Jag och Kalle hade planerat en klassisk pubrunda på det tretton nationerna. Till en början skulle Ström och Dennis också vara med men Ström skulle plugga (På littvet!? I know!) och Dennis "glömde bort" - minnet på den karlen alltså...
Vi fick dock med oss Björn och Kalles polare Tobbe. Jesper och Lill-Esh var med på starten på Kalmar. Jesper tyckte inte alls att vi var peppade, och hon har en poäng där. Fast jag skulle säga att det snarare var en målmedveten tyst laddning som hade infunnit sig. Alla var övertygade om att det skulle gå vägen.
Det gick bra till en början. Kalmar, Vdala och Upland spikades enligt tidtabellen, men sen var det dags för Göteborg. Det gick åt skogen. Göteborg hade stängt. Varför i hela helvetet har man en nationspub om man inte har öppet? Meningslöst är bara förnamnet. Ungefär som samhället med samma namn.
Något stukade funderade vi på att avbryta, men samtidigt ville vi ha öl. Vi låtsades som ingenting och fortsatte med huvudet högt. Det var lite som efter en Arsenalförlust. En djup besvikelse, kombinerat med en vilja till destruktivt festande.
Vi gav inte upp och betade av nationerna i rask takt. Småland, Snerike, Gotland. Sen kom nästa dråpslag. Värmland var också stängt. Då gick Björn, som skulle upp tidigt, hem och käkade pizza. Vi valde att gå vidare till Stockholm, som överraskade med softa soffor och öl för 19:-.
-Här blir vi kvar ett tag, sa vi och följde vårt exempel.
GH, ÖG, VG och Norrland. Sen var vi klara. Inga skandaler, förutom Göteborg och Värmland, inträffade och hade dessa två varit öppna är jag säker på att vi skulle ha spikat rundan. Trist att de yttre faktorerna avgör till vår nackdel igen. Men det är bara att ge sig upp i sadeln och göra ett nytt försök senare i år.
Till sist. Hata alltid Göteborg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar