Konditionsmässig katastrof

På lördag är det seriepremiär i Div VI östväsödnorra (?) Uppland och i vild panik inför denna gav jag mig ut i mina nya Adidas och sprang på ett fält. Nu skulle konditionen vässas.

Men någon har uppenbarligen tränat dåligt på slutet. Redan efter 300 meter kom blodsmaken och resterande cirka fyra km var som skärselden. Nära-döden-upplevelse var bara förnamnet, först nu två timmar senare börjar jag få enstaka nära-livet-upplevelser igen.

Hur i hela helvetet skall jag orka 90 minuter + tillägg på en antagligen tungsprungen gräsmatta i Örbyhus (eller var vi nu ska spela)? Mina ben vägde mer än hela Babben redan när jag började springa, och när jag stapplade hemåt igen var de tyngre än morsan i Gilbert Grape. Man kanske ska ta och undvika att betala in medlemsavgiften? Då får jag inte spela.

Jag hade sådana fina ambitioner i höstas. Den här vintern skulle jag ju träna upp konditionen, men det där gymkortet jag investerade pengarna från tre arbetspass i har mest legat i plånboken och hånskrattat åt mig. I alla fall de senaste två månaderna. Beach 2008 har aldrig varit så avlägsen.

Jag tippar att krampen i vaderna infinner sig i 75: e minuten på lördag? Vad tror du? Den som kommer närmast vinner en Artois på valborg!