Hemkommen efter en helg som innehöll årets fest var det inte direkt att jag hjulade ner till Upptåget för att åka till jobbet. Vetskapen om att jag dessutom har en ny tolvdagarsmangling framför mig gjorde inte promenaden lättare. Men livet är ju en hynda då och då, så det är väl bara att acceptera.
Lördagens festligheter var dock i fin oas i julijobböknen. Jag anlände till Linköping mitt på dagen, tog en fika med mor och far innan det var dags att dra ut till ungefär Mantorp. Hann dock med ett pitstop på klassiska puben 55:an med Nettan, Elin och Chelsea-Sam. Elin såg för övrigt inte alls ut att vara gravid.
Jag borde ha guidat Nettans farsa som ställde upp som chaufför raka vägen till stugan där festen hölls eftersom att jag var där för bara två veckor sedan, men mitt lokalsinne fungerar numera bara på terminal 1-5 på Arlanda. Väl på plats kunde jag dock konstatera att vi hade kört rätt, så väl kände jag igen mig.
Festen var skönt avslappnad utan en massa tal och annat tjafs och alla var glada - särskilt brudparet. Sandra, som håller på Aston Villa, uppskattade kanske inte min present (ett familjemedlemskap i Arsenal Sweden) till fullo, men hon får väl byta lag helt enkelt nu när Mellberg har bytt klubb.
Det serverades bål baserat på tetravodka - need I say more on den detaljen?
Ett av kvällens stora ögonblick var, förutom en mental allsång på det spontana dansgolvet i snickarboden, när Per slog ner tre klossar med ett kubbkast. En bragd i det lilla, men så besitter han ju superkrafter - vilket hans kast med litet dansgolv visade för två helger sedan.
Jag hade tänkt åka till Lambot på kvällen, men Laktos-Erik övertalade mig att stanna över natten och jag avled efter många om och men på en soffa.
Söndagen var något sliten, men det blev familjeutflykt till Idrottsparken i Norrköping där IFK fick stryk av Bröderna Elm FF. Alltid fint med utflykt med kaffe i termos och allt. Kvällen rundades av med scones och frågestund till Hannes. Frågorna rörde hans oförmåga att ta tag i sitt liv, och det är en fet partydödare i hans värld. Men en stämningshöjare i min.
Bara elva dagar kvar till helg nu. Lets go fucking mental!
måndag 14 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar