Yokozuna och guldet

Hemfärd. Tåget blev givetvis knasigt. SJ brukar strula ungefär varannan gång jag åker tåg, så jag var inte förvånad över att mötas av en fet inställdskylt på Linköpings resecentrum. Det blev buss till Norrköping och sedan väntan på ett tåg norrut med cirka en timmes försening.

I Sala väntade en minibusstaxi, som kördes av en man vars bukomfång var rekordstort. Snabbt som ögat smet jag in i baksätet och dök in i Susanne iPod för att slippa prata med Akebono, för er som kan er sumobrottning, i framsätet. Tjejen som hade oturen att hamna där var tyska, och plötsligt satt hon och Peter Harrysson och snackade tyska därframme. Detta samtidigt som tre förortsbrudar satt och fnissade på rad två, och jag och en medelålders, stissig kvinna längst bak. Det var en bisarr upplevelse, men jag är glad att SJ, gamle vännen, får en taxinota på 1500 fioler, eftersom att jag kom hem en timme efter utsatt tid.

Gårdagen var väldigt lyckad, vilket om inte annat har märks på graden av bakrusighet idag. Först kom Sara D, hemma från Italien, och hälsade på och hon och Sara A hade så klart mycket catching up att göra. Medan de gjorde det samt lagade mat kollade jag på Arsenals träningsmatch mot Barnet och därefter gick vi till lillebror Strömfelt där det var party. Oskar dök upp efter ett tag och det var kul att ha lite egen catching up med honom. Festen var schysst, särskilt då jag och Per återigen fick möjlighet att dra vår evighetslånga historia om första gången vi hängde på egen hand – den där ingen detalj är för oviktig eller för trivial. Pers fru förstörde dessvärre lite av upplevelsen med ständiga avbrott, men Sara var nöjd över att äntligen ha fått höra den omtalade historien.

Vi gick vidare till L’Orient där lillebror Strömfelts polare Ludvig, a.k.a. Guldgossen – känd från P3, hade spelning. Det var sjukt mycket folk där, och det var länge sedan jag stötte på så många vänner och bekanta när jag har varit ute. Bland annat var Fredrik Hassel-q där, så vi fick tillfälle att hänga lite. Han drog dessutom med mig, Sara, Oskar och Sara D på efterfest hemma hos gamle Lambograbben Andreas. Värt.

Om spelningen kan jag inte säga så mycket, för jag hörde inte så mycket av den. Det var sjukt varmt, kunde jag konstatera i alla fall. Jag träffade också Pers mamma som tyckte att jag har utvecklat viss rondör. Om hon tycker att jag är rund, då har hon inte sett min taxichaufför.

Efterfesten var som efterfester är mest. YouTubeande och slentrianmässigt drickande, och mycket trötthet. När klockan närmade sig fyra bröt vi upp och gick hem för att assomna med ansiktet i en köttbullemacka med gurkmajonnäs.

Idag bjöds vi på plankstek på Hamlet av Saras föräldrar för att fira hennes namnsdag, sedan fyndade Sara på Åhléns och Clas Ohlsson innan det blev dags för mig att åka hemåt. Det ville jag verkligen inte efter två och en halv veckas härligt umgänge med världens bästa tjej. Nu kommer det att kännas ensamt.

I morgon ska jag jobba. Inte coolt. Jag fördömer i starka ordalag det faktum att jag måste kliva upp klockan fem i morgon bitti. Det är om fem timmar. Fett oskönt. Fast inte lika fett som taxichauffören.