Han inledde samtalet med att förklara det förträffliga med svarttaxichaufförer, och bannade sedan sig själv för att han inte hade tagit chaffisens nummer för framtida bruk. Hannes var mycket nöjd över att ha "tjänat 100 kronor" på att inte åka riktig taxi, och fortsatte sitt trassliga resonemang med "och han som körde taxin förlorade 100 kronor". Hur han fick ihop det är oklart.
Därefter blev han lite bitter över att han hade glömt äta på stan, men det glömde han snabbt när han kom in i värmen på Bygdegatan. Därefter var han tvungen att lägga på, för att det blev sjukt dyrt att ringa på mobilen.
Två minuter senare ringde han upp på den fasta telefonen. Då med ett färskt skräckhugg att berätta om. Han hade trott att han hade slarvat bort både mobil, nycklar och plånbok, och hetsletat efter dessa, innan han till slut hade hittat dem i köket. Detta föranledde idén om ett nytt förvaringsställe för mobiltelefoner.
Hannes: "Jag ska sy fast mobilen i mitt skinn. I en liten hudficka, som en känguru. Under mitt bröst. Best idea evah."
Allt jag har att säga om det är: Gört.
Och ja, Hannes hade varit ute på lokal innan det här telefonsamtalet tog vid.
2 kommentarer:
Hannes är ett geni och en filosof i berusningens dimma. Minns att han även uttalat sig om vilken som är den bästa religionen. Hur gör han?
Jag är bara så jävla glad att du är hannes call-to-guy, och inte Love, även om det kanske svider i hans brödrahjärta.
Skicka en kommentar