På middag med Engbloms

Som jag tidigare har nämnt är familjen Engblom och hälsar på i Uppland. Igår åkte de till Åland med en stor båt och kom tillbaka medan jag var ute på min dagliga (nåja) löprunda. Småbröderna Albin och William hade fått både gnuggistatueringar och en hel massa godis, som de ytterst gärna ville äta upp innan middagen intogs. Esh, som kanske var den som inspirerade småbröderna till att fejkgadda sig, hade också styrt upp godis, fast då i flytande form. Två lådor Beck's stod i skafferiet, och en julionsdag har då aldrig varit mer välsignad.

Under den sena eftermiddagen satt jag och lyssnade på när smågrabbarna smågnabbades, så där som brorsor gör. Jag kände igen det alltför väl, och är mycket tacksam över att jag numera kan umgås med mina bröder utan den typen av kantig stämning. Nu var det dock aldrig urspårat igår, och jag kan tänka mig att mamma Ulla och pappa Urban har sett bra mycket värre brödrafejder - till exempel när Han med Mustaschen och Han med Sommersjkegget bodde hemma. Men tendenserna fanns där i alla fall.

På kvällen åt vi familjemiddag, och vi fick lyssna till Williams (är han sju år nu?) utläggningar om fotbollsmatcher i Stugsundsligan med hans lag Sevilla. Albin gav mig en high-five när jag avslöjade att jag är born and raised försvarare, för det är han också. Vi backar måste hålla ihop, så är det bara.

Jobbet de senaste dagarna har varit löjligt händelsebefriat. Det är som precis som Dennis MSN-status sedan två år tillbaka: "Inget händer". Man får verkligen kämpa för att hitta arbetsuppgifter att utföra, och det är man ju knappast beredd göra. Fast förut idag fick jag ta emot ett djurlik - ja, just det: ett riktigt as. Det gjorde min dag i alla fall.