I dokumentärserien Ordförande Persson pratade Göran Persson om sin situation under sommaren 2001. Sverige hade lämnat EU:s ordförandeklubba vidare, och statsministern som hade berusats av den absoluta makten över Europas stater blev deprimerad över att bara ha Sverige att bestämma över. I intervjun med Erik Fichtelius säger Persson att han drabbades av PPD - Post-Presidency Depression - den sommaren.
Själv har jag drabbats av Post-Champions League Depression. I tisdags, efter matchen, var den akut, med sömnbrist, ingen matlust och generell uppgivenhet. I går märktes den på oförmåga att gå till skolan och ett oengagemang på jobbet, som världen inte sett sedan mina telemarketing-dagar.
Dessbättre verkar det gå åt rätt håll. Förlusten kommer jag knappast över före midsommar, men det här akuta tillståndet kan jag nog komma ur till helgen. Om någonting uppmuntrande sker.
Så nu får ni muntra upp mig.
torsdag 10 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag kommer i maj.
Pöss
Jag kommer i april.
Pöss
Tack bror, och tack söstra mi. Det finns i alla fall två människor med förmågan att känna empati i den här kalla världen.
Jag tror att Arsenal kan bli bra i framtiden. Pöss
Skicka en kommentar