara tre soldagar till i år. Men nu ska jag stänga väderforumet, för jag får inte prata om vädret.
I alla fall passade jag och Esh på att ta en engångsgrillning av hamburgarna nu när det gick att vara utomhus. Vi satt i Triangeln med bland andra Magnus och nöjt samt, i mitt fall, svettades i solen. Jag och Esh unnade oss dessutom ett par folköl 2,8. Nu luktar jag som en Dan Andersson-dikt och känner mig härligt tröttmätt.
Tycker att jag var värd lite solbad efter den här måndagen, som jag inledde på Akademiska Sjukhuset nuklearmedicinska avdelning efter att först ha fastat i tolv timmar (kände inte av det där som Saras brorsa pratade om, se nedan. Man måste antagligen fasta längre för att nå nirvana). Där fick jag äta en smaklös omelett som var kryddad med uran, eller något annat radioaktivt ämne, och därefter filmade de mig med en gammakamera för att följa hur maten lämnade magsäcken under två timmar. Intressant? Ja, okej. Då fortsätter jag.
Första timmen filmade de under en minut i var femte minut, så då var jag tvungen att sitta still i maskinen vilket var mycket långtråkigt och jag utvecklade snabbt grav ADHD. Sköterskan var dessbättre hygglig och hämtade ett gäng tidningar. Hygglig, trodde jag, men det var hon inte - hon var elak. Tidningarna jag fick välja mellan var typ Golfnytt, Svensk Golf, Allt om bilar och Svensk Damtidning. Jag kan nu ärligt säga att Slitzmodellen Sofia Hellqvist inte är en riktigt bra partner för prins Carl Philip, samt att Daniel Nyhlén har helt rätt i sin krönika där han beskriver splittringen inom svenska folket angående hennes lämplighet som prinsessgemål som "ett inbördeskrig".
Timmen gick därmed oerhört fort.
Andra timmen var det bara filmning var tionde minut så då fick jag lämna maskinen (som hette Hawkeye, coolt!) och läsa min kurslitteratur istället. Sen fick jag gå. Svar på hur undersökningen gick ska jag få per telefon av min doktor någon gång den närmsta tiden.
Sen var jag i skolan, och fick lite panik över att jag inte alls har koll på grejerna inför tentan. Men det brukar lösa sig på något sätt. Jobbigt bara att jag har en hemtenta i andra kursen samtidigt som tentaplugget når sin mest intensiva fas. Här krävs planering, och det har man ju aldrig varit en fena på. Men det brukar lösa sig på något sätt.
Nu ska jag fortsätta autismlyssna på Gonna get along without you now med She & Him samt kolla på bebisbilder resten av kvällen.
Till sist kan du få gissa vad jag ska göra i morgon.
Om du gissade på "äta mer uran" var det fel. Gissade du på "vara tysklärare i Heby" var det dock rätt.
Han tvekade vid grinden
Klia' sig i rufsigt hår
Och snart var han borta med vinden
Så är det. Nu när kung Bore äntligen fann för gott att abdikera, hoppade de (vilka de nu är) över våren och gick direkt på sommaren. Och med tanke på hur usla somrarna brukar vara numera gäller det att passa på. Det blir bara tre soldagar till i år. Men nu ska jag stänga väderforumet, för jag får inte prata om vädret.
I alla fall passade jag och Esh på att ta en engångsgrillning av hamburgarna nu när det gick att vara utomhus. Vi satt i Triangeln med bland andra Magnus och nöjt samt, i mitt fall, svettades i solen. Jag och Esh unnade oss dessutom ett par folköl 2,8. Nu luktar jag som en Dan Andersson-dikt och känner mig härligt tröttmätt.
Tycker att jag var värd lite solbad efter den här måndagen, som jag inledde på Akademiska Sjukhuset nuklearmedicinska avdelning efter att först ha fastat i tolv timmar (kände inte av det där som Saras brorsa pratade om, se nedan. Man måste antagligen fasta längre för att nå nirvana). Där fick jag äta en smaklös omelett som var kryddad med uran, eller något annat radioaktivt ämne, och därefter filmade de mig med en gammakamera för att följa hur maten lämnade magsäcken under två timmar. Intressant? Ja, okej. Då fortsätter jag.
Första timmen filmade de under en minut i var femte minut, så då var jag tvungen att sitta still i maskinen vilket var mycket långtråkigt och jag utvecklade snabbt grav ADHD. Sköterskan var dessbättre hygglig och hämtade ett gäng tidningar. Hygglig, trodde jag, men det var hon inte - hon var elak. Tidningarna jag fick välja mellan var typ Golfnytt, Svensk Golf, Allt om bilar och Svensk Damtidning. Jag kan nu ärligt säga att Slitzmodellen Sofia Hellqvist inte är en riktigt bra partner för prins Carl Philip, samt att Daniel Nyhlén har helt rätt i sin krönika där han beskriver splittringen inom svenska folket angående hennes lämplighet som prinsessgemål som "ett inbördeskrig".
Timmen gick därmed oerhört fort.
Andra timmen var det bara filmning var tionde minut så då fick jag lämna maskinen (som hette Hawkeye, coolt!) och läsa min kurslitteratur istället. Sen fick jag gå. Svar på hur undersökningen gick ska jag få per telefon av min doktor någon gång den närmsta tiden.
Sen var jag i skolan, och fick lite panik över att jag inte alls har koll på grejerna inför tentan. Men det brukar lösa sig på något sätt. Jobbigt bara att jag har en hemtenta i andra kursen samtidigt som tentaplugget når sin mest intensiva fas. Här krävs planering, och det har man ju aldrig varit en fena på. Men det brukar lösa sig på något sätt.
Nu ska jag fortsätta autismlyssna på Gonna get along without you now med She & Him samt kolla på bebisbilder resten av kvällen.
Till sist kan du få gissa vad jag ska göra i morgon.
Om du gissade på "äta mer uran" var det fel. Gissade du på "vara tysklärare i Heby" var det dock rätt.
söndag 16 maj 2010
Långt ifrån lagom
En nackdel med att åka buss istället för tåg är att det tar längre tid, särskilt i kötider som söndagseftermiddagen efter Kristi Himmelfärdsdag. En fördel är att det finns gratis Internet ombord.
Det är egentligen helt orimligt att SJ tar extra betalt för att man ska få gå online ombord på deras tåg. Man har ju redan betalt för biljetten, och då ska väl Internet - som ju är en mänsklig rättighet - vara tillgängligt utan avgift. Nej, här är Swebus ett föredöme.
Swebus är dock inte ett föredöme när det kommer till organiserade ombordstigningar. Jag tror aldrig jag har varit med om en Swebusresa där man har fått klart för sig direkt vilken buss jag ska kliva på, utan att först förvirrat tvingats fråga någon ännu mer förvirrad representant för bolaget. Det är märkligt att ett så pass stort bolag inte har lyckats skapa ett mer effektivt system. Å andra sidan har jag alltid kommit på rätt buss till slut, så det är väl det som är huvudsaken.
Nu har jag knappt två timmar kvar till Uppsala. Vi har just passerat Botkyrka, men det har ju ni som kan era stadsslogans redan räknat ut.
Det är egentligen helt orimligt att SJ tar extra betalt för att man ska få gå online ombord på deras tåg. Man har ju redan betalt för biljetten, och då ska väl Internet - som ju är en mänsklig rättighet - vara tillgängligt utan avgift. Nej, här är Swebus ett föredöme.
Swebus är dock inte ett föredöme när det kommer till organiserade ombordstigningar. Jag tror aldrig jag har varit med om en Swebusresa där man har fått klart för sig direkt vilken buss jag ska kliva på, utan att först förvirrat tvingats fråga någon ännu mer förvirrad representant för bolaget. Det är märkligt att ett så pass stort bolag inte har lyckats skapa ett mer effektivt system. Å andra sidan har jag alltid kommit på rätt buss till slut, så det är väl det som är huvudsaken.
Nu har jag knappt två timmar kvar till Uppsala. Vi har just passerat Botkyrka, men det har ju ni som kan era stadsslogans redan räknat ut.
BBQ, terapi och skämmig social samvaro
Händelserik dag i går, men det var tämligen stressbefriat och skönt. Efter att jag och Sara som vanligt hade spikat Melodikrysset kom Saras föräldrar och bror Fredrik och hämtade oss och vi åkte ut till gruvbygden i skogen norr om Åtvidaberg. Där bor Andreas, en annan av Saras bröder, och han firade sina samlade 35 år med grillfest.
Solen strålade och det var årets varmaste dag hittills. Detta fick följden att alla sa "Men vilken tur med vädret vi hade" eller den mer humoristiska "Vilken otur med vädret vi hade" i tid och otid. Jag sa dock ingenting, för jag får inte prata om vädret.
