Vardagen. Där kom den i form av en röd vadderad handske placerad på Mike Tysons högerhand, och den träffade mig som ett skenande X2000 rakt över käften. Jag är fortfarande yr efter smällen och vinglar omkring här i lägenheten, småspottande tandflisor och vad som återstår av min tunga. Vilken jävla smäll.
En grym Londonresa innebär alltid att acklimatiseringen till blyertsvardagen blir extra tung. Det tog ett tag av stirrande på ett oskrivet ark i Word innan jag förmådde inleda skrivandet av terminens sjuttiofemte meningslösa uppgift. Meningslös så till vida att den enda respons jag kommer att få på den är "Uppgiften är godkänd". Jag antar att det är den typen av konstruktiv kritik som gör mig till en framgångsrik pedagog.
Jag har dock varit oerhört produktiv och redan skrivit mer än halva uppgiften. Det innebär att jag med gott samvete kan ta helg. Jag hade i och för sig tagit helg även med dåligt samvete, men you get the point.
Jag förstår också hur enormt provocerande det måste låta att komma hem från en sexdagarssemester, plugga i en dag, och sedan anse att man förtjänar helg. Notera därtill att jag ska åka på en femdagarssemester om fyra dagar så blir det nog dubbelt provocerande för någon som just nu beklagar sig över att "det är mörkt när jag åker till jobbet, och det är mörkt när jag kommer hem". Det är å andra sidan inte mitt fel, utan årstidens. Att du blir provocerad är inte heller mitt problem, utan ditt.
Nu ska jag avsluta fredagens första öl och vänta in Sprit-Kalle. Sedan ska vi ta på oss våra motordrivna fallskärmar - för att spinna vidare på boxningsreferenserna - och försvinna in i den berömda fredagsdimman igen.
fredag 31 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar