Igår efter jobbet var målsättningen ambitiös. Jag skulle (1) ge mig ut och springa, (2) laga mat och (3) kolla på Gais-AIK. Av dessa genomförde jag en, och jag behöver knappast precisera vilket av målen som uppfylldes.
Istället för (1) blev det en power-nap och som ersättning för (2) inhandlade jag en grekisk pizza från Tjuven. Den smakade bra och så, men detta var oerhört karaktärslöst. Jag säger inte okaraktäristiskt, bara karaktärslöst. Nästa vecka börjar fotbollsträningen igen, och Tränar-Nisse har återigen börjat hota med beep-test. Och så mycket tävlingsmänniska är jag att jag måste förbättra mig varje gång vi kör, motsatsen skulle vara svårt att förhålla sig till.
Så direkt när jag kommer hem från jobbet är det på med löparpjuxen som gäller. Sängen må vara hur lockande som helst - nu ska järnviljan fram. Genom att skriva at jag ska gört här sätter jag ju också lite press på mig själv att verkligen ge mig ut.
Det är märkligt att det ska vara så svårt att motivera sig för att träna. Det är skönt när man väl kommer ut, för att inte tala om efteråt. Där har ni't - ännu en helt unik iakttagelse från King Kolo. Jag är nämligen den förste i västvärlden som har kommit till den insikten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar