Hole in one på hål sju

The best days are not planned sjunger Anna Ternheim. Med det menar hon att det blir en grym dag om till exempel jag, Dennis och Jajje har bestämt oss för att åka ut och bada, men på vägen passerar en fotbollsgolfbana, där VM faktiskt spelades häromveckan, och väljer att köra 36 hål.

Det var en skön mix av talang, tur och talanglöshet under de dryga två timmarna vi var ute på banan. Till höjdpunkterna hörde min hole in one, Dennis dito (fast i ett mycket lättare hål) och hans totala felberäkning när han sköt en boll käpprätt åt helvete in i ett rosbuskage omgärdat av brännässlor.

Men dagen nådde sitt absoluta klimax när Jajje skickade ut en boll i vattendraget. Det var bara att ta av sig skor och strumpor och börja vada. Han var, för att använda ett typiskt Jajje-uttryck, toppnöjd.

Naturligtvis vann jag ingen runda, men jag var i alla fall jämn och gick runt på 75 skott på bägge varven, sex över par. Det var särskilt förnedrande att få spö av Dennis i första rundan eftersom att han körde i flip-flops.

Lagom ansatta av kliande ben efter brännässelattacker, vätskebrist och solsting tog vi nöjda bilen hem till Dennis där en furstlig grillmiddag styrdes upp. Fläskfilé, pommes och hot bea med en enklare sallad var precis vad man behövde efter dagens äventyr. Vi rundade av kvällen med några öl och jag var så tillfreds med denna spontana dag att jag till och med gick med på att spela Guitar Hero, hör och häpna. Och jag sög inte! Ge mig ett tak så ska jag sätta ett kors i det.

Att jag sedan vaknade klockan två med sprängande hufvudvärk på grund av vätskebrist är dock en helt annan historia.