Så vi satt där och pratade med släkten och blev lite solstinna samt viniga. Roligast var när Andreas pappas (som inte är samma person som Saras pappa) partner anlände till festen och fullständigt tog över tillställningen. En riktig larger-than-life-karaktär.
I bilen på väg tillbaka till Linköping höll Fredrik terpisession med Sara och gav henne lite handfasta tips på tema självhjälp. Jag tog till mig tipset att bara ge sig ut i skogen och börja svälta, i syfte att ge kroppen ett riktigt problem istället för alla vardagsdemoner man slåss med. Det kanske vore värt att testa. Eller inte.
På kvällen gick vi till Per och Sandra för någon form av lördagsnöje. Det var kul, särskilt när Spotifytemat för kvällen blev Skämslåtar. Jag tror att jag tog priset när jag satte på svängiga Bring it all back med S Club 7. Sara bidrog med Miley Cyrus medan Laktos-Erik chokade när han var på vippen att spela Pinks Family portrait. Svagt av honom.
Det var också kul att träffa gamla vänner som Aspeqvist, Nettan och Maja. Maja som är pluggar till sjuksköterska var också vänlig nog att lyssna på min sjukdomshistorik från det senaste halvåret och gav mig lite tips om hur jag ska gå vidare. Nu låter det som att jag har varit sängliggande i månader, och så illa är det ju faktiskt inte.
Festligheterna igår ledde till att jag och Sara fick ställa in det planerade besöket på Scandics frukostbuffé i morse, då det var långt mycket mer lockande att sova vidare. Det får bli någon annan gång.
Nu ska jag gå till Swebus. Varenda tåg hos SJ var fullbokat. Irriterande.
Solen strålade och det var årets varmaste dag hittills. Detta fick följden att alla sa "Men vilken tur med vädret vi hade" eller den mer humoristiska "Vilken otur med vädret vi hade" i tid och otid. Jag sa dock ingenting, för jag får inte prata om vädret.
Så vi satt där och pratade med släkten och blev lite solstinna samt viniga. Roligast var när Andreas pappas (som inte är samma person som Saras pappa) partner anlände till festen och fullständigt tog över tillställningen. En riktig larger-than-life-karaktär.
I bilen på väg tillbaka till Linköping höll Fredrik terpisession med Sara och gav henne lite handfasta tips på tema självhjälp. Jag tog till mig tipset att bara ge sig ut i skogen och börja svälta, i syfte att ge kroppen ett riktigt problem istället för alla vardagsdemoner man slåss med. Det kanske vore värt att testa. Eller inte.
På kvällen gick vi till Per och Sandra för någon form av lördagsnöje. Det var kul, särskilt när Spotifytemat för kvällen blev Skämslåtar. Jag tror att jag tog priset när jag satte på svängiga Bring it all back med S Club 7. Sara bidrog med Miley Cyrus medan Laktos-Erik chokade när han var på vippen att spela Pinks Family portrait. Svagt av honom.
Det var också kul att träffa gamla vänner som Aspeqvist, Nettan och Maja. Maja som är pluggar till sjuksköterska var också vänlig nog att lyssna på min sjukdomshistorik från det senaste halvåret och gav mig lite tips om hur jag ska gå vidare. Nu låter det som att jag har varit sängliggande i månader, och så illa är det ju faktiskt inte.
Festligheterna igår ledde till att jag och Sara fick ställa in det planerade besöket på Scandics frukostbuffé i morse, då det var långt mycket mer lockande att sova vidare. Det får bli någon annan gång.
Nu ska jag gå till Swebus. Varenda tåg hos SJ var fullbokat. Irriterande.
fredag 14 maj 2010
Välkommen Elis!
Vilken härlig dag!
Han har äntligen kommit till världen. Elis, Love och Kerstins son och min brorson, föddes igår på Kristianstads BB och det var en fantastisk känsla när Love ringde och berättade sent igår kväll. Jag är mycket glad för deras skull, och nu hoppas jag att jag får träffa den lille krabaten så fort som möjligt. Synd att jag oftast befinner mig en halv dag från Skåne.
Igår firade jag och Sara hennes nya amerikakunskaper och idag har vi ännu en anledning att fira. Glada tider, det är vad det är.
Jag träffade pappa och tog en lunch tidigare idag och det blev mycket snack om min och mina bröders förlossningar, och hur hans känsla var då. Roligast var när han berättade hur han hade gett Love nyheten om att hade fått en brorsa, och den då treåriga pojken envist hade svarat "Näe, det har jag inte alls". Inte för att jämföra mig med gudomligheter, men jag blev precis som Jesus förnekad av dem jag kallar min familj.
Nu ska jag kolla på MMS:et med bilden på Elis ännu en gång. Det går inte att tröttna på den.
Han har äntligen kommit till världen. Elis, Love och Kerstins son och min brorson, föddes igår på Kristianstads BB och det var en fantastisk känsla när Love ringde och berättade sent igår kväll. Jag är mycket glad för deras skull, och nu hoppas jag att jag får träffa den lille krabaten så fort som möjligt. Synd att jag oftast befinner mig en halv dag från Skåne.
Igår firade jag och Sara hennes nya amerikakunskaper och idag har vi ännu en anledning att fira. Glada tider, det är vad det är.
Jag träffade pappa och tog en lunch tidigare idag och det blev mycket snack om min och mina bröders förlossningar, och hur hans känsla var då. Roligast var när han berättade hur han hade gett Love nyheten om att hade fått en brorsa, och den då treåriga pojken envist hade svarat "Näe, det har jag inte alls". Inte för att jämföra mig med gudomligheter, men jag blev precis som Jesus förnekad av dem jag kallar min familj.
Nu ska jag kolla på MMS:et med bilden på Elis ännu en gång. Det går inte att tröttna på den.
onsdag 12 maj 2010
Levski-Dödsdömda 4-1
Det var roligt att spela korpmatch i går med Pers lag, men jag har fortfarande inte förstått namnet på laget. Typ Levski Chassi eller något. Jävligt konstigt. Jag hade träffat några av spelarna förut så det var inga problem att dyka in i laget på en backplats. Till en början var det ovant att spela sjumanna eftersom att det inte är några som helst ytor att spela på, samt att planen var full av månkratrar vilket omöjliggjorde det fina kortpassningsspel vi hade planerat.
Motståndarna gjorde oväntat 0-1 i inledningen, men vi vände redan före halvtid och när vi vid ställningen 3-1 fick straff i andra halvlek och Per rullade in bollen i mål var det avgjort. Det roliga med straffen var att Sam, som blev kapad i straffområdet lyckades snacka till sig sitt andra gula kort i samband med det och blev utvisad. Första gången jag har sett någon tilldömas straff och rött kort i samma sekvens. Och första röda kortet jag har sett på Korpvallen sedan nån idiot skallade sönder Ersins läpp när jag spelade med Ollas (?) 2004. Den gången ledde det till rättegång, men Sams utvisning stannar nog vid en matchs avstängning.
Till sist, hoppas att det var lugnt för min tränare att jag spelade korpmatch. Mitt kontrakt uttrycker faktiskt inte något om att jag inte för spela för andra lag under säsong, i och med att jag inte har något kontrakt, så jag har ryggen fri juridiskt sett. Leif Silbersky skulle vara stolt över mig.
Motståndarna gjorde oväntat 0-1 i inledningen, men vi vände redan före halvtid och när vi vid ställningen 3-1 fick straff i andra halvlek och Per rullade in bollen i mål var det avgjort. Det roliga med straffen var att Sam, som blev kapad i straffområdet lyckades snacka till sig sitt andra gula kort i samband med det och blev utvisad. Första gången jag har sett någon tilldömas straff och rött kort i samma sekvens. Och första röda kortet jag har sett på Korpvallen sedan nån idiot skallade sönder Ersins läpp när jag spelade med Ollas (?) 2004. Den gången ledde det till rättegång, men Sams utvisning stannar nog vid en matchs avstängning.
Till sist, hoppas att det var lugnt för min tränare att jag spelade korpmatch. Mitt kontrakt uttrycker faktiskt inte något om att jag inte för spela för andra lag under säsong, i och med att jag inte har något kontrakt, så jag har ryggen fri juridiskt sett. Leif Silbersky skulle vara stolt över mig.
tisdag 11 maj 2010
2726 tecken om fyra dagar
Det blev en lyckad middag för mor i fredags. Hannes och jag komponerade ihop en god meny, som alla uppskattade. I alla fall se de det. Sara var behjälplig i köket, så att det inte blev totalt kaos när jag och Hannes satte fart. Mest nöjd är jag med min efterrätt - pannacotta. Det var första gången jag använda vaniljstång överhuvudtaget, så det känns som att det var ett stort steg.
Det blev en trevlig och avslappnad kväll med mycket mat och vin, men tyvärr inte så mycket sång. Det får bli en annan gång.
I lördags gjorde vi inte så värst mycket, dels för att vi var trötta efter kvällen före och dels för att det var rekorddåligt majväder ute. När rullgardinen åkte upp efter att melodikrysset var spikat och allt man såg var en grå regnvägg utanför fönstret var beslutet att stanna inne hela dagen inte särskilt svårfattat. Jag minns inte ens vad vi gjorde - så lite gjorde vi. På kvällen blev det dock Josefins Tacogratäng framför bland annat The life aquatic with Steve Zissou och Du levande på tv. Skönt att inte göra något.
I söndags skulle Sara ha jobbat, men det blev inställt på grund av crap-väder så det blev sovmorgon istället. Det hade det blivit för mig i vilket fall som helst, men nu var jag tvungen att ta sympatisovmorgon. På eftermiddagen valde jag för första gången någonsin bort en Arsenalmatch eftersom att laget har varit så inihelvete dåliga de senaste veckorna, så jag tog en fika med Per istället. Där och då tog vi beslutet om att jag ska vara med och spela korpmatch nu ikväll, så det kommer att bli spännande med en comeback på Korpvallen. Med lånade skor och grejer så klart.
Igår var det plugg igen, men jag orkade inte ta tag i mitt eget så jag korrläste Saras uppsats istället. Time well spent... Mina studier har inte varit såhär försummade sedan andra terminen svenska när vi läste norska och danska. Men jag får ta tag i det en vacker dag, och med tanke på att det aldrig blir några vackra dagar så behöver jag inte det.
Igår åt vi lasagne för att en dag för sent fira St Totteringham's Day, som i år inföll löjligt sent. Jag råkade fira den en aning premature för några veckor sedan, och resultatet av det blev en månad av totalt urusla Arsenalmatcher. Jag har nu lärt mig att inte jinxa St Totteringham's Day.
Nu ska jag ladda för korpmatch, samt hoppas på att Jas-piloten som levde rövare över Tannefors och Johannelund förut kommer tillbaka. Det var kul att kolla på krumbukterna. Det är bra kräm i de där kärrorna, ingen tvekan om det. Sedan finns ju också risken att de störtar - face it, it's Jas - vilket ytterligare kryddar planespottingen. Men han är väl statligt anställd, så jag antar att han har jobbat sina två timmar för idag redan.
Jag vill också jobba statligt.
Det blev en trevlig och avslappnad kväll med mycket mat och vin, men tyvärr inte så mycket sång. Det får bli en annan gång.
I lördags gjorde vi inte så värst mycket, dels för att vi var trötta efter kvällen före och dels för att det var rekorddåligt majväder ute. När rullgardinen åkte upp efter att melodikrysset var spikat och allt man såg var en grå regnvägg utanför fönstret var beslutet att stanna inne hela dagen inte särskilt svårfattat. Jag minns inte ens vad vi gjorde - så lite gjorde vi. På kvällen blev det dock Josefins Tacogratäng framför bland annat The life aquatic with Steve Zissou och Du levande på tv. Skönt att inte göra något.
I söndags skulle Sara ha jobbat, men det blev inställt på grund av crap-väder så det blev sovmorgon istället. Det hade det blivit för mig i vilket fall som helst, men nu var jag tvungen att ta sympatisovmorgon. På eftermiddagen valde jag för första gången någonsin bort en Arsenalmatch eftersom att laget har varit så inihelvete dåliga de senaste veckorna, så jag tog en fika med Per istället. Där och då tog vi beslutet om att jag ska vara med och spela korpmatch nu ikväll, så det kommer att bli spännande med en comeback på Korpvallen. Med lånade skor och grejer så klart.
Igår var det plugg igen, men jag orkade inte ta tag i mitt eget så jag korrläste Saras uppsats istället. Time well spent... Mina studier har inte varit såhär försummade sedan andra terminen svenska när vi läste norska och danska. Men jag får ta tag i det en vacker dag, och med tanke på att det aldrig blir några vackra dagar så behöver jag inte det.
Igår åt vi lasagne för att en dag för sent fira St Totteringham's Day, som i år inföll löjligt sent. Jag råkade fira den en aning premature för några veckor sedan, och resultatet av det blev en månad av totalt urusla Arsenalmatcher. Jag har nu lärt mig att inte jinxa St Totteringham's Day.
Nu ska jag ladda för korpmatch, samt hoppas på att Jas-piloten som levde rövare över Tannefors och Johannelund förut kommer tillbaka. Det var kul att kolla på krumbukterna. Det är bra kräm i de där kärrorna, ingen tvekan om det. Sedan finns ju också risken att de störtar - face it, it's Jas - vilket ytterligare kryddar planespottingen. Men han är väl statligt anställd, så jag antar att han har jobbat sina två timmar för idag redan.
Jag vill också jobba statligt.
fredag 7 maj 2010
Willy Wanka
Sitter hos Sara och laddar upp inför en rejäl storhandling på Willys (hangning out) vilket i sin tur blir en uppladdning för kvällens födelsedagsmiddag. Det var Hannes som kom med idén om att vi skulle bjuda vår mor på en bättre (nåja) middag i och med att hon fyllde år i går. Ibland får han bra idéer den lilla gossen, det får man ge honom. Men vad är det man säger, även en blind höna kan hitta en ko.
Igår fick jag vicka på en högstadieskola i Uppsala, eftersom att Fred the Head skulle vara på skol-DM i innebandy eller något liknande. Då ringde han in mig. Jag höll i två idrottslektioner och en engelsklektion, och det gick över förväntan trots en del obligatoriska nu-har-vi-vikarie-so-let's-pull-some-shit-tendenser.
På idrotten fick de givetvis spela multibrännboll, eftersom att det är en gren av brännbollen jag verkligen brinner för. Det hade varit lite väl förutsägbart om jag hade kört igång fotboll, och dessutom är fotboll en jävla bögsport så det var inte heller aldrig aktuellt. Dessutom var det inte jag som bestämde vad som skulle göras. Ni får skylla på Fred the Head som jag sa till eleverna.
Kul att se lite av en ny skola, även om jag börjar se väldigt många likheter mellan de skolor jag har besökt. Kände att jag verkligen vill ha ett riktigt jobb, med lite fasta rutiner och sådant. Hoppas att de hör av sig igen och vill att jag vickar. Men inte nästa vecka för då ska jag vara i Linköping.
Efter vicket åkte jag och Hannes tåg till Linköping och sedan visare till Lambot och firade vår mor tillsammans med pappa, mormor, Sören och Birgitta.
På kvällen när jag hade åkt ner till Sara som hade jobbat gick vi ut och tog några öl tillsammans med hennes jobbarkompisar, och det var allmänt trevligt. När vi sedan skulle sova ville Sara kolla på Star Trek, medan jag var måttligt road. Men jag antar att jag får ge den en chans. Det är ju faktiskt lite coolt med klingon.
Igår fick jag vicka på en högstadieskola i Uppsala, eftersom att Fred the Head skulle vara på skol-DM i innebandy eller något liknande. Då ringde han in mig. Jag höll i två idrottslektioner och en engelsklektion, och det gick över förväntan trots en del obligatoriska nu-har-vi-vikarie-so-let's-pull-some-shit-tendenser.
På idrotten fick de givetvis spela multibrännboll, eftersom att det är en gren av brännbollen jag verkligen brinner för. Det hade varit lite väl förutsägbart om jag hade kört igång fotboll, och dessutom är fotboll en jävla bögsport så det var inte heller aldrig aktuellt. Dessutom var det inte jag som bestämde vad som skulle göras. Ni får skylla på Fred the Head som jag sa till eleverna.
Kul att se lite av en ny skola, även om jag börjar se väldigt många likheter mellan de skolor jag har besökt. Kände att jag verkligen vill ha ett riktigt jobb, med lite fasta rutiner och sådant. Hoppas att de hör av sig igen och vill att jag vickar. Men inte nästa vecka för då ska jag vara i Linköping.
Efter vicket åkte jag och Hannes tåg till Linköping och sedan visare till Lambot och firade vår mor tillsammans med pappa, mormor, Sören och Birgitta.
På kvällen när jag hade åkt ner till Sara som hade jobbat gick vi ut och tog några öl tillsammans med hennes jobbarkompisar, och det var allmänt trevligt. När vi sedan skulle sova ville Sara kolla på Star Trek, medan jag var måttligt road. Men jag antar att jag får ge den en chans. Det är ju faktiskt lite coolt med klingon.
tisdag 4 maj 2010
Perfekt har det varit
Två dagar som har varit likvärdiga kan härmed sammanfattas och åka in i arkivet. De har börjat med tonårssovande, den andra dagen värre än den ena för att sedan gå in i någon form av surfrundsdimma innan frukost. Därefter har jag hittat glasögonen och surfandet har blivit mindre dimmigt.
Nästa steg har varit att börja fundera över vad jag ska läsa på under dagen, och steget efter det har fastställts som leta upp böckerna-tid på schemat. När det är gjort har målet varit att läsa så mycket som möjligt, och om "så mycket som möjligt" är "inte så jättemycket" har målet uppfyllts med råge båda dagarna.
Därefter har jag ätit mat, och i ena dagens fall tittat på den där j ä v l a bögsporten på tv (när ska den här säsongen ta slut egentligen? som jag retoriskt brukar fråga så här års), varpå löprundan har tagit vid. Det har gått bra att springa, särskilt ena dagen.
Sedan har det varit tv-seriefest med Family Guy, The Pacific, How I Met Your Mother och The Big Bang Theory. Därefter har jag sett ena halvan av Der Untergang ena natten och andra halvan andra natten - det har varit planen i alla fall.
Fy fan vad drygt det har varit att skriva det här inlägget i perfekt, det är vad har varit.
En enda sak har egentligen skiljt dagarna åt. För på den andra dagen har jag intervjuat en AIK-spelare. Ni kan aldrig gissa vem.
I morgon ska jag röntga min hjärna för att se om mina illamåendetendenser kan spåras dit. Det känns lite otäckt, men det går säkert bra. Om inte annat för att jag ska kunna säga att jag inte har något fel på hjärnan - i motsats till vad många har hävdat genom åren.
Nästa steg har varit att börja fundera över vad jag ska läsa på under dagen, och steget efter det har fastställts som leta upp böckerna-tid på schemat. När det är gjort har målet varit att läsa så mycket som möjligt, och om "så mycket som möjligt" är "inte så jättemycket" har målet uppfyllts med råge båda dagarna.
Därefter har jag ätit mat, och i ena dagens fall tittat på den där j ä v l a bögsporten på tv (när ska den här säsongen ta slut egentligen? som jag retoriskt brukar fråga så här års), varpå löprundan har tagit vid. Det har gått bra att springa, särskilt ena dagen.
Sedan har det varit tv-seriefest med Family Guy, The Pacific, How I Met Your Mother och The Big Bang Theory. Därefter har jag sett ena halvan av Der Untergang ena natten och andra halvan andra natten - det har varit planen i alla fall.
Fy fan vad drygt det har varit att skriva det här inlägget i perfekt, det är vad har varit.
En enda sak har egentligen skiljt dagarna åt. För på den andra dagen har jag intervjuat en AIK-spelare. Ni kan aldrig gissa vem.
I morgon ska jag röntga min hjärna för att se om mina illamåendetendenser kan spåras dit. Det känns lite otäckt, men det går säkert bra. Om inte annat för att jag ska kunna säga att jag inte har något fel på hjärnan - i motsats till vad många har hävdat genom åren.
söndag 2 maj 2010
Valborg - detta har hänt
Ännu en valborg är passerad och jag överlevde i år också. På det hela taget blev dagen lyckad och jag tror att den kvalar in som min tredje bästa Uppsalavalborg. Eller den var nog vassare än lampkrossarvalborgen 2007, så jag lyfter årets till den näst bästa just efter den där episka dagen 2008.
Dagen började dock inget vidare eftersom att jag var på mitt allra sämsta morgonhumör orsakat av usel nattsömn. När jag efter många om och men började varva ner på kvalborg och slumra till kom Esh hem och spelade fars i lägenheten, för det smällde så mycket i dörrar att Stefan & Krister sa "Lugn nu, du behöver ju inte överdriva". Nästa gång jag nästan hade somnat väcktes jag av ett monotont dunkande som kom någonstans ifrån. Det visade sig vara någon som hade blivit utelåst från grannhuset som dunkade på dörren så till den milda grad att det hördes upp till mig.
Till slut hade jag dock ryckt upp mig så pass mycket från morgontjurigheten att jag pallade pallra mig iväg till Ekumenikumparken där "alla" på sedvanligt sätt höll hus. Jag hängde mest med Jajje och Jesper, men jag satt också med Hannes en stund. Hans kompisar hade på grund av den agrara utstyrsel min bror bar döpt honom till "Bonde söker hjälp", och det var mycket träffande. Jag tror det var South Park-kepsen som gjorde outfiten så komplett.
Schennifer Lopez och min bror bonden håller låda i parken.
