Så här års får man ofta frågan "vad är det för speciellt med valborg i Uppsala egentligen?" av utomsocknes personer. Så för alla som inte bor i Östra Aros - this is for you.
Valborgsfirandet, eller sista april-firandet som de infödda uppsalaiterna säger, börjar redan dagen före sista april. Då firas Kvalborg - ytterst studentikost namn för övrigt - på valfri nation. Denna dag brukar oftast vara roligast i och med att man har hela firandet framför sig, och ingen katastrof har ännu hunnit inträffa. Festen i sig är inget speciellt, mer än att fler personer än vad det är på en vanlig utekväll är på lokal.
Själva valborg ska börja ganska tidigt, och det kan vara slitigt att kliva upp för den som kanske började dricka vitryssar på till exempel Vdala på Kvalborg som till exempel en viss Arsenalsupporter gjorde 2006. Men det är ett jobb som ska göras så det är bara att kliva upp.
På förmiddagen klampar man igång med champagnefrukost, innan man helst tar sig till Ekonomikumparken där cirka 5000 studenter brukar samlas och dra igång festen. Om man vill kan man till exempel sjunga karaoke där, som någon gjorde 2005. Man måste dock inte dricka allt man har möjlighet att dricka, för då brukar dagen ta slut i förtid som det hände för en viss person som sjöng karaoke 2005. I parken är det avgörande att få i sig mat.
Därefter styr man kosan till valfri nation där champagnegalopp väntar. På galoppet bjuds det ofta på livemusik, och där är det också kotym att spruta ner varandra med skumpa. Precis som de där braxen brukar göra i Båstad om somrarna. Det som inte sprutas ut dricks med fördel upp.
Sedan kommer den kritiska punkten på dagen. Omladdet inför kvällen - och det är här en stor del av folket faller i från, som någon gjorde på sitt första valborg i Uppsala och i samma veva söp bort en gitarr vilken Jajje räddade innan han däckade. Man vill gärna ta en dusch och få något att käka i det här läget, men det är inte alltid det blir som man har tänkt sig med det. Eller snarare nästan aldrig - hjärnan har slutat arbeta vid det här laget.
Pallar man fortsätta går man på en hemmafest någonstans - det är nu man slutar svara på SMS och samtal, som någon gjorde till exempel 2007 - och super sig tillbaka till apstadiet. En del går faktiskt ut på kvällen, men det har jag aldrig lyckats med.
Sedan har man bakfylleångest i elva månader, lagom tills laddningen börja komma för nästa valborg.
Så brukar min valborg se ut. Fast de som gillar studentbögeri följer Uppsalaschemat på Wikipedia. Men så kan man väl ju inte hålla på?
fredag 25 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ooo vilken alldeles utmärkt redogörelse Ataklas. Nu blev ju längtan om möjligt ännu större!
Skicka en kommentar