Sitter på jobbet med någon form av hetsattack i kroppen. Jag är mer rastlös än Ryan O'Riley i Oz när han väntar på att få besked om hans bror Cyril har blivit avrättad eller inte. Fast jag knallar inte omkring i en målad labyrint i en baskethall, någonstans i ett amerikanskt fängelse. Jag sitter i en, visserligen inte helt obekväm, kontorstol, i en Jethall någonstans i ett svenskt fängelse.
Jag försöker komma på en hemsida som jag inte redan har varit inne på 25 gånger idag, men det är dödfött. Har varit inne på alla sidor på nätet. Jag försöker komma på något att styra med på jobbet, men det finns absolut ingenting att göra för tillfället. Inga flighter är på gång att landa och inget ska köras ut inom en överskådlig framtid. Jag kväver en frustrerat skri framför datorn och spänner varje muskel i kroppen i spasmisk desperation.
Ögonen söker sig ideligen till klockan. En minut går. Ytterligare en. Men det är lik förbannat ett kvarts dygn kvar på arbetspasset. Jag tar upp en tejprulle och kastar den håglöst på en truck. Tittar på klockan igen. Två minuter har gått.
Går och hämtar dagens 925:e kopp kaffe. Tänker att det är tur att det snart bara är fem dagar kvar till helg. Tar min ADHD-medicin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar