Antiklimaxchocken sent i går kväll

I går blev jag själsligt rånmördad och skändad. Arsenal ledde med 4-2 när det var fyra minuter kvar, men lyckades ändå tappa till 4-4. Och detta mot Tottenham av alla jävla skitlag som existerar. När bollen gick in och kvitteringen var ett faktum för snart 24 timmar sedan var jag nog chockad - jag tror det är rätt medicinsk term för hur jag kände mig.

När matchen var slut kunde jag inte prata på en timme, och sen dränkte jag mig i pint efter pint. Jag mår fortfarande dåligt, även om den värsta krisen är över och jag förmår tänka hoppfullt på framtiden igen.

Men kommer någon och säger att fotboll bara är en lek är jag inte personligt ansvarig för mina handlingar. Handlingar som exempelvis svår misshandel, inlåsning i ett väl upplyst tomt rum där Basshunter spelas på högsta volym dygnet runt samt kinesisk vattentortyr.

Bortsett från avslutningen av Sp*rs-matchen var det en grym Londonresa. Pintintaget var för en gångs skull ganska lågfrekvent och vi lallade mest omkring trepintsfulla större delen av tiden. Det blev fyra matcher: Coventry-Derby, West Ham-Arsenal, Leyton Orient-MK Dons och Arsenal-The Mighy Cunts. Jag måste sluta gå på småmatcher för de kostar orimliga pengar och är i regel sjukt dåliga - jag vågar inte ens skriva hur dyr Orient-Dons var. Då skulle ni klassa mig som ännu mer sinnessjuk.

Det blev också ett besök på Churchills museum och The Cabinet War Room. Det var en vettig sysselsättning under en dryg timme i Westminster och man kunde verkligen känna historens vingslag slå över en likt en havsörn på jakt efter föda.

Det var också mäktigt och sjukt kallt att få uppleva ett engelskt snöfall ute i Leyton. Nu har det snöat på mina två senaste Londonresor - klimatkrisen har gått in i en ny fas. Vi måste göra något nu. NU! Eller snart i alla fall.

Nu ska jag gå och tillverka en woodoo-docka föreställande David Bentley som jag hatar så hemskt mycket. Sedan ska jag sticka den sönder och samman efter konstens alla regler.