Dagen började dock inget vidare eftersom att jag var på mitt allra sämsta morgonhumör orsakat av usel nattsömn. När jag efter många om och men började varva ner på kvalborg och slumra till kom Esh hem och spelade fars i lägenheten, för det smällde så mycket i dörrar att Stefan & Krister sa "Lugn nu, du behöver ju inte överdriva". Nästa gång jag nästan hade somnat väcktes jag av ett monotont dunkande som kom någonstans ifrån. Det visade sig vara någon som hade blivit utelåst från grannhuset som dunkade på dörren så till den milda grad att det hördes upp till mig.
Till slut hade jag dock ryckt upp mig så pass mycket från morgontjurigheten att jag pallade pallra mig iväg till Ekumenikumparken där "alla" på sedvanligt sätt höll hus. Jag hängde mest med Jajje och Jesper, men jag satt också med Hannes en stund. Hans kompisar hade på grund av den agrara utstyrsel min bror bar döpt honom till "Bonde söker hjälp", och det var mycket träffande. Jag tror det var South Park-kepsen som gjorde outfiten så komplett.
Schennifer Lopez och min bror bonden håller låda i parken.I parken sprang jag först inte på någon alls jag kände, vilket kändes märkligt eftersom att man normalt sett vadar i bekanta här på valborg. Folk hade väl flyttat var mitt antagande. Men efter hand stötte jag på flera stycken, till exempel Becks, Fred the Head och Erica. Den sistnämnda skvallrade om att Oskar skulle dyka upp framåt kvällen, så då blev det en omprioritering för kvällens agenda.
När många började röra sig mot champagnegaloppen avvek jag och trampade genom stan bort till kvarnen där jag köpte grisen, potatissalladen och Lohmanders. Sedan tajmade vi det så bra att när jag kom bort till Kantorn dök Björn, Elin, Lindberg och Jonas upp, och det var ju bra eftersom att jag var på väg hem till Björn och Elin.
Där tog jag det lugnt ett tag och tog för en gångs skull regeln varannan vatten på allvar. För det funkar väl även om man dricker allt vatten på samma gång? Sedan drog vi igång grillen så att jag fick flambera mina grisar och när de var uppätna kände jag mig redo att ta mig an kvällen. Jag blev dock kvar hos Björn tills vinet var slut.
Jag och Esh lämnade Djäkne och gick till Ekumenikum där skräpet verkligen låg i drivor. Det var chockerande att se. Att inte folk plockar upp efter sig! Skamligt, Uppsala. Esh ville inte följa med in till den fest där Oskar var på så jag gick själv och så hängde vi där och gjorde lite catching up, samt blev utkörda ur ett rum ("Min säng är ingen sittplats"). Sen gick jag, Oskar och Erica hem till mig där vi käkade pizza, innan de tog taxi till stan. Jag somnade när huvudet hade träffat kudden.
Resultatet av dagen blev ett solbränt ansikte samt ihängande trötthet under gårdagen. Men det kan man stå ut med när förrgårdagen blev så pass lyckad.
Idag har jag spelat seriepremiär, men allt jag har att säga om den är att fotboll är en jävla bögsport.
När många började röra sig mot champagnegaloppen avvek jag och trampade genom stan bort till kvarnen där jag köpte grisen, potatissalladen och Lohmanders. Sedan tajmade vi det så bra att när jag kom bort till Kantorn dök Björn, Elin, Lindberg och Jonas upp, och det var ju bra eftersom att jag var på väg hem till Björn och Elin.
Där tog jag det lugnt ett tag och tog för en gångs skull regeln varannan vatten på allvar. För det funkar väl även om man dricker allt vatten på samma gång? Sedan drog vi igång grillen så att jag fick flambera mina grisar och när de var uppätna kände jag mig redo att ta mig an kvällen. Jag blev dock kvar hos Björn tills vinet var slut.
Jag och Esh lämnade Djäkne och gick till Ekumenikum där skräpet verkligen låg i drivor. Det var chockerande att se. Att inte folk plockar upp efter sig! Skamligt, Uppsala. Esh ville inte följa med in till den fest där Oskar var på så jag gick själv och så hängde vi där och gjorde lite catching up, samt blev utkörda ur ett rum ("Min säng är ingen sittplats"). Sen gick jag, Oskar och Erica hem till mig där vi käkade pizza, innan de tog taxi till stan. Jag somnade när huvudet hade träffat kudden.
Resultatet av dagen blev ett solbränt ansikte samt ihängande trötthet under gårdagen. Men det kan man stå ut med när förrgårdagen blev så pass lyckad.
Idag har jag spelat seriepremiär, men allt jag har att säga om den är att fotboll är en jävla bögsport.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
