25-årskris? Nä, inte så mycket

Sådärja, då var halva livet passerat. Det känns som att det har gått hur fort som helst. Men än så länge har jag inte drabbats av någon ålderskris. I alla fall inte värre än vanligt. Demonerna har man ju alltid en ansamling av i gömmorna so to speak.

För att sammanfatta. Mina första 25 år i livet var bra. Nu till andra halvlek ska dessa överträffas. Häng med!

Födelsedagen ska tillbringas ute i Gimogatans tentahangar och det ska bli våldsamt tråkigt. Tentaångesten lyser dessbättre helt med sin frånvaro, och jag är övertygad om att jag spikar tentan. Eller i alla fall får godkänt. Jag har läst alla texter mer eller mindre noggrant så det bör inte bli några problem att svamla ihop några någotsånär sammanhängande och relevanta svar.

Pluggandet idag har gått sådär, så det var oerhört förutseende av mig att göra hundjobbet redan i torsdags. Gårdagens lagbankett på Flustret har gjort dig påmind precis hela dagen och det var först framåt femtiden jag verkligen klarade av att hitta tillbaka till livet. Då var jag dock tvungen att titta på tv i cirka fyra timmar. Men lite nattaplugg har väl aldrig någon dött av?

Sunderland-Arsenal 1-1? Bah, är allt jag har att säga om det. BAH!

Till sist. Det där med att halva livet är passerat skrev jag mest för att provocera mina föräldrar. Det ryktas att de numera regelbundet frekventerar denna studie i självironi.

Ett år till som ungdom på SJ. Då är man så här nöjd.