Traditioner är till för att hållas

Arsenal vann fuck all i år också. Men det är ju kul med traditioner... Fyra matcher kvar den här säsongen - känns lagom intressant. Kan dom inte bara lägga ner den där fotbollen så att man slipper bry sig?

Dessutom har jag själv spelat match i dag. Nu har jag blånaglar på båda stortårna, det är också tradition så här års. Jag lovar att lägga ut en bild när dom har gottat till sig och levrat riktigt bra. Matchen spelades på en grusplan som bestod av mer vatten än grus, och naturligtvis ramlade jag omkull på slapstickmanér redan efter 30 sekunder så att jag fick springa omkring med jätteblöta kläder i 90 minuter plus tillägg.

Om vi förlorade? Vad tror du själv, Marianne?

Min OERHÖRT finkulturella helg med farsan fortsatte med oförminskad styrka i går. Vi var på en världsmusikkonsert med Cesaria Evora och den var lika tråkig som dagens avsnitt av Parlamentet. Övriga i publiken verkade dock tycka att det var den bästa spelningen sedan Springsteen på Ullevi 1985 och var fullkomligt lyriska. Men smaken är väl som baken. I deras fall är den dock som just innan ett akut nummer två-anfall - full av skit.

Spelningen blev dock den finkulturella droppen för mig, och manchesterkavajen och polotröjan fick åka av för den här gången. Jag drog med mig farsgubben till Donken och vidare till den irländska puben Buddy's på Dragarebrunnsgatan för en gemytlig pint Bass. Avslutade kvällen med att för 29: e gången på ett år somna framför Snatch. Något av en tradition det med.

Nu ska jag antingen äta pizza eller hoppa i Fyrisån på grund av det arsenalska djävulskapet. Det lutar dock åt det förstnämnda. Pizza på söndagar är ju en tradition.

Recension: Cesaria Evora
När: 12/4 2008
Var: Uppsala Konsert & Kongress
Bäst: Att hon rökte på scen. Punken är inte död.
Sämst: Att alla låtar lät som ett medelhavshotells lobbymusik.
Betyg: