Jag kände det direkt när jag vaknade. Det blir en sådan dag.
Pulserande tinningar. En kropp som har vant sig vid, som kräver, tre koppar kaffe före klockan tio på förmiddagen. Den behöver sitt koffein - I just need one more hit!
Idag jobbar jag eftermiddagspass, och därför var det mig väl förunnat att ta en blytung sovmorgon. Det var nästan inte värt det, på grund av att kaffebehovet gränsade till Rentons heroinbehov. Ja, jag såg Begbie rökande i sängen och bebisar i taket. Men nu har jag snart sänkt ett par koppar och börjar närma mig, inte människostadiet, men i alla fall apstadiet.
Bortsett från att jag får sova tills jag vaknar är det tämligen värdelöst att jobba kväll. Jag gick upp runt tolv, och måste åka till jobbet vid tre så det är orimligt att göra något vettigt under de tre timmarna. Sedan kommer jag inte hem förrän efter klockan tio i kväll, och då är det inte heller läge för vettigheter. Så det blir en skopa ovett före jobbet och en efter.
All skrift om vett och ovett fick mig att tänka på ännu ett bevingat mormor Eivor-citat. Hon pratade om en högst välsmakande maträtt, och uttryckte sig på följande klingande vis: "Det är så gott så att det inte är vettigt."
Är inte det poesi, så vet jag inte vad som är poesi.
fredag 31 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar