Om jag var en rik man

Varje gång jag träffar Dennis brukar han säga "tiden går fort..." med ett tonfall som gör mig lite deprimerad. Jag vet inte varför, men det känns som att han kritiserar tiden och jag av någon anledning måste försvara den.

Hur som helst så har han fel. Tiden går inte alls fort. Den går jävligt långsamt. Jag fattar inte hur det fortfarande kan vara mer än två veckor kvar till nästa löning. Det har ju redan gått tolv veckor sedan förra lönen kom. I alla fall känns det som det.

Och av löning är jag i oerhört stort behov. Jag har inte varit så här fattig sedan Roskilde 2005, då varken Erik, Nettan eller jag hade råd med broavgiften från Danmark så Erik fick ringa hem och be sin mamma sätta in pengar. Då var vi som ett gäng genuina gatubarn. Gatubarn med bil i och för sig, men alla kan väl sno en bil om andan faller på. Det är ju inte som att det är olagligt liksom.

I dagsläget har jag ungefär tio kronor på kontot, men jag har trumf på hand. Jag har ännu inte övertrakasserat kontot, så helt bankrutt är jag inte ännu. Det blir jag till helgen.

Det är för övrigt A och O att Dennis börjar svara i telefon igen så att jag kan få tag på den öl han köpte till mig i Tyskland för en månad sedan - jag behöver förtäring till helgen då jag ska på någon form av bröllopsfest i Mantorp. Tyvärr är han mest upptagen av alla jag känner även när han har semester, så det ser mörkt ut. Hannes kanske kan köpa ut till mig...