Ut ur dimman

Det har blivit en småseg start på veckan. Detta beroende på att Sara och hennes arbetskamrater firade att de hade fått dricks, och var tvungna att dricka upp denna. Och då följde jag så klart med och sympatifirade.

Vi satt på stället med det pikanta namnet Magnolia, och det var trevligt i infravärmen när regnet piskade utanför. Visserligen blev det mycket intern- och jobbsnack, men då var det bara att göra som mamma brukar göra när pojkarna i min familj börjar prata fotboll vid middagsbordet - tänka på något annat.

Kvällen rundades av på Maxim, the nightclub formerly known as Basement formerly known as Maxim. Där har jag inte varit sedan september 2002, under den ödesdigra Nationalteaterdagen som slutade med att jag spräckte min häl efter ett olyckligt fall. Så det var speciellt att återse det stället.

I lördags var vi på fest hemma hos Fanny och Nisse, och det som började som en ganska ordnad tillställning urartade snart i farsartad stämning. Folk sprang in och ut ur vardagsrummet, och det spelades alla tänkbara instrument. Det var saxofoner, gitarrer, näsflöjtar och dragspel i en aldrig sinande ström. Det var bra märkligt, men kul.

Nu ska vi till mormor, och antagligen lära oss nya ord. I år har jag redan lärt mig verben moffla, balta, gnussa och kuckla, men jag vill gärna utveckla vokabulären ytterligare.