Oh jävlar

I går var vi och käkade på en trevlig italiensk restaurang som heter typ Intermezzo vid Trafalgar Square. Det fanns inget att klaga på, maten var god och servicen suverän. Och det jobbade en svensk tjej där. Hur fick vi reda på det?

Jo, hon avslöjade ingenting när vi beställde eller liknande, men när hon kom med maten var hon nära att tappa den och utbrast "Oh jävlar!". Det var med nöd och näppe jag kunde hålla mig för skratt, och resten av middagen tillbringades med att vi då och då satt och ropade Oh jävlar. Men hon hörde ingenting.

I övrigt tillbringades dagen med att i ytterst bakfullt tillstånd göra två intervjuer samt få en privat guidning av Emiraten. Jag fick också möjlighet att blänga surt på Arsenals presschef Amanda, som är den mest avskyvärda människan i hela Arsenal.

På kvällen blev det sex-sju Stella, så det var rätt städat.

I onsdags, matchdagen, var det däremot så långt i från städad som det bara går. Vi körde klassisk binge-drinking på Gunnars Bar efter matchen och fortsatte i samma hastighet på T-bird och hotellbaren. Tydligen var vi över hos pakistaniern rätt över gatan och köpe mat också, men där sviker mitt minne.

Nu är jag sugen på en Subwaymacka, och sen kan man nog unna sig en peint Stella Artois. Det är ju ändå fredag.