Jag är genomskådad

Idag fick vi lära oss om att skriva PM i skolan. För er som inte är studenter kan jag tala om att det är som en mindre uppsats eller rapport, och att man skriver sådana alldeles för ofta med alldeles för mycket ordbajseri.

Ja, som mina inlägg här. Precis.

Till PM:ena (?) i den här kursen får man dock inte använda sig av så kallade "tomma meningar", alltså exempelvis "det är viktigt att varje enskild lärare tar tag i de problem som uppstår" och "läraren måste se alla elever". Meningar som låter bra, men som inte betyder något om man inte konkretiserar dem.

Detta sätter mig i en svår sits. Jag har byggt hela min akademiska karriär på tomma meningar. Jag förstår inte varför man måste börja fylla dem med innehåll nu, efter snart nio terminer. Jag vill fortsätta skriva saker som "För att utveckla språket måste man som lärare alltså successivt höja de kognitiva kraven och aldrig ge efter för den bekvämare formen av undervisning" (ur autentisk hemtenta).

Jag har dock lösningen. Det gäller att skriva extremt komplexa meningar, så avancerat att läraren inte förstår. Då kommer jag garanterat undan, för jag tror inte Tord vill framstå som dum inför hela svenska folket. Jag vägrar att fylla mina meningar med innehåll eftersom att det går på tvären mot allt vad jag står för.

Nu ska jag packa en väska och fara åt sydväst. Det blir Eskilstuna, den sörmländska metropolen Gud glömde, i helgen. Farmor och farfar bor där och det faller sig så turligt att de fyller år dagarna efter varandra, så då kan man fira två flugor i smäll. Konstigt nog fyller de alltid år på helgen också. Eller också är det jag som är lurad. Skitsamma, det blir najs i vilket fall som helst.

Nu ska jag ladda ner lite P3 Dokumentär till tågresan. Det får bli 90-talskrisen - den har ju blivit aktuell igen i och med det världsekonomiska haveriet häromnyss - och Kårhusockupationen - den har också uppmärksammats nyligen då det redan har gått 40 år sedan den genomfördes. Säger som Dennis: Tiden går.