Clark, Svartenbrandt - same shit

Såg att superskurken Clark Olofsson har råkat i klammeri med rättvisan igen, och kom då att tänka på att han i princip har bott granne med mig. Ett tag gick till och med hans barn på fritids på Slestadskolan där min barndomsvän och granne Fredriks mamma jobbade.

Jag drog mig då till minnes en skön historia som hon berättade en gång.

Sen drog jag mig till minnes att den historien inte alls handlade om Clark, utan om en annan superskurk, nämligen Lars-Inge Svartenbrandt aka Lars Ferm. Samt att det naturligtvis var gamle Svarten och inte Clark som en gång i tiden bodde i Lambot, eller om det var i angränsande Mjärdevi.

Det gör dock inte Freddans mammas historia mindre skön.

Det var utvecklingssamtal och Ferm lallade in i grupprummet, eller in dit nu utvecklingssamtalet hölls. Det hela fortlöpte förhållandevis smidigt, då den notoriske bankrånaren plötsligt lutade sig framåt och avbröt mamma Anki.
-Hörrudu! sa han. Vet du hur du skulle bli jävligt populär bland ungarna?
-Nej... svarade hon tveksamt.
-Du ska öppna en glasskiosk på skolgården. Då blir du populärast här.

Jag vet inte om man ska kalla Svartenbrandt populist eller inovatör. Men nog är det mycket entreprenörtänk över hans idé. Och visst hade Fredriks mamma blivit Slestads populäraste fröken om den hade gått att genomföra. Men tyvärr tillät inte budgeten en glasskiosk.