Att inte power-nappa

Idag fyller King Kolo ett halvår. Jag firade det genom att kliva upp klockan 04.35 efter cirka två timmars sömn, käka en macka och dra ut till ARN. En massiv hyllning, skulle jag hävda.

Det kan tyckas märkligt att jag inte kunde somna i går kväll efter att ha klivit upp 04.35 även i går morse, men tack vare en otroligt otaktisk tupplur från det att jag kom hem från jobbet vid 16 fram till kl 20 var jag lika pigg som vanligt på kvällen. Jag som bara skulle vila lite i sängen framför Simpsons...

Jag tror det mest ödesdigra beslutet var att krypa ner under täcket. Det var där jag förlorade matchen mot Der Sandman.

I dag kom jag hem tidigare än igår, utan en tanke på att lägga mig ner. Men efter sopplunchen ryckte det i ögonlocken och jag var ytterst nära att vika ner mig. Som tur var ringde Lander och tvingade upp mig. Cheers mate.

Nu bearbetar jag kroppen med kaffe och självspäkning av svårare grad. Tänk han den spårade albinomunken i Da Vinci-koden så förstår ni. Jag ska klara mig fram till tio i alla fall.