Du lyckas masa dig upp ur sängen efter en dubbel-snoozning. I duschen är det slut på schampo. Du hinner inte dricka mer än en halv kopp kvarglömt ljummet kaffe. Du hinner inte ens läsa hela DN.
När du kommer ner till cykeln inser du att du har glömt handskarna däruppe i lägenheten, men du orkar inte gå och hämta dem. Dina händer fryser långsamt till is under cykelturen. Du tänker mellan bitterhetens tårar att dagens seminarium rimligtvis inte kan vara sämre än gårdagens. Du kommer in i klassrummet och inser att du hade fel. Det blir sämre. Mycket sämre. Långsamt spänner du hanen på din Walther PKK och riktar den målmedvetet mot tinningen...
Så. Nu kan vi släppa tidslöseriet de kallar universitetsstudier för i dag och fokusera på vad som kommer längre fram i veckan. Dagarna går oerhört långsamt för tillfället. Jag räknar ner timmarna mot lördagen nu - när detta skrivs är det bara 65 stycken kvar tills planet lyfter mot Eng-er-land. Jag har inte varit där sedan april, och det förstår ju vem som helst att det är helt orimligt länge sedan.
I dag och i morgon ska jag arbeta, som en riktig människa. Det ska bli skönt att komma ut till logiken på Arlanda efter den senaste veckans flumholmgång. Skönt att åka till jobbet... Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Men kan Alex Song göra mål så är väl allt möjligt antar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar