Roskilde, exakt ett år sedan

Förra årets Roskildefestival var inget annat än en levande naturkatastrof och var antagligen det som fick mig att ge upp hard core-festivallivet. Det regnade löst räknat 40 000 mm under Roskildeveckan och värst var det 2-3 juli. Då smattrade det konstant på den presenning jag och Hannes hade placerat över tältet.

Desperationen som den hopplösa väderleken skapade gick inte att bota med enbart Tuborg. Jag var tvungen att tortera min lillebror med silvertejp för att själv överleva. Detta dokumenterades givetvis. Betänk här att vi hade måst sitta i ett fuktigt tält med små lerpartiklar omkring oss i cirka sex timmar när detta inträffade. Det blir inte fullt så idiotiskt då. Även om det fortfarande är på Jack-ass-nivå vad gäller idiotin.



Skadeglädje är den mest äkta formen av glädje.
Se gärna del ett också. Den gör fysiskt ont att